I dag har det varit en hektisk dag. Tror jag... varning för LÅNG blogg. Glöm inte lämna en notering du varit här.... Tack.... Ni som törs... **ler**

Dagen började med att få Sam tillskolan vilket gick smärtfritt. Sedan hem och leta efter kattburen. I dag var dagen då Stampe skulle kastreras, Stampe kom till oss hösten 2008 då hans ägare hade tröttnat på honom och försökte svälta i hjäla honom. Han hade inte fått mat och vatten på länge.

Hans att helt apatisk i buren i ett dygn. Han drack 1 dl vatten när han kom, mycket för en kanin! Åt inte på över ett dygn. Inte ett spår av hö i buren. Inget. Mager, man kände varje ben i hela hans kropp.

Dåliga bilder blev det i dag men lite roliga. Nike får spelet och kastar sig i.

Vi började med att ge honom mat försiktigt. Med tanke på att han varit utan mat ett tag så kan det ju vara farligt att bara ösa på.

Med tiden gick han upp i vikt och var en vanlig kanin som hade det bra. Han fick vara ute på sommaren, och äta gräs... Eller det kunde han inte. Han fattade inte hur man gjorde. Stackarn har varit innekanin och aldrig fått vara ute.  Det tog tid innan han lärde sig. Han blev hysterisk om man skulle vara ute på nätterna så vi har alltid tagit honom tillsammans med marsvinen på natten. Knäppkanin!

Fina Moltas

Om han är utan mat, tex hö, då blir han helt hysterisk och kastar dig i burväggen. Han måste alltid ha mat. Han blir superstressad annars.

Det är Stampes historia. Jag önskar denna kvinna kunde få förbud att ha djur, för det var inte det enda djuret hon tröttnade på kan jag väl säga. Men det andra är så hemskt så det tar jag inte här.

Nu bor Stampe hos oss och får mat, hö varje dag, kraftoder. Hans foderstat varje  dag innehåller även morot, äpple, vitkål och gurka! Så hans liv är i dag ganska bra!

Idag blev han kastrerad. Och överlevde. Hämtade honom och han var pigg. In med honom i buren och nu är han lika busig som vanligt och ska ha i gång Nomban.

Dulle opererar sin apa från Gudmor.... Den har sjukdomar i hela kroppen....

I alla fall. Efter att ha lämnat honom så for jag till Norsholm. Skulle simma med alla 3. Adelia och Bianca hade också simtid. De ordnar det så bra för oss, personalen där. De har koll.... Vi blir mer effektiva med simningen när vi delar. Städningen går fortare, vi nyttjar varandras pauser. Och så är det roligare, och vi dricker kaffe med... inte under Nike och Biancas pass direkt.... hihi

I dag fick Nike simma 3*7 min i streamern. Skoja fick simma 15+10 i streamern. Och Viska fick simma 2*20 i streamern. Viska är så satans fin i vattnet!! Hon simmar lika fint minut 5 som minut 35!

Nike blötte ner Adelia totalt. Adelia stod längst fram och hejade på Bianca och jag stod i andra änden... och Nike leker i vattenkanten under hela tiden någon annan simmar. Och ja hon får det. När hon doppat den i vattnet går hon upp där Adelia står och dödar sitt byte.... Och hon skrek att det blev kallt.... Nike svarade med att rysta mer..... hihi

Skoja simmar så fint med en uppnosig blick som få. Hon är bara för söt! Jag ler bara jag tänker på hennes busiga blick.

Nike när hon simmar gapar och låter, simmar så kraftfullt så poolen behöver vara dubbelt så lång. Ingen överdrift.... Marie tror jag instämmer....

När Viska simmar har vi paus, då dricker vi kaffe. Hon är enkel att simma. Man behöver inte heja på, inte dämpa utan hon bara simmar med stora djupa tag.

Adelia tyckte det var mycket päls i silen,.,... Undrar hur mycket det var för den efter oss..

Sedan in till Marie för koll av Nike. Min känsla är att Nike är stel i knäna, speciellt vänster, och det kommer från L7S1.

Fick massa frågor om varför jag tror det. Svaret blev intuition. Jag kan inte sätta fingret på varför men det bara är så. Jag känner henne så väl att jag bara vet på något konstigt sätt.

Mycket riktigt! Du har rätt frun säger M.

Så det blev elektroterapi på ryggen och på hennes knä, lite massage med.

Hon kändes jämn och fin i kroppen. Musklat på sig. Inga ojämnheter i muskulatur.

Hon känns ok helt enkelt för övrigt! Gissa om jag blir glad!!!

Denna hund är mitt syre, min återhämtning, hon ger mig kraft att orka en vardag! Jag älskar att vara mamma och sambo med, men ni kanske förstår vad jag menar. Att för att vara en bra mamma måste jag få energi från något. Det får jag från henne. Det är redan nu mentalt jobbigt att hon blir 7, med tanke på vad hon är för hund med....

Efter det for jag till Norrköping till Adelia för att fika. Tack för skratt, prat och gott kaffe, och babbelsinen med!! hihi

Sedan till Söderköping för att hämta Stampe. Sedan hem och handla och ge Sam middag. Middagen gjorde jag i morse ja. För att jag insåg jag inte skulle hinna när jag kom hem. För Sam skulle på hockey med.

Vet inte om det finns ord för följande bilder. Jag avstår nog kommentera dessa bilder.

In med Stampe i buren. Han blev glad att se Nomban igen.

Sedan har kvällen varit lite lugnare.

Har en annan sorg inom mig just nu. Har haft en period då jag saknar min Belleza så oerhört. Hör jag den låt jag förknippar med henne bryter jag. Det började med årsdagen då huset brann ned.

Då kom smärtan som jag kände när jag stod och väntade på att hundarna skulle bäras ut, jag blir liksom tvingad att ta in det och det bara går inte, det är mig övermäktigt ännu. 

Då öppnades det där andra lockhelvetet på glänt. Och jag är inte redo för det ännu... fast det är 4 år sedan. Den låten som jag sammankopplar med henne, gör att jag känner sorgen i hjärtat, att jag återupplever den natten, som om jag vore där igen med henne i famnen. Det går bara inte. Bara första tonerna grör att jag får oanik för jag inte hejda kropppen.

Ni som träffade förstår mig, hon var en enastående rottis, inte som andra. Utan bara vår älskade Bump. Så älskad hon var! En hund som morrade om man klappade fel, eller kliade på fel ställe, hon talade om att med mjuka morrningar, det var inga arga utan bara att det vart lite fel, precis som mitt felkommando i träningen näeee. Åh vad jag saknar henne!!

Usch sorg är inte att leka med. Nej nu byter vi ämne det här blir för tungt.

I morgon är det bokföring och sedan djuren och sedan kurs!