.....har det varit i dag....

Syrran och jag åkte till planen för att träna ett pass innan jag äntligen skulle börja med första kursen!!

Skoja var den som skulle få arbeta i dag. Vi gjorde lite klockan, kontakt och fokuseringsövningar. Jag måste säga att det lilla jag gjort med henne har verkligen satt sig i kolat på henne. Hon har oerhört lätt att gå in i koncentration, om jag jämför med Viska.

Vi körde lite träning av fotgående. Hon kan inte ordet fot och heller inte mer än att gå rakt fram tio meter. Klarar att göra en halt för det mesta rakt.

Gjorde några läggande vid sidan och tränade det snabba, för att övergå till att träna lite stadga i det hela. Gick riktigt bra.

Påbörjade ställandet i dag. Gick bra det med. Små grundlövningar så hon bara förstår vad jag vill.

Några riktigt korta platsliggningar blev det med.

Vi har tränat så lite och hon var verkligen rolig att jobba med. Jag är förvånad att det gick så bra med henne!

Hon och Micki rök i hop och slogs ett varv. Hon fick ge sig till slut motvilligt....

Sedan var det kurs!

Herregud vad jag har saknat det. Nu är min vinter lite semester slut. Har haft semseter från kurserna men jobbat med annat.

Vi började inne och diskuterade våren och lite annat.... **ler**

Ute så gick det jättebra. Ekipagen var verkligen taggade och superduktiga! De har inte tappat mycket efter vilan de har haft. Vílan verkar ha satt en del saker hos hundarna med. Jag tror på det att det är bra med vila för dem.

Precis som man ger hästar vila tror jag det är viktigt med hundarna med, och oss människor med.

Jag ser ofta goda effekter av det, speciellt på unga hundar.

Baggarna fick mat och Skoja fick göra en 100 m fösning. Gick bra, men jag ser tendens till att hon glömmer ett djur hon kan gå förbi det och valla de andra men glömmer det som står blick stilla.... ANNA!!!!!!!!!!!!!! Jag påmminde henne om att det var en kvar och då kom hon på ja just det ja alla ska med....

Kvällen var rolig!

Efter det så bar det av hemåt.

Kvällen var lugn med Let´s Dance.

I morgon ska vi arbeta med djuren hela dagen. Ska dela dem och gruppera lite. skoja ska vara med förstås!

Haha det är vad mina hundar har betett sig som idag! Men de är högt älskade idioter!!! Haha ja de har varit rent ut sagt gräsliga. Trots promenader och vall så har de varit som galna inomhus. I alla fall de tre...

Leksakerna de fått sedan jul har faktiskt fått vara hela. Men i dag tror jag Viska haft sönder varenda en! Alla är sjuka och måste opereras. Nike slet i lammet, sedan tog Viska hand om det.... Monkey är adjöken, de mjuka benen har fått sig en operation.... Pust... mina älskade idioter. Jag säger idioter med kärlek!

För samtidigt roar de mig!

Gått med hundarna med. Varit hos djuren. Lekt med dem, hundarna alltså,  på plan och i djupsnön. Inte hjälper det.

Skoja fått ett micropass på stora flocken. Korta hö och vä, och så att lyssna på höger och vänster och ta rätt. Hon har väldigt svårt för höger kan jag säga. Ligger platt och bara glor. Men jag har gjort på ett sätt som kändes bra med henne.  Idag hade hon fina stopp och var allmänt bara duktig!

I dag lagade jag middagen direkt på morgonen när Sam skjutsats till skolan.

Andreas började 8 i dag och skulle jobba till 21. Han jobbade in morgondagen så han är ledig. Och då har jag och Conny bestämt de ska fixa med ved! Mottogs inte med lycka....

Har fixat en del med fårens papper. Usch allt är inte roligt med det där.... Ibland undrar jag om man ska hålla på. Om det är värt det.

På lördag ska vi hålla på med att dela djuren. En grupp ska fodras special nu innan lamningen som börjar om ett par veckor. Så man kan ha extra koll på dem med.

När jag hämtade Sam vid isen mötte jag en lös häst bortanför oss som kom springandes mitt på vägen!!! Usch vad rädd jag blev. Han flyttade sig inte utan fortsatte springa mot bilen och stannar precis framför! Tur man hann se den så det inte small!

Har även gjort en vittring inne. Lorna hjälpte mig! Viska gjorde den klockren. Som belöning blev det två köttbullar! Det går bättre att träna henne inne nu.

Skoja har faktiskt fått lite träning inne med då de varit så busiga. Vi har gjort massa med positionsövningar. Tycker hon förstår de kommer hon kommer för långt fram. För håller jag på belöningen så sätter hon sig rätt. Då är det bara att göra om och då fixar hon det. Klockan är perfekt vinterträning med henne.

Körde lite ligg med henne. Hon gör snabba fina lägganden. Men supersega uppsitt.... måste fundliera på det... Får inte till dem.

Just det ja!

Jag har kommit med på en vallkurstill! Här klagar jag att ÖVK inte har ngt för oss medlemmar. Då halkar jag in på en för Mosse på ett återbud, anmäler mig till tre st för Peter Nilsson och kommer även med på ett för Karin Söderberg.

Karin gillar jag skarpt. Hon har munläder och jobbar tyst. Det gillar jag. Hon vill att hunden ska känna att den lyckas. Tror hon passar Skoja.

Vi får se hur Mosse pasar Skoja. En del säger han är hård och en del säger att han anpassar. Jag vill se själv nu och bilda min egen uååfattning. För duktg är han!

I alla fall kommer inte jag tillåta på någon kurs att man gör något som inte känns rätt eller om man är för tuff på henne. Hon behöver inte det. Hon är en enkel tik som gör rätt bara man visar vad man vill. Min Baby. Sedan kan hon göra mig galen med, men i slutet är det ju mitt fel för det mesta.

Jag är i alla fall jätteglad för alla kurser jag ska gå med henne!! Nu skulle jag bara vilja ha ett lydnadsläger med Viska med. Vill slipa på saker.

Vet ni några bra dagskurser eller läger under året så maila mig är ni snälla!

Vi har varit och grattat Lorna som fyller år i dag! Grattis!!!!

I dag har Andreas varit med och gått promenad. Kul att gå båda! Annars går jag för det mesta själv, för de måste ju ut i vilket fall!

Bilder från dagen:'

I söndags var jag till Linköping och röntgade Skoja! Jag vill inte röntga så här tidigt. Jag röntgar runt 15-18 mån beroende på hur de är i kroppen.
Men Kennelmamma ville jag skulle röntgat Annan dagen.... men då kunde jag inte. Så nu blev det av. Hon är så fast och fin i kropppen och ganska välmusklad. Så om jag tittar på henne borde inte någon led vara slapp.

Vi la plåtar på höfter, knä, armbågar, bogar och ryggen. Då har man något att jämföra med vid ev skador eller förändingar.

Fånigt? Nej det tycker jag inte. Det kan man ha nytta av.

Det såg jättefint ut. Varken Anna eller jag såg något konstigt. Vi kollade på lite olika röntgen bilder för att se skillnader och så. Intressant. Jag gillar ju det där att se och glo och lära.

Sedan blev det spruta med!

Hennes kollega skickde via mail bilerna till SKK så man hade hoppast på svar redan i måndags. Men det fick jag inte.

Men i dag kom det: HD A ED Ua

Hurra hurra hurra hurra

Vilken lycka. Det kändes oerhört bra med ännu en fri hund!

Jag törs knappt skriva det, men gör det för denne någon kanske har glömt det till min nästa hund, **ler** har inte haft någon hund med anmärkningar på lederna vid röntgen!! Tolv hundar har jag ägt, 11 är röntgade, och alla 11 fria. Man tänker varje gång att snart kommer det ett fel....  Men jag klarade mig igen!!

Och ett par bilder från fritt följ kursen

I dag så bar det av till djuren. Alla flockar behövde foder. Så jag började med att ta in stora tack gruppen. Sorterade ut 6 tacklamm.

Började med att Skoja fick fösa i linan. Tränade lite på ligg och korta höger och vänster.

Korta gick bra men hon förstår ju inte kommandot där ännu.

Sedan körde jag en ny variant av höger och vänster träning. Gick så där. Hon låste sig lite på dem. Men jag tror på det arbetssättet. Men jag ska göra ett par pass till och utvördera sedan.

Sedan skulle vi driva. Gick inte bra. Jo åt hem hållet för då var det fart men inte i från hållet. En ungtacka gick till attack. Hon åkte in i stallet igen. ville inte träna på det nu!

De ville inte flytta sig verkligen. Så jag hjälpte skoja ett flertalet gånger för att hon ska få känna sig säker och känna att hon kan. Hon har lite tendenser att gilla att bara stå och hålla dem. Hade ingen bra lösning på det hela, men vi fick till ett par skapliga drivningar så sedan gjorde vi inte mer.

Körde lite hålla ut övningar. Gick ganska bra på kvartarna.

Nöjd med henne i dag. Lite olydig men inte så farligt. Hade linan på nästan hela passet för att inte ge henne vinster som hon inte ska ha!

Ringde och konsulterade lite med kennelmamma med. Fick ett par tips och ett gott skratt åt mig själv. Jag har sådan fantasi i träningen i lydnaden, men jag måste tänka lika här så löser sig mycket.

Baggarna fick mat med. De fick även byta hage då det behövdes nu efter lite mildväder. Det gick super och Skoja fick träna en ganska lång fösning som gick jättebra!

Sedan promenad med hundarna. Sedan hem för massage!

Fick massage, länge då det behövdes. Tog en del runt mig ryggskada. inte skönt men ack så välbehövligt. Sedan fick armarna sig en rejäl vända. Ajjjjjj.

Axlarna var rätt så ok och större delen av ryggen med.

Var skönt. Det är så perfekt att hon kommer hem och gör det. Varannan vecka är det en skön / aj känsla. Nike ligger bredvid och kollar.

Förra gången när jag skrek rakt ut många gånger ville hon flytta på henne från mig. Men sedan insåg hon och hade stenhård bevakning. Guldhund.

Hade fritt följ kurs i går i ett ridhus. Det var jättekul!!! Vi jobbade hårt hela dagen och jag tror alla var supertrötta. Alla var jätteduktiga och jag hoppas de kommer ihåg tanken om fritt följ.

Tyvärr glömde jag fota en del. Men ett par få bilder blev det som jag ska ladda över.

Extra roligt tror jag var att det var en ny tjej, som aldrig sett mig träna utan som bara hört en version om mig, av den klick som har hetsjakt på mig. Var kul att få ge henne den bilden av mig som är JAG. Hon kändes nöjd, och det glädjer mig!

Extra roligt med det ekipaget var att platsen som var deras stora bekymmer fungerade perfekt! Klarade den bara helt perfekt.

Det var 6 superbra ekipage som gjorde kanonbra i från sig.

När jag nu har läst det jag skrev om gårdagen inser jag hur illa det är fortfarande med det hålet i hjärtat.

Jag har inte alls skrivit med den inlevelsen och öppenheten jag brukar, med den där äkta känslan. Jag inser att jag inte låter det komma fram fullt heller den dagen. Men kroppen säger väl att jag inte klarar det ännu, om man någonsin kommer att göra det.

I dag är det 9 år sedan min familj var med om den största tragiska händelse vi varit med om, jag tror jag talar för alla.

Det är inte ofta man gläntar på locket till den dagen för det är för svårt. Man får ett hårt slag i magen och man kan liksom inte klara känslan för man bryter i hop på ett så fruktansvärt sätt. Svårt att förklara känslan. Men det känns som man ska ramla i hop. Den är fruktansvärd. Känns skönt att skriva av sig smärtan på något sätt nu när det ändå är locket av.

Vi hade varit på mormors begravning.

Syrran och de åkte hem och vi till oss. Mamma följde med syrran hem. Sedan kommer samtalet.

Mammas hus brinner.

Vi kastar oss i bilen och jag kommer ännu i håg att jag var lugn för jag kunde inte drömma om den synen som skulle möta oss. Trodde inte det var så farligt.

Huset gick inte att rädda. Det brann inte dirket utan det hade kolat eller vad man ska säga, men när de öppnade dörrar  och så så tog det fart.

Sedan säger en person till mig att hundarna är kvar därinne.

Det tog ett tag innan jag kopplade att vi hade förlorat tre hundar! Ingen var min men det var mina valpar, som jag sett födas, sett växa i 8 veckor och följt dem så näära i ett år.

Mina valpar! Det var mammas och syrran och Jannes hund och en till. De var 1 år respektive 2 år. Och mammas ena katt, som vi tog hem 106 mil från Norrland

Det syntes inte dirket utifrån att huset brann. För J + S + D skulle åka upp och göra en sak.

Och när de öppnade dörren snubblade de över Deja och Bert-Ian, mammas djur, de hade legat vid dörren förmodligen och velat ut, sniffa frisk luft. Men de kom inte ut. katten hade klöst på dörren såg man. Vad hade Deja gjort för att få luft, ren luft så hon kunde andas? Fy de tankarna kan göra en totalt galen.

De fick ut dessa. Och insåg att det inget gick att göra, att de som fanns kvar därinne redan var borta. De gick inte att rädda dem för de redan var döda.

Jag kan inte föreställa mig hur det var för dem i det ögonblicket. Usch.

När vi kom dit var ambulans, polis och massa brandbilar där.

Det sprang folk överallt. De försökte ta hand om oss, vi var helt förvirrade.

Av respekt går jag inte in känslomässigt och vill heller inte utämna någon om dessa känslor, så jag talar för mig själv.

Jag grät, ringde min bästa vän,  och grät. Tanken var att denna dag skulle jag skjutsat min Lakritz, syster till de två 1 åringarna, till mamma. De var unga och hade svårt att vara ensamna så de skulle få vara tillsammans när vi var på begravningen. Men jag hann inte så hon fick vara hemma. På det sättet räddades hennes liv den dagen. Men hon togs ju ifrån mig 2 år senare.

De höll på i timmar att släcka. Jag pratade med brandmännen flera gånger att ni måste hämta ut de sista två hundarna. Hitta dem. Det var så viktigt, för att man ska få ett avslut, att få en kropp att sörja.

Jag vet inte vem eller hur som ordnade med det, men hästarna fick vara ute den där ödesdigra natten. Då vi var rädda för att att det skulle sprida sig till stallarna. Någon matade dem, vet inte vem.

Vi stod på berget, i timmar och väntade! Stod som två fån och bara väntade. Jag vet inte riktigt vart Andreas var, eller Sam. Minns inte. Man var tom.

Till slut efter många timmar kom de ut med en hund, Jörgens. De bar henne i famnen och kom med henne mot oss. Jag bara grät. Vi bar upp henne i stallet och lade henne bredvid Deja och Bertan. Hon var en trefärgad hund, men nu var hon helt svart.

Det tog timmar innan nästa kom ut. Hon var svår att hitta. Men de kom ut med henne med i famnen. De lämnade över henne, och man såg i brandmännens ögon at det var svårt för dem med. Att de sörjde med oss. De kämpade så för att få ut dem, med fara för deras egna liv var det dessutom. Då det var rasrisk uppe.

De hittade alla våra djur, de letade för att vi bad dem trots de sa de inte hittade dem. Men de gav sig inte utan de gjorde vad de kunde för oss i detta. Det är jag dem evigt tacksam för, att de tog ut våra djur hela, lågorna hade inte fått ta deras kroppar. De var sotiga men de var hela. Det var värt mycket.

Man var i ett vakum, jag kommer inte ihåg allt, eller också så stänger kroppen av för att man inte klarar.

Vi var alla i chock.

Där stod vi och stirrade på medans de skulle släcka branden. Det slog ut lågor från taket och överallt.

Där brann min mammas hem upp, alla hennes saker, hela hennes liv, hennes ena katt och hennes älskade hund som var hennes vakthund då hon är änka.

Min systers barndomshem, hennes familljs älskade hund och en hund till dessutom.

Och där brann mitt barndomshem upp. Min Mormors valpar, de var ju som mina egna även om de inte var det.

Det var en sådan tragik, ett sådant trauma. Så man är skadad för livet tror jag.

Denna händelse sitter så djupt i mig att det är en av två saker jag har mycket svårt att prata om eller glänta på locket till. För det gör så ont att jag inte vet hur man ska orka. Det är bara påårsdagen man släpper fram det tror jag för då kommer man inte undan.

Inte nog med en begravning utan detta med på samma dag.

Jag har rädsla för att ha djuren hemma. Livrädd för gammal el.

Så därför i det nya huset byts ALL el ut!

Det sägs att elen ska bytas var 50.e år i hus.

Ta vara på det alla där ute! se över er el. Det är värt varenda krona.

Jag lämnar aldrigh våra djur utan att det är en dörr öppen.

Jag tror nog vi alla kommer bära detta med oss som ett stort svart moln i ryggsäcken. Det kommer aldrig försvinna, inte ens kännas bättre med tiden. Det är nu 9 år sedan och jag kan TYVÄRR få fram den känslan på ett par sekunder, hur de var att stå där. Här läker tiden inte de sår det gav.

De värsta tankarna är när man hamnar liksom i djuren egna kroppar och man kan inte låta bli att känna hur kanske djuren kände sig, vad de tänkte, hur fort gick det, vad gjorde de för att komma ut? Paniken när de fick röken i lungorna.

De tankarna gör att man lätt kan bli galen.

Stackars stackars dem som dog på detta sätt, kvävda av röken.

Dagarna efter fick vi inte gå in i huset. Det skulle ju utredas vad som startat och så. Vatten överallt. Övervåningen var helt oskadd i flera två rum ölrutom vattnet. Det vara väldigt rökskadat, ett rum var förstört till hälften.

Man var där varje dag och bara stod och tittade försökte ta in vad som hänt.

Mamma bodde hos syrran. Alla var chockade, sorgsna, lamslagna... Fasansfulla dagar.

När vi väl fick gå in i huset var jag där många gånger.

Var vid varje plats där hundarna hade legat och Bertan. Man riktigt kände hur de hade kämpat för sina liv, att få in ren luft i lungorna. Man plågade sig själv till bristningsgräns. Fasansfullt.

 Åh dessa fina djur varför skulle de dras med i eländet? Kunde de inte bara tagit huset?

Jag glömmer det aldrig och känslan att det hände nyss är bakom hörnet hela tiden!

R.I.P våra vänner

Till alla er därute. Stäng av alla apparater, dra ur sladdar till micro och kaffebryggare. Se över er el med jämna mellanrum.

Livet är kort, för kort och ibland kortare än vad vi tror.

Det är ordet för det jag väntar på!

Får se hur det går!

I dag har jag i alla fall simmat hundarna. Herregud så olika de är!

Nike springer in, och kastar sig i bassängen med en gång. Vet att det inte är smart men jag låter henne göra det. Hon älskar det och hon får älska det så mycket hon vill! Hon får göra så mycket mindre nu så hon får vara galen då!

När hon simmar omkring där så ger jag henne leksaken jag har med mig så hon coolar ner. Eller simmar mindre snabbt. Coolar ner gör hon inte så lätt...

Förresten så spelar det ingen roll om hon är lydig och väntar på att få gå i, hon är lika galen i alla fall försa fem minutrarna! Haha älskade hund!

Hon simmade mer än vanligt. Vågade det då jag tycker hon är i ganska god form nu.

Hon simmade först 2*10 min och sedan 1*7 min.

Skoja simmade 2*9 min kanske. Hon vill ju gärna simma med Nike i om hon fått välja.

Viska fick simma 2*16 min.

Viska fick simma mycket i streamern, inte bara i den utan på kanten då hon tycker den är otäck så att hon ska vänja sig någon gång! Sedan har hon tendens att slösimma och är den på så kan hon inte det. Sedan är det tiden som ska effektiviseras då man inte kan simma hur länge som helst!

Nike fick också simma i streamern i 4 min per pass. Det får räcka för henne. Vill inte fresta henne för hårt.

Var orolig de skulle bli stela då vi slarvat med simningen nu. Men inget efter fredagen.

Men visst de är i fin trim nu flickorna och man ser att de klarar detta utan att ta ut sig. Skönt främst för Nikes skull. Så hon håller lite till tack!

Skoja älskar att simma, hur fint som helst med något i munnen. Följer mig och simmar i fina åttor.

Förberett för Fritt följ kursen. Ska bli superkul!

Eftersom det är så tråkigt väder med risk för att bryta sig på min plan har jag hyrt ett ridhus! Perfekt!

Ska bli så kul.

Har en ny tjej i morgon. Ska bli jättekul att se vad hon säger om mitt träningssätt och tänk.

I morgon är det en tung dag!

I dag har har gått upp 05:20 för att åka långt i detta väglag.

Anna frågade i veckan om jag inte ville följa med till Bratteberg, Vaggeryd tror jag.

Och det ville jag ju!

Så jag begav mig till Linköping där Anna jobbar för att sedan bege oss till ridhuset.

Det tog tid då då vägarna var hala och märkliga. Men vad gör det när man pratar och babblar. Vi pratade om allt tror jag.

Vi diskuterade min vallning i torsdags då det inte gick bra milt sagt.

Men som vanligt så kan hon hjälpa mig att lista ut vad Skoja troligen tänker. Så nu känns det ganska okej.

Jag ska göra på ett annat sätt, tänka på ett annat sätt. Ska ta ett pass om några dagar. Just nu får hon vara.

Vi kom fram och fick lite fika och sedan så körde karin en teroilektion.

Väldigt bra! Dels är hon riktigt bra på att prata och få en förstå vad hon menar.

Fick med mig många goda tankar och övningar. Nu är det bara att komma i håg dem!

Efter god lunch så var det praktiskt hon skulle visa. Med olika åldrar på hundarna.

Var intressant att se. Skojas stora syster som är från kullen innan som Karin har var med. Jättekul att se henne. Väldigt lik pappa Joe i utseendet.

Skoja i hagen

Vi åkte lite tidigare då Anna skulle börja jobba igen.

Det gick lite bättre hem med tanke på väglaget.

Efter det så var det för mig att åka de sista milen. Ringde Lorna så jag inte skulle s

Somna.... Stannade för att handla till tacos, och plocka upp Sam hos kompis.

Tog några bilder men det är svårt att ta bra bilder i ridhus! Ska ladda över med tiden....