Guldhund

Alla inlägg den 22 mars 2011

Av Ingela Karlsson - 22 mars 2011 11:15

Varning för tung blogg


Hon får mig att le i alla mina tankar. Bara att se henne på ett kort gör att smilbanden rör sig! Hur kan man annat, med den uppnosiga blicken?


Hon ser så jädra uppkäftig ut! Och det är hon med ..... 


I dag var det lite privat träning med en kvinna och två hundar. Jobba i två timmar. Ser bra ut!

Sedan tränade jag och Lorna lite. Skoja har fått sig lite mer seriös träning nu när hon var i vila på grund av låret.

Det som hon absolut inte kan är platsen, apporten, ställandet och linförigheten. Så hoppet och läggande under gång är i stort sett klart. Platsen ligger hon kvar men vi har inte kört så länge och hon kan rulla en gång.


Så här ligger hon gärna och myser men även för att jag ska hålla i benet lite...

       


Viska gick ganska bra. På som en stolle. Bra ruta, vittring tog hon fel men sedan rätt två gånger. Fjärren jobbar vi med. Nöjd med dagens pass.


Mycket känslor nu, men det är lite tufft just nu och det kommer till ytan, blir mer påtagligt vad Nike är för mig! Har så svårt att prata om det, och har så lätt att sätta ord på det. Därför orkar jag inte prata med er om det. Men jag är oerhört glad och tacksam för ert stöd.



Jag älskar alla mina hundar, men jag fungerar som så att jag alltid har en närmast. Vilket alltid varit en schäfer. Det är något speciellt, svårt att förklara och man kanske inte ska känna så? Men jag gör det

Nike och jag, det går inte att förklara, man måste nog se det.

Hon är den som leker mest, fyller 7 år men fortfarande helt galen i leksaker. Hon är den som blir gladast om jag ger dem något nytt.


Ulla, husets stora skräck...



Hon har sin krämpor, men hon älskar livet. Så varför gnälla och bry sig om att de gör ont? Varför stanna upp, när man kan leva livet?


Det gör mig så glad att se henne, så sprallig varje morgon, varje hela dag trots allt. Men det kommer också göra det extra svårt.



Jag är så rädd att förlora henne. Så oerhört rädd att jag måste ta ett beslut när hon är så här glad och sprallig. För om ryggen kraschar helt är det inte säkert att hon bryr sig, och då är det upp till mig att ta beslutet. En så älskade hund med så friskt huvud (eller ja friskt och friskt.... skriver jag med kärlek) och en sjuk kropp. Usch det förföljer mig just nu.

Pratade med Marie i måndags. Det gav mig lite mer hopp. Tack Marie för att du finns.


Jag hoppas innerligt att skovet vänder och att hon är med mig ett år till.


        


ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se