I dag har det varit massor med arbete. Vi har pratat om det här med Kicki, varför hon blev så sjuk mot de andra som fått kalkbrist. Vi måste ha missat något symptom. För de andra har vi räddat. Och varför får de kalkbristen? Ja jag vet... allt kan hända, man kan inte förklara allt enligt veterinärerna.

Men det är så sorgligt att förlora våra djur. Var och en av dem är en sådan personlig individ. Och vi har följt dem alla sedan de var små. de flesta har ju fötts hos oss. Man har suttit och kelat med dem sedan de var timmar gamla.

Lill Kicki har en alldeles egen historia vilket gör det tufft. Hon var en sådan fantastisk mamma.

Arbetet fortgår med djuren. I dag har vi gått igenom lammen, alla som man hanterat har en grön fläck på höger framben så man vet man hållt i den och känt på den. Svårt att sortera annars.

Vi har planerat deras utehage. Vi byter lammhage vartannat år, för parasiterna. För att vara det ska hagen vila två vintrar och en sommar.

Hundarna fått sitt. Skoja fått valla ett kort pass. Vi måste snart flytta ungtackorna så jag har möjlighet att ta ut dem på fältet och valla på dem.

Andreas har kört natten, så jag fått sova. Skönt.

Det är en tuff tid nu men den är så rolig!!