I natt var det lammak igen. Vi kör varannan natt nu Andreas och jag. Jag längtar efter att få krypa ned i sängen tillsammans. Så trist att inte ha någon att tjattra med vid sovdags.

Fighter som jag kallar honom har piggat på sig liiite under natten. Han har fått mat varannan timma ävn om han inte alltid ville ha. Mamman Baby är en helt genomsnäll tacka som tålmodigt låter mig ta hennes mjölk för att ge hennes svaga bebis.

Vi bytte medicin på honom i dag och jag tror det har gjort underverk. Förut fick vi hjälpa honom att kissa genom att massera magen och trycka på blåsan. Nu fixar han det själv. Oj vad pyssel det varit med detta bedårnade lilla liv! Vilken kämpe, och vilken mamma som stått ut med oss springandes hos dem hela tiden. Det är en obeskrivlig lycka när man ser de pigga på sig efter att trott han skulle dö ifrån oss.

Vi har även varit på påskmiddag hos mamma. Det var jättegott förstås.

Annars har det varit en vanlig arbetsdag. Fullt upp hela tiden. Hundarna fått sitt.

Och som vanligt är min skugga med mig överallt.... Fast hon är risig i ryggen nu...