Grattis till alla mina valpar som i dag fyller 8 år!

I år har jag inte hunnit skicka ett paket åt dem som jag brukar! Jag skäms för det men jag har inte hunnit. Fallit ur mitt huvud!

Det är 8 år sedan det tittade ut 11 små valpar. Herregud vad många de blev. Laktiz klarade alla helt själv, jag stödmatade inte en endaste av dem. Vilket jag kanske borde gjort då hon gav sina valpar allt hon hade på kroppen.

I dag fick jag ett underbart besked av en vän. Och strax efter ett som inte var lika bra.

En av mina finaste vänner ska ta farväl av sin hund i morgon.

Denna hund, har rört vid mitt hjärta. Jag är inte den som faller för hundar till höger och vänster. Jag tycker de är fina och så men det där lilla extra, det känner jag inte för så många. Jag rår inte för det.

Men denna underbara tik har jag följt sedan hon var cirka 12 veckor. Sedan började hon tävlingslydnad av en slump, hon arbetade sig upp med fina poäng genom klasserna. Till klass 3, Sedan sade hennes kropp i från. Med en D höft som hon var märkbart påverkad av gick det inte riktigt att få henne klara den träning som krävdes för att hålla henne i trim.

Med världens bästa matte vid sin sida fick hon fortfarande komma och träna vad hon orkade, köra en ruta, springa efter apporterna. Oh vad kul hon tyckte det var.

När träningen tog slut och vi gick från plane, vem stod kvar mitt på plan och vägrade komma? Vems matte fick vackert gå och hämta henne i halsbandet för att få med henne från en lydnadsplan?

Heidi. Det är namnet på denna underbara berner sennen, som blev en total träningsnarkoman. Macis Haiti. Vilken fantastisk hund.

Hur kan jag älskar en hund så gränslöst mycket, när den inte är min? För det gör jag med denna dam. Jag har råkat ut för det en gång innan, att känna så starkt för någon annans hund. Det är smärtsamt.

Snäll som I var ringde hon och undrade om de fick komma ut. Hon visste jag ville säga adjö till henne. Det hade jag frågat om jag fick om I orkade det den dagen. Vi pratade om det för några veckor sedan. Det gick fortare än vi anat.

I dag var det den dagen. Och I orkade. Vilket jag är henne evigt tacksam för!

Så generöst av dig I att komma med henne så jag fick säga adjö till DIN underbara hund.

Sista månaderna har hon varit lite deppad till och från. Legat, varit ledsen. Hatar att åka bil. Men I berättade att om hon säger att: Ska vi åka till Ingela?

Då skuttar hon in i bilen. Ömesidig kärlek mellan oss tror jag. Det värmer i mitt hjärta att höra I berätta det. Det tar jag med mig i sorgen efter henne. För den sorgen är stor. Hon tar en bit av sitt hjärta med sig på sin vandring till änglarna.

När hon kom hade jag kurs och hade inte tid så de gick en sväng. Sedan blir hon som galen när jag ropar på henne. Skäller som en stolle en meter från mig, fordrande och bestämt! Jag faller i hop på gräset och tårarna strömmar. Sista gången hon gör så mot mig. Jag kramar henne men hon vill bara skälla och busa med mig. Få godis. Jag sitter en lång stund med henne. Pratar lite om det som vi haft i hop, vilket är mycket. Hon skulle fylla 7 i sommar.

Jag kommer sakna henne så oerhört, hon kommer fattas mig trots att hon inte är min, precis som M gör. Jag ska vårda våra minnen.

Hon är en fantastisk hund, som hat en fantastisk matte. I har gjort allt för att hjälpa henne så länge som möjligt. En sådan matte borde alla få uppleva.

Tagit lite kort på henne. Ni får ett i dag. Hon fick massa godsaker av mig.

Tack I för att du gv mig denna stund. Den betydde så mycket för mig. Mer än du kan ana.

Jag finns här i morgon, i tankarna, bakom dig om du faller. Nu vill änglarna ha henne tillbaka.