I går hittade vi Zlatan. Han hde gått hem till gamla huset helt plötsligt! Knäppkatt!

Johan N har varit och hjälpt oss ett par dagar med att få upp staketet. Så nu är väl alla stolpar uppe tror jag. Gick åt ngr kan jag säga till denna stora tomt! Hualigen!

Nästa vecka ska nät sättas hoppas jag på. Nu är hundarna snälla och inte sticker för de är för matte sjuka... men ska de kunna vara ute utan tillsyn måste staket finnas.

Min fina!

Vallade i går med Skoja. Jättefina utgångar. Lugn och balanserad. Men har lite jag behöver hjälp med. Kennelmamma får komma och hjälpa mig om hon får tid kanske. Ska ringa henne.

Dagen har tillbringats med gott folk och så har vi vallat. Hoppas det blev ngr bra bilder! Skoja gick så där. Fruktansvärt olydig på fram drivningen. Fick ta ett par snack med fröken! Jäkla hund. 

Jag måste ha hjälp hur man löser det där. 

Hon fick in dem i fållan väldigt fint. Bra jobbat där tycker jag!

Efter vallningen blev det hem och laga mat och sedan duscha. Sedan iväg till en god vän för lite babbel. Vi hinner träffas så lite men det är så roligt och avkopplande när vi ses! Det blev många timmar där. Härligt!

Sedan hem.

I dag har jag börjat att följa en ny blogg. Det är Marielle som är fodervärd på min fina Rival som har bärjat blogga.

Det är jag jätteglad över för att jag lättare ska kunna följa honom i vardagen.

Jag är så glad över att Marielle tar hand om honom. Han älskar verkligen henne, det ser man när man ser dem ihop.

Rival kom till mig för 7 år sedan då en god vän fått honom som betalning. Han var i riktigt dåligt skicka då de fick honom. Och han var ngt bättre efter en månad eller två hos dem. Sedan kom han till mig.

Min vän sa att han inte kunnat beta. Och han kunde verkligen inte det. Han glodde på gräset och vispade det runt munnen men kunde inte bita av det.

Han var mager som få! Kanske vägde runt 400 kg? Herregud så han såg ut. Då hade ändå ätit upp sig lite hos vännen.

Han har troligen gått i en liten fyrkant, med lite sand i. Han är rädd för höga röster, livrädd om man blir arg. Mentalt går han i en bubbla om han blir rädd. Det är travsporten de. Ni får själva gissa vad jag anser om den. Har jobbat i ett travstall, stod ut 2 veckor. Det var det värsta jag varit med om.

Det tog 1,5 år att få honom normal, och stabil i vikten. Han krävde enormt mycket mat. Ingen överdrift men han åt runt 20 kg hö om dagen, han orkade inte ens äta allt, han åt alltid, jämt, varje minut kändes det som. Han hade täcke på sig för det var kallt, och han rasade i vikt av kylan.

Han åt 3-6 kg korn om dagen, + ett par liteer betfor och melass och vad det nu var allt han mumsade på. Herregud han hann inget mer än att äta kändes det som.

Efter cirka 4 år tror jag, så kunde han äta mera normala givor utan att rasa. Kanske 15 kg per dag, och ett par kilo korn och en del betfor.

Vintern 2009 och tills nu har han inte behövt mhycket kraft utan bara grovfoder, i stort sett fri tillgång på det och ett par liter kraft.

I dag väger han runt 600 kg, är stor som ett hus som alltid men han har lite hull. Blir han lite rund gör det inget, jag drar aldrig in på mat för han går ner det rätt som det är.

Han har tillit till oss närmaste. Han avskyr hundar, han äter alltid. Men ack så snäll han är, han är som en teddybjörn. (om nu de är snälla)

Han är oerhört dyr i drift. Tur vi har grovfodret själva kan man ju säga!! Men han är värd det. Och han var 9 år då tor jag, så i dag är han då 16 år.Jag hoppas innerligt att han kan stanna hos mig tills hans tid här är klar. Jag vill inte flytta honom. Han är en otroligt personlig häst, och hans tillåt får man inte om man inte har förtjänat den.

http://marielleks.myshowroom.se/

Där är deras blogg och ni kan följa dem om ni vill.

Annars har det varit kurs i regnet. Ska köra VP i helgen med Skoja. Måste träna!!!!! Bana. Har inte gjort det sedan vi skulle köra IK 1, och se hur bra det gick.

I dag for jag upp till Stockholm på turné Syrran var med.

Vi had det roligt och vi åt lunch på en restaurang och det var så gott.

Astrid (GPS) guidade oss! Haha den där Astrid är inte klok!

I norrköping tog vi en snabb sväng in på ÖB. Handlade lite till våra fadderbarn.

Är de tingen som läser dessa som vill ha ett fadderbarn från Letland? Man gör så mycket med så lite. Och dessa fina barn som inte kan rå för sin situation.

Väl hemma var man ganska mör kan jag säga.

Tack för trevligt sällskap!!

Hemma var det cirkus. Det är en sådan förskräcklig händelse de gånger jag är borta en hel dag utan hundarna. Herregud de uppför sig så man kan tro man varit borta veckor!! Haha

Borta bra men hemma bäst-

I går packade jag upp mina och hundarnas priser. Jag hade fått ett vitt fint skåp av Sara som jag ställde in, eller Andreas.... och så har det blivit prisskåp.

Det blev jättebra. Det blev en liten nostalgi tripp när jag paackade upp. Mias, Mormors, Lakritz priser. Och så de jag har nu förstås.

Det blev en del. Men det blev jättebra tycker jag. Kan kännas som skryt att ha det framme men jag är glad och ler när jag ser dem. Det påminner mig om så mycket roligt man har gjort och så många roliga träningar man haft för att nå dit. Så de får nog vara framme, så jag får glädjas åt dem.

Annars har det varit kursdags. Det har gått superbra med dem. Det går framåt och förarna jobbar på bra trots osäkert väder.

Och det är så skönt att Gulleben är hemma! Han är så go och det är keltime hela tiden tycker han. Han är i söängen och sover tills jag kommer hem. Spelar ingen roll att Andreas är hemma. Mattes katt..... hund....

Andreas är däckad. Han åkte på förkylningen och hostar upp lngorna. Så nu får han ta det lugnt.. Han åkte hem från jobbet och då är det illa. 

Skoja fått tagit det lite lugnt. Hon sopade i en stolpe i går och fastande med vänster knä. Ser en stelhet i dag. Det där kan komma att straffa sig. Det gäller att skriva upp vad och när det hände.

Man ser hur sårbarn man är med en vallhund. Om vi inte hade 6 hundar skulle jag lätt köpa mig en till i vinter. Men så blir det inte det kan jag lova. Hundantalet ska ju ned och inte upp vad tiden lider. Hoppas det tar tid bara!!!!

Hon fick hålla undan de andra 130 djuren medans Lillan fick sitt kraftfoder. Hon är så liten och söt. Så synd att hon ser så dåligt. Hon får väl vara maskot så länge det fungerar! Hoppas Andreas inte läser detta... hihi asch han är lika blödig som jag... nästan i alla fall...

Mina fina! NIke har halsbandet ser jag!!! OGILLAR! Hon får ju ha det ibland i vissa situationer för att jag ska kunna hålla i henne innan hon flippar ur. Men inte när hon är lös!!!! Slå mig på fingrarana. Det där kan kosta en del om man missar!

I går for vi till Plingan för att äta kräftor! Vi hade en trevlig kväll med gott sällskapoch gott att förtära...

Jag har smält lite om gårdagens tävling med Viska. Och jag kan glädja mig mer i dag trots domar missen, till min fördel. Men ändå det gnager därinne. Jaja skit i det. Vi är glada över att hon håller sig runt dessa poäng. Tänk vad hon skulle kunna bli hops någon som tränade lite mer effektivt? Stackars Dulle. Eller hon vet ju inte annat så hon lider nog inte. Men jag kan tänka så! Men så dumt. 

Haft kurs i dag. Valp och unghund. Och det är så roligt att jobba med dem, inte bara tävlingslydnaden! Jag ska mig försöka ta mig i kragen och ha lite mer kurser i det kanske.

Duktiga kursare med gulliga och duktiga hundar!

Tvättat i kapp lite. Snacka om att det är skönt med tvättmaskin!

Tur jag har en karl som kan lite av det mesta! Jag undrar vart han lärt sig allt!? Han kör på. Men han mår inte så bra i dag. Inte pga kräftskivan men han verkar åka på förkylningen. Nu hostar han som en stolle.

I dag började dagen tidigt. Träffade Adelia i Linköping för att samåka. Jag var där först och 8 minuter innan utsatt tid......

Vi packade om och Adelia fick köra min pärla!

VI pratade kanske ett och annat ord på vägen dit....

Väl framme, i god tid.... Så rastade vi hundarna, vi drack kaffe och en dos hostmedicin intogs.... den första.

Vi var på Ödeshögs Hundkubb och det är en liten men väldigt trevlig klubb. Tävlade där förra året och hamnade där nu igen. Vilket vi var glada för även i år.

Viska kändes pigg, på tok för pigg. Och vad drar vi då för nummer: Jo just det nummer 1. Återigen.... Det är inte vårt optimala nummer då vi behöver ett långt långt uppvärmningsfritt följ. Och då pratar vi inte om 4 minuter....

Intog dos nummer två, som kanske blev lite för mycket.....

Men gruppmomenten började vi med. Poängen kanske inte är precis men slutpoängen vet jag i alla fall....

Sitt i grupp 10

Plats 9,5. Missade mitt första ligg kommando!!!!

FF 8,5

Dummen 9,5?

Ink 9 tempo

Rutan 8 DK

Dirr app 9?

Hopp metall 10

Vittring 10

Fjärr 10 ?

Jag tror det var ngt liknande.

Det slutade med 298,5 p och en första plats. Dessutom kommer Elisabeth fram och gratulerar mig till att ha blivit Östgötamästare! Jaha säger jag dum som man är, vad är det för ngt pris?

Hon förklarade för mig som har noll koll. Man får ju skäms ibland känner jag som inte har någon koll!

Vi fick fina priser och jag är nöjd med tanke på vårt tränande. Jag hoppas att 2012 blir vårt år igen för 2011 har inte varit vårt träningsår. TIDEN!!!

Fria följet var hon het som som bara den. Var ett udner hon inte gick mig ur händerna.

Dummen kändes bra. LIkaså inkallningen.

Rutan. Tycker hon slarvade! MIssnöjd. Och dessutom ett domarfel!

Dirr app. Okoncentrerad hund! App låg 5 m från rutan och då tänkte hon rutan.

Hopp. Fint men där åberopade jag tekniskt fel då det var en märklig metall, de hade ingen liten, och den de hade var stor och tung. Så de fick skaffa fram en vanlig.

Vittringen. Superfin.

Fjärren. Jättefin. Ngt sakta kan jag tycka.

Helheten är bra. Jag gillar att hon inte strular med momenten trots vår dåliga träning. Det känns som om grunderna sitter där. Vi kan tävla utan att ha tränat 20 pass på en månad!

Grattis till Adelia och Biancas 10:a på dirr app!!!!!!!!!!!!!

Grattis till Carina och Sara som med Atena och Pippi tog sina andra förstapris! Och Anna med Näva som tog sitt LP 2!!!

Sedan hem. Ladda om och nu ska vi på kräftskiva hos Pling!

I dag for vi till Söderköping för att Sam skulle till sjukgymansten.

Han klämde och drog och Sam skrek. Jag berättade lite och Sam berättade lite.

Han förstod direkt vad det var och det var inte roligt! Nog om det.

Efter det blev det en fika innan han skulle till skolan. Jag for omkring i Söderköping på olika ärenden. Ingen medicin till Laura var inringd fast de hade lovat det! Skit också. Men Janne skulle fixa det.

Rapport om Gulleben. Han har legat på mig eller på min kudde hela natten. Väckt mig massor med gånger och ska bara kela.... Vilket angenämnt problem kan jag säga.

Oh vad vi har saknat honom dessa veckor. Så skönt han är hemma. Ulla är inte lika glad för hon vill ha matte för sig själv... Problem när de är mattekatter de flesta...

Efter det blev det till planen. Lotta Östlund skulle komma och hålla en halvdag kurs i rallylydnad. Vi var 4 stycken som körde på.

Jag körde med Molle och Viska. Provade med Nike och Skoja , men det var inte deras grej kan vi bara säga kort och gott.

Men vi hade en väldigt trevlig eftermiddag och nu ska väl kanske anmälas till någon tävling. Molle tyckte det var superkul!

I morgon är det tävling med Viska. Hennes fjärde för i år och hennes näst sista. Vi ska till Ödeshög och kämpa ett varv!

ÅKer med ett gäng goa vänner så det kommer bli en rolig och lång dag!

I dag har lyckan varit total!

Fick ett meddelande på FB att de sett en liknande katt som vår Gulleben på rakan vid grinden. För oss lokalt boende visste exakt var det var. Jag drog på mig Andreas foppisar, blp, strl 44 och så åkte vi båda två. Jag for ut ur bilen och ropade. Ett jur svarade konstant och ihärdigt.

Jag ryter i att Andreas ska vara tyst... tilläggas ska att han stod vid bilen och inte sa ett ord...

Är det Gulleben frågar jag? Nej s´blir svaret... och det lät konstigt.

Fortsatte att ropa och vi pratade om vad det kunde vara för något. Då säger Andreas: Titta där på andra sidan gärdet är han!!!

Jag stirrar. Och mycket riktigt där är en katt. Fast det ser ut som den har mer vitt i trynet än vår Gulleben,

Jag ropar och ropar. Katten går sakta mot mig. Jag lyckas halka ned med Andreas hjälp för en liten slänt och ut på gärdet i strl 44....

Efter ett tag vänder katten och går upp mot skogen, fast vänder sig och vill gå mot mig men vågar inte riktigt, mjauande..

Jag får tårar i ögonen och inser att han kanske inte kommer fram så vi får se om det är han.

Jag ropar och gal efter han. Då ser jag hur han sätter sig, sträcker på sig, tittar mot oss med lång hals. Nae säger jag till Andreas, det är inte han väl, har han inte för mycket vitt? Vi blir så tveksamma.

Men jag fortsätter att ropa på honom och då händer det! Han kommer i trav mot mig, jamandes.

Jag förstår det är han, ropar det till Andreas som står kvar vid lilla grusvägen.

Jag känner hur tårarna bärjar rinna på mig av glädje och rädsla. När jag ropar får jag anstränga mig att inte gråta så jag låter som vanligt.

När han kommer fram till mig sträcker jag ned handen och bara han ser handen ställer han sig på bakbenen upp mot handen och stryker sig.

Oh vad jag grät av lättnad och glädje. 

Jag tog upp honom och han började direkt spinna och trampa som han gör. Jag höll honom hårt intill mig så han inte skulle sticka om han blev rädd.

Andreas får dra upp mig medans jag håller me båda händerna om honom. In i bilen. 

Ni kan inte ana vad jag kände den stunden.

Jag tror Andreas var lika lycklig som jag. Han är ju vår lilla bebis. Bara för att han inte hade någon mamma som liten så har man ju styr lite extra med honom.

Så nu är han hemma. Han är fin, tappat litelite i vikt, vilket är klädsamt för honom. Fin i pälsen. Så han har haft det bra med mat. Vilken lättnad!

TACK alla ni som stöttat oss och hjälpt oss att leta efter denna katt.

Ett extra tack till Tina Willén och Heléne Andersson, våra grannar som samarbetade så vi fick tillbaka honom!

Efter denna gläjdechock var det kurs. Det gick bra och jag var på ett extra gott humör!

Nu får Gulleben inte gå ut på ett bra tag!