Guldhund

Alla inlägg under oktober 2011

Av Ingela Karlsson - 7 oktober 2011 20:30

I dag var andra dagen på kurs med Karin. Jag har fått avancerat med Skoja i delningarna. Fått nya verktyg efter att ha blivit jätte frustrerad i första passet. Skit arg på mig själv att jag är så trög, och så fick det gå ut lite över Skoja då jag blev sur. Stackars min Baby! Hon är en sådan fin hund och så en sådan trög matte!

Tur hon inte är långsint.


Vi har fått mycket nya uppgifter som vi ska arbeta på, fått hjälp i att tänka rätt, se det ur olika vinklar.


Karin har ju Skojas pappa Joe och jag tror hon säger hon tycker Skoja ser kanonfin ut! Hoppas hon menar det! För jag är så glad och stolt över henne. Hon är så bra. Med tanke på att jag är nybörjare och hon är min första hund är jag så glad att hon blivit så bra. Hon är verkligen en bra första hund. Kanske för bra, synd hon går till spillo så att säga. Men skit i det, hon har det bra hos mig även om hon inte kommer till sin rätt.


     


Hon har verkligen satt sig i mitt hjärta detta lilla liv. Vissa hundar sätter sig hårdare. Hon är en sån.


Skoja har haft en hård vecka. 


I morgon är det vallning med tjejerna. Lite repetion så vi inte glömmer det. Sedan ska vi vila från vallningen en vecka. Jag ska bort nästa vecka.

Av Ingela Karlsson - 6 oktober 2011 00:45

I dag kl 9 satte vallkursen i gång! Vilken dag det har varit.


Karin Söderberg hette kvinnan som skulle lotsa oss i vallträsket! Och oj vad hon är bra. Hon och Peter är helt klart de bäsa för oss, de är på olika sätt. För jag kan inte påstå det är mycket som är lika med dem, men jag uppskattar dem båda väldigt mycket.


Vi var i dag 6 med hund och en som lyssnade. Vi har tagit massor med kort. Louice och jag har turats om. 


Alla var så duktiga!! Det var från 8 mån till 5 år tror jag. Alla var nybörjare mer eller mindre.


En superdag som avslutades med prat i stugan med de övernattade gästerna!


Hoppas morgondagen blir lika bra i morgon!


Av Ingela Karlsson - 5 oktober 2011 00:45

Fasansfullt!


Så var det med dessa stängsel ja! Det gör mg skitförbannad och så gör det mig så sorgsen. Djuren är så utsatta. Varför fattar folk inte att den inte passar här? Är vargen viktigare än våra egna djur? För vi kommer inte kunna leva tillsammans.


http://vlt.se/nyheter/sala/1.1382703--nu-slutar-jag-med-far-




http://www.jaktojagare.se/aktuellt/vargstangsel-hjalpte-inte#.TorR0PkkOFh.facebook



Haft ett par kurser i dag! Gick kanonbra. Mycket jobb gjort och de jobbar hårt.


Är nöjd med min spark i baken jag fick i går på vallningen. Jag måste skärpa mig. Det är interättvist mot Skoja och vara som jag är. Jag måste vara mer tydlig och konsekvent. Träna bredare.

Hon är för bra för mig den hunden.


Flyttade tackorna ner till Bellevue. Så nu kan vi valla i dagarna många.

Skoja känns lite trött. Önskar jag kunde gett henne vila ett par dagar från vallningen. Vila mentalt. Men det går ju inte.

I morgon är det kurs för Karin Söderberg på kennel Vallhunden. Ska bli så roligt!

Av Ingela Karlsson - 4 oktober 2011 00:45

I dag när jag for mot Stavsjö så lämnade jag av Molle hos Maria med fam. De ska prova att ha honom när Viska löper.

Att jag frågade dem var att dels litar jag på dem, Tilde och Molle älskar varandra. Och så far han så illa hos Lorna då jag far fram och tillbaka där. Och är det inte jag så är det Andreas och han stressar upp sig ngt fasansfullt.


Så nu har han fått med sig bädd och saker för att bli stadshund i tre veckor, om de står ut med han. Usch gillar inte att lämna mna hundar. Saknar honom. Han kan gå mig på nerverna då han rantar efter mig, är pipig, klängig... men när han är borta saknar man dem i alla fall!


 


Jag for i alla fall efter det till Stavsjö för att valla hela dagen för Peter Nilsson. En av mina två favvo instruktörer.


Dagen var jättebra. Fick lägga lite tid på att få ut henne lite. Hon är lite snäv. Men det gick bra. Vi gjorde lite hämt och sådana saker med. Började tyvärr inte med ngt nytt.


När vi pratade fick Skoja mycket beröm om att det är en bra hund. Han bad lite halvt omn ursökt för att han varit på mig hela dagen, men jag sa bara att jag uppskattar det, det är det jag betalar för. Att han ska säga vad jag behöver göra för att bli bättre. Jag är glad att han gillar Skoja.


Hon den stollan var i 25:;an. Vi skulle träna flankeringar. Vad gör hon då, jo hon hoppar över staket och gör en väldigt fin flankering. Varför springa utmed staket när man kan hoppa över och hoppa in längre fram???


Jag blir hypernervös på det där. Peter sa det är inte ofta man ser hundar göra det där. Jag vågade inte fråga om det var bra eller dåligt....


Dagen var härlig, bra väder. Fna människor och en del skratt!


Sedan hem och svida om för kurs. Kurs med gänget till halv 9. En bra kurs med lite djupa tankar!

Men hundarna ser så fina ut nu. Det känns som många är riktigt på g!

Av Ingela Karlsson - 3 oktober 2011 07:00

Del 2 får ni vänta lite på. Orkar inte just nu, jag känner jag måste vila från det där en dag eller två.


I dag fyller vår son 13 år!!!


Jag gick upp strax efter 6 och fixade fika på sängen. Smörgåstårta och juice på sängen. Och det slank ned enkelt. Jag sjön och hurrade med...


Sam for till skolan och jag på kurs.


Båda kurserna gick fint.


Sedan flyttade vi får. Skoja tog in 130 djur. För att sedan flytta cirka 60 djur till annan hage. Andreas först med en bil för säkerheten, sedan fåren, sedan Skoja och sedan jag i nästa bil bakom.

De skulle en bit kan jag säga och man hinnr inte med att gå bakom.

Skoja var duktig! Vi flyttade dem kanske 1,5 km eller så.


Sedan for jag och hämtade Sam. Hem och styra lite.

Vi åkte sedan in till Söderköping för att äta ute och fira. Men kina var stängt, thai likaså. Så det slutade med pizza / Kebab i stället. Trist när manville äta annat. Men det var gott det med och vi hade det lite mysigt!

Inte så ofta vi äter ute så där.


Sedan hem. Var ganska sliten så inte gjort ngt vettigt mer än eldat!


Skoja var trött i dag med från gårdagen. Jag ror själv att hon var trött på fysiskt och framför allt mentalt. Hon är ju en känslig hund trots allt, och som en läsare skrev hon påverkas nog av mig.

Så hon är sliten. Hoppas hon återhämtar sig tills i morgon. Önskar kursen varit en annan dag för hennes skull. Hon är ju inte så gammal och får ta så mycket ansvar.


Hon får ett satans humör när hon är trött, helst mot Molle. Jäklar i havet vad sur hon blir om han nosar på henne.

Av Ingela Karlsson - 2 oktober 2011 06:45

I dag är det en rktigt lång blogg. Så orkar ni inte, sluta läs. Jag skriver allt detta för att jag vill delge er, speciellt er som vill ha varg till varje pris, om hur det är att bo i med vargen här nere. Men även för er andra och främst för mig själv, att få skriva av mig allt det hemska, det vidriga.


I dag blev en lång dag. Jag gick upp kvart över 5 för att jag skulle åka och hjälpa till att försöka få in de hysteriska fåren, där vargen härjat runt.


Packade till TL / Domarkonferensen som jag skulle på efter det. Rena kläder...


Kom i väg i bra tid. Jag skulle ta färjan från Stegeborg. Hualigen ni som känner mig vet ju hur jag är med båt.

Men innan jag kom dit... Jag körde på rätt bra, för jag var rädd att missa den, och tiden var det ont om i dag så jag ville inte vänta 20 min på nästa vända.


 


Åker igenom Össby... Ser ngt stort mörkt i ögonvrån.... En stor älg, kviga kommer skenandes från tomten och äpplena, över vägen. Jag fick bromsa in rätt bra!


De är maffiga de där djuren. Imponerande.


Lite skakad fortsatte jag i något lugnare tempo. Väl framme hade jag 15 min på mig. Tog ut och rastade hundarna.


När färjan kom var det bara att köra på. Lite otäckt var det fast det tog bara ett par minuter över. Men det var okej.


Sedan åkte jag av och åkte där jag skulle möta han som ägde djuren. De som var kvar.


Framme vid gården pratade vi lite, han åkte ut med traktorn och vagnen som skulle ta hem de stackars djuren.


Detta var på en halvö. Man hade 2 meters väg att komma in annars var det bara vatten runt om.


Han berättade lite om vad jag skulle få se när jag kom dit, så jag skulle vara förberedd kan jag tro, en del kroppar var det inte mycket kvar på för fåglarna, och en del var nya och orörda mer elle rmindre. Men vad hjälpte det. Inte ett dugg, han kunde aldrig ha förberett mig på det jag fick  se under denna dag.


 


Skoja började med att krypa i hop och gå till mig, vädrade. Jag tror hon kände vargens lukt som varit där på natten... igen

Sedan brydde hon sig inte och började inse vi ska valla!

Det första jag får se är en död och fågeläten tacka. Skoja går fram till den, luktar. Sedan brydde hon sig inte om ett enda dött djur.


Jag ska först berätta lite om hur det gick till med vallningen och sedan ska jag försöka berätta om känslan.


Vi började med att leta rätt på dem, Det var en stor betesmark på 11 ha. En vacker mark med ek, naturreservat tror jag dessutom. Vi hittade ett par lamm med en gång. De sprang bara de såg Skoja på 100 m. De gjorde inte som vanliga får, springer en bit och stannar. De sprang, delade på sig direkt och alla sprang åt varsitt håll, i panik mot klippor och vidare in i skog. De stannade inte. 

Jag insåg då att det här skulle bli svårt. Om vi inte ens kunde vara på 100 m.


Vi fick leta rätt på dem många ggr då de bara sprang. Vi fick låta  vänja sig vid Skoj lite, låta dem se att Skoja inte tänkte slita dem i stycken, inte tänkte ta en tugga på dem medans de levde. Så hon fick ligga stilla bara. Ett antal ggr sprang de så där och vi efter sakta. Vi visste inte hur många får som levde. Vi visste bara att det var väldigt många döda... vart du än gick såg du kroppar. Tuggade både fram och bak, strupen var blottad på någon, tackor som hoppat ut från ut rakt ner på  klippor men INGEN som vargen ätit på, utan bara tuggade på, slitna delar. Det var hemskt. Jag grät vid åsynen av dem. Tårarna rann sakta, en känsla av sorg och vanmakt infann sig och slog till så hårt att jag inte var beredd.


Alla får var helt galna de hade tappat allt om flockinstinkt att man ska hålla i hop. De var helt panikslagna. Vi hittade en skadad tacka och ett lamm som vi började med. Hon var helt mentalt avstängd. Regaerade inte på hund, inte på människa. Lammet var lite mer vaket, men inte mycket.


Hon var söndersliten i halsen, det bara hängde och slängde om henne. Varför bet inte vargen ihäl henne i stället så hon slapp lida? Lammet luktade det om. Det visade sig att han var tuggad i mat strupen så vommen vällde ut. Och han hade svårt att andas. Tackan var så väck att hon klev på Skoja när Skoja skulle stoppa henne från att lufsa upp i skogen. Rakt på Skoja, bokstavligt.

Tårarna rann, stackars djur vilken smärta. Att få dela hennes sista tid i livet, att få känna hennes smärta och sorgen som låg över dem. Det var fruktansvärt. Jag önskar jag kunnat rädda henne och hennes lamm som hon troligen försvarat.


 

Sedan hittade vi ett par till med tiden. Också skadade. Tackan var tuggad i halsen som den förra, var tuggad på i låret. Hon var rädd, så rädd. Hon vakade över sitt skadade lamm som var bitet här och där. Hon gick emellan om Skoja kom för nära, trots att hon var i så dåligt skick själv. Vilken enastående individ, så stark och modig trots hennes egna skador. 

Att känna hennes modersinstinkt, att få dela hennes sista tid, det var som att hon förstod att jag och Skoja var hennes räddning från besten. Men hon hade skräck i blicken mot Skoja, hon hade ont av betten. Svårt att förklara det man upplevde med henne. Det var stort men så ledsamt. Så svårt. Så hemskt.


Vi fick även tag i en flock lamm på 7 djur. Alla deras mammor var dödade. De splittade sig för oss massor med gånger, så vi lät dem vara en stund.

Då hittade vi 2 panikslagna lamm, som vägrade gå i hop i flock. Så fort Skoja skulle hämta dem skenade de mot klipporna. Fick stoppa henne så de inte skulle hoppa. Efter ett par ggr så klättrade jag ner för att se vad de stod på om vi kunde få upp dem. Där låg deras mamma troligen. Hon var svårt biten i ncaken. Troligen har hon hoppat ett antal meter ner, hon kunde nog stå där, kravlat sig upp mot land, och där tog vargen henne. Hon var dränkt och svårt biten i nacken. Där stod jag och tittade på henne och hennes lamm. Den känslan jag fick då, den var vidrig. Dessa små lamm lämnade inte sin mamma när det var otäckt. De stod där. Vanmakten, usch och fy faan. Är det så här vi vill ha det? Usch tänk er deras skräck när vargen kom och jagade dem, mamman försvarar dem och han ska ta henne. Hennes skräck och smärta, skräcken gör att hon hoppar flera meter rakt ut i ingenstans. Jag var där tvungen att sätta mig en stund och försöka komma i fas, så mycket hemska bilder, så mycket känslor. Det blev så tungt.


Jag satt med Skoja en stund, med tårarna rinnandes. Runt om mig då såg jag 3 kroppar på land och en dränkt. Stackars djur säger jag bara.


Jag återkommer med fortsättningen. Jag får ta lite i taget, det är för starkt.


Men en sak är jag säker på. Jag kan förstå att vargen utrotades en gång i tiden. Det var nog ngn mening med det. Människan ville kanske inte lev med det här.


Jag känner stark avsky mot vargenför tillfället. Jag undrar om jag någonsin mer kommer se på vargen som jag gjort innan.

Av Ingela Karlsson - 1 oktober 2011 22:45

I dag har vi firat Sam ett par dagar i förskott.


Dekorerat smärgåstårtan. Dukat och styrt. Suttit en stund i Blå Salen och drack litekörsbärsvin med Carro!


Vi har haft släkten här och allt har flutit på bra. Alla åt smörgåstårta som bara den och Laura, mammas hund stal endast cirka 5-6 bitar.... Skrälle.


Det smakade bra. Sam blev nöjd han fick pengar för  det var det han önskade sig. En telefon står högt på önskelistan!


Tilde var med och styrde och körde. Undarbara unge!


Molle älskar henne och hon älskar Moltas. Så denna gång ska vi prova med att de tar honom under Viskas löp. Och så får vi se om det fungerar för då kanske han får vara där under Skojas löp som kommer sedan med.


Sedan fick jag ett tråkgt samtal från han med de dödade fåren.

Vargen har slagit flera i natt. Han simmar till ön den idioten. Många tror bara man lämnar de han tog först river han inte fler utan då kommer han tillbaka för att äta. Jo jag tackar ja. Dessa människor låter kropparna vara kvar till honom, men det spelar ingen roll han har tagit ett stort gäng i natt med.


Jag lovade att komma i morgon bitti med första färjan 07:00. Messade Sara att jag skulle bli sen till konferensen i stan. Detta kändes viktigare.


Så vi får se om vi kan göra något åt det. De säger att de blir helt hysteriska bara de ser hund. Och det är ju inte så konstigt.


Han sa med de har ett svårt skadat lamm de inte kommer åt. Stackars djur. 


Jag är lite nervös för vad syner jag ska få se i morgon. Hur Skoja reagera på alla kadaver! Och på varglukten!


Men det ska nog gå bra!

Skapa flashcards