I dag har har jag haft kurs och det har gått bra. Vi jobbade lite med självförtroende övningar i dag för hundarna. De och mattarna och husse skötte sig perfekt. Duktiga ekipage!

Sedan hem och och styra med annat, tina upp till att börja med.

På em var det lite träning med Skoja, hantering av vittringspinnen.

Satt på golvet med benen som ett V. Skja till höger om mig, och så kommer Nike framför mig. Skoja 16 kg kliver fram mellan oss och ska vakta mig. Nöt! VIsar tänderna och morrar till åt Nike 43 kg.

Nike höjer svansen lite och det rycker i läppen och pang. Skoja flyger på henne! Denna lilla skit. Nike blir inte superglad och trycker ned henne mellan mina ben mot mig... Jag lutar mig lugnt bakåt och tänker att jaha nu är det dags att ta ner henne på jorden. Där sitter jag med två hundar i knät...

Skoja, inte den smartaste, svarar. Nike blir riktigt arg och mosar ner henne mot mig. Varpå Skoja inser att det här var nog inget bra beslut.

Jag ålar mig bort och så var det klart. Nike är väldigt väldigt bra i dessa situationer. Hon slåss inte, hon bara fostrar tills Skoja visar att OK!

När man sitter i deras höjd och ser Nikes gap, inser man att hon är både stor och stark. Hualigen om hon skulle bli så arg på mig!

Efteråt så skulle Skoja gömma sig bakom mig, fortfarande är jag på golvet. Nike kommer fram och lägger huvudet på min axel med Skoj till höger. Det är knappt Skoj vill lämna mig. Men hon inser där att beslutet var inte ett av hennes bästa för dagen.

Då tänker säkert fler av er, att du låter dem! Du är ju ledaren!

Och där finns det föera sätt att styra en flock. 

Mitt sätt att styra flocken är att se till den fungerar, alla känner sig trygga och vet att jag tar smällarna utåt, det är ngr av sakerna som är mn uppgift som flockledare.

Men sedan, att rangordna dem under mig, det lägger jag mig inte i! För det kan jag inte styra så det är fungerande. Jag kan avleda och ta i sär, men då har de inte sina klara platser i flocken i mina ögon. Och då kan man få mer bråk i vardagen. För då har de inte gjort klart rangordningen.

Jag har alltid haft många hundar, bara tikar förutom Molle, och aldrig haft stora bekymmer. Ännu! Den dagen kommer säkert då det inte går att göra som jag vill. Då får jag lösa det på annat sätt. 

I min flock får de göra upp själva och jag har inte ngn gång ångrat det. De har däremot skött sig, kunnat läsa hund bra och fungerat väldigt bra med alla hundar som kan läsa hund. Och det har aldrig blivit stora slagsmål utan fostrande bråk.

När Mormor blev gammal och Belleza ville ta över var jag tvungen att gå in och styra upp dem. Då var jag tvungen att gå in och peta i rangen mellan dem. Men det var för annars hade Belleza tagit Mormor och det hade inte hon klarat fysiskt. Hon vägde 30 kg och rottisen 45.

Och direkt började problemen i flocken. De skötte sig när jag var med, men Belleza såg sin chans att trycka till Mormor annars. Det blev jobbigt att lämna bort dem, jag fick dela på dem om ngn annan hade dem.

Sedan är jag självklart med och styr upp OM det skulle behövas för ingen ska ju halvt bli ihjälbiten. Fast det har aldrig hänt, det har bara fungerat hur bra som helst.

Nike skulle sticka upp mot Belleza, Nike var drygt 1 år tror jag. Men jag vände ryggen till. Och så var det klart. Det låter ju inte kul och det är inte kul. Men det fungerar för mig.

Jag vill att min flock ska vara hundar, fungera som hundar och inte som en flock människor. De får prata hund med varandra, de får säga i från att de vill vara ifred. Men de får inte vakta mig, eller mat tex.

För det kan bli en fara för andra hundar som bara passerar ovetandes. Och det har jag sett för mycket av, hundar som får vakta ryggsäckar eller godisburkar. Och det är helt OK!

I min värld är det förbjudet. Det är min mat. Min godisburk. Mina leksaker.

Allt är mitt och hundarna får låna det av mig eller få en godis. Men tills dess är det mitt, bara mitt. 

Just nu har inte Skoja fattat det ännu. Hon tror hon får vakta mig eller märgben på bänken. Men det får hon lära sig att det inte är ok på ett vänligt men bestämt sätt. Vi är en god bit på väg och hon har varit värst hittills.

För oss fungerar detta sätt jättebra. Men jag har full respekt för att folk gör på andra sätt. Man måste hitta sin väg att vandra! Så man tror på det man gör och mår bra av det.