I dag började dagen helt ok. Regn för visso, men vad gör det? 

Skulle träffa Heléne för att valla kl 9:30. Jag var där tidigt för att göra allt med djuren. Hade många lamningar i natt som gjorde att det var en tuff natt då jag inte kan sova mellan passen.

För ett par dagar sedan lammade en tacka, Gullan var då med och styrde och skulle stjäla. Sedan lammade nästa. Gullan var med då med och skulle stjäla. Jag fick en dålig känsla när jag var hos henne. Sa det redan då till Andreas.

Sedan sa jag igen för 2-3 dagar sedan. Det är ngt som inte stämmer med Gullan. Kan inte säga vad det är men det är ngt. Denna förbannade intuition! Hon betedde sig som om lamningen närmade sig. Med facit i hand så dog hennes lamm troligen då.

Vi tar ut vet. Jag och Heléne tog ut djuren och började valla medans vi väntade. Då kom Karin och åkt förbi.

Det tog inte lång tid innan vet bilen åkte förbi oss på gärdet igen.

Jag säger till Heléne, det där är inte positivt. Det har gått för fort för att det ska vara bra nyheter.

Och mycket riktigt. Sorgligt samtal. 

Gullan somnade in med 3 ofödda döda lamm i magen. Brusten livmoder trodde Karin. Hon kände att alla lamm var döda, de var stora och välväxta lamm. Ett fick de ut. 

Tårarna rann på mig, precis som nu. Ett liv har slocknat, nej 4 liv. Och det är mitt fel.

Lammen hade varit döda ett par dagar säger hon. Det var ungefär i den vevan jag sa det är ngt som inte stämmer. Jag hade rätt, igen. Jag brukar tyvärr ha rätt med det jag känner bland djuren. Men jag visste inte vad jag skulle ta på, det var ju bara en känsla!! Jävla skit.

Vi satt efter vallningen i ladugården och diskuterade.

Vet hade sagt det var ganska vanligt. Andreas berättade vi aldrig förut förlorat en tacka i samband med lamning. Vi började med får 2004. Det tyckte hon var väldigt konstigt. Inte för oss. För oss är det så konstigt att ha råkat ut för detta! Vi har tydligen varit förskonade.

Vi diskuterar vad vi kunde gjort annorlunda för att kunna rädda henne. Andreas sa att Karin menad att vi inte kunde gjort ngt.  Det bara blir så. Har de inga värkar så märker man det inte.

Men det sattes ord på det jag tänkte:

Om du hade ringt den dagen kanske det hade gått att rädda henne.

Det sades inte på ngt sätt av elakhet. Men det träffade rakt in i hjärtat. Rakt in.

För det är precis det jag känner. Om jag hade ringt då hade vi kunnat rädda henne? Troligen.

Alltså är det mitt fel att hon somnade in med sina tre lamm i magen. Om jag hade agerat annorlunda, tagit fasta på min känsla, analyserat den hade det kanske gått att rädda henne! Ni kan bara gissa hur det känns att ha den känslan. Förintande.

Ett liv, nej 4 liv har slocknat på grund av mig. Det känns inte så där bra just nu.

Det är jättetrist att förlora lammen. Men vår tacka, det är hemskt. Känslomässigt hemskt! Jag kan i värsta fall leva med döda lamm, men inte våra fina tackor.

Men nu ska man leva med att man är den skyldiga. Det sliter i mig. Känns som man ska gå sönder när jag tillåter mig tänka de orden.

2009 förlorade Gullan sitt lamm efter ett par veckor. Hon hade bara ett. Hon sörjde detta lamm så hårt. Jag grät när jag såg henne. Hon stod över sitt lamm i ladugården och pratade med det. Men det vaknade inte. Jag kände en sådan stor enorm sorg för hennes skull. Jag klarade inte att ta bort det. Utan Conny fick ta bort det när hon lämnat det, och det tog lång tid. Hjärtskärande att se. Hon kämpade så, till ingen nytta.

2010 fick Gullan 2 lamm. Då förlorade LillKicki sitt enda lamm. Men Gullan adopterade bort ett till henne. 

Gullan var en fantastisk tacka som bara ska finnas där, trots sin skygghet. Men nu gör hon inte det.

Det är en sådan här dag jag funderar på om man ska hålla på med det här. Eller om man ska lägga ned?

Om ett par dagar känner jag nog annolrunda igen, men i dag känns det som jag ska sluta nu!

Vi tycker att vi gör allt för dem, har koll dygnet runt varannan timma under den här hektiska lamningen. Men det räcker ju inte uppenbarligen.  

För många av er som läser kanske det låter banalt, vaddå det är ju en tacka, ett får! Är väl inget att bryta i hop för, sådant händer!

Men det är så mycket mer för mig, för oss. Jag har följt dem sedan de föddes. Jag känner igen deras ansikten och deras personligheter, vi har namn på alla, jag kan alla deras nummer. För mig är det inte bara ett avelsdjur, utan för mig är det en alldeles egen individ som jag verligen tycker om. Jag kan deras stam, vem som är hennes lamm, vem hon är betäckt med år för år. Det har jag i huvudet. Trot eller ej...

Fåren för oss är inte bara får, det är vår livsstil, våra djur som vi är stolta över! 

Stackars underbara fina Gullan vilka plågor du ska ha haft!

Tack för de fina lamm vi fått av dig. Och förlåt. Det räcker inte men det är det enda jag kan säga!

Förlåt att jag inte såg.

Mina tårar rinner för henne. Känner mig tom och maktlös.

R.I.P Gullan och dina ofödda lamm

 

Lotta o grabbarna

13 april 2012 19:27

åh Ingela tårarna rinner nerför mina kinder,förstår din sorg...men du livet är så skört ibland och du vet att du gör ditt bästa..och vi alla med vet att ni är så omtänksamma om era djur spelar ingen roll om det är får katt hund el ngt djur som djur love uuu Ingela för att du är du ...........

Ingela Karlsson

13 april 2012 19:39

Ja livet är så skört. Att göra sitt bästa är inte alltid gott nog tyvärr.
Kram

 

Ewa

13 april 2012 19:32

Delar din sorg......tårarna rinner när jag läser dina varma ord om era älskade får<3!

http://fanniewiktor.wordpress.com

Ingela Karlsson

13 april 2012 19:39

Tack Ewa. Kram

 

Syrran

13 april 2012 19:46

Så otroligt tråkigt när det händer. Jag förstår precis din sorg och självanklagelse. Men det är en omöjlighet att "va mé" på precis allting som händer. Ni har ju fler djur att tänka på och det är en stressig tid. Tycker Karin det inte är ovanligt så har vi/ni ändå varit förskonade. Du kan sträva efter prefektionism men om du brister i en endaste liten promille måste du förlåta dig själv.Det är mänskligt och du är en människa. Ingen datorstyrd maskin. Tänk på alla tackor och lamm som du räddat från smärtsamma lidanden, kämpat för, och var förlåtande mot dig själv. Mycket få fårägare har den koll på fåren som ni har. Ännu mindre fårägare har nog räddat och klarat så många liv som ni har. En del bryr sig inte alls. Så, ni gör ett toppenjobb! Men jag vet också att det inte hjälper m ovanstående visshet mot sorg, känslor och tankar när man väl är där. Det är hårt. Många värmande medkännande kramar till e

Ingela Karlsson

13 april 2012 19:58

Det du skriver är sant, fast det känns inte så nu. Karin sa vi inte kunnat göra ngt, det hade hänt i alla fall. Men vad hjälper det.
Ja vi gör allt för dem, men inte tillräckligt. Det var så oerhört ledsamt att se henne lida. Hade vi vetat det hade vi kunnat avliva henne direkt.
Kram

 

Bibban, Spot&Ragge

13 april 2012 22:13

Finner knappt några ord, tårarna rinner.. MEN Ingela, det är absolut inte ditt fel!!! Hur skulle du kunna veta.
Ni är så himla goa med alla djur och måna om dom, och tyvärr inträffar tråkigheter nån gång. Jag förstår att du tar det hårt, eftersom dom ligger dig så varmt om hjärtat. Och du är så suveränt duktig på att veta vilka alla är, helt otroligt, för ni har ju inte bara tio stycken. Och ni sköter dom helt exemplariskt!
Men glöm inte alla ni har räddat, det är också ett otroligt jobb.
Men jag förstår att det är svårt just nu och tänka på det.
Och dom som inte förstår att man kan ha känslor för får och lamm, dom behöver inte läsa och bry sig.
Skickar styrke och bamse kramar

http://www.123minsida.se/antilopenz

Ingela Karlsson

14 april 2012 23:12

Tack för alla fina ord. Ja vi strävar ju efter att ha full koll, alltid förutse.
Vi älskar våra djur verkligen. Därför är det så svårt att mista ett, dessutom på att man själv är skyldig. Att leva med det är inte kul.
Men det värmer att du tycker vi bryr oss om dem, för det gör vi verkligen, med hela vår själ. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För er som missat det har jag en ny hemsida och en ny blogg!   Ni hittar mig på: www.ostanvindens.wordpress.com   Välkomna dit! ...

I går var det Kanalettans första tillfälle!   Det gick riktigt bra i alla fall och duktia ekipage!   Tack alla inblandade som hjälpte till!   Segra tar en fluga!     I måndags när jag tränade Segra gick det inte bra! Dessa geting...

Nu är helgens läger avslutat!   Vi har haft Frida Wallén här i tre dagar som drillat oss i lydnad. Både lydnad, brukslydnad och BSL lydnad!     Hon har dessutom brutit foten så det var osäkert om hon skulle komma då det var så tätt inpå!...

Ja nu är det länge sedan igen! Önskar jag hade mer tid att blogga. För jag gillar att kunna titta tillbaka.   Mycket har hänt sedan sist. Eller inte.  SM gik av stapeln och det var en lång resa. 70 mil enkel. Men Andreas var med upp och farmo...

Har under våren gjort fyra starter med Viska! Hon har skött sig riktigt bra! Hon är inte i toppform. Hon är tung i kroppen. Det märks i fartmomenten. I april kändes det inte utan sedan.   Undrar om det är så det visar sig saknaden efter Nike? F...