Jaha nu kanske jag ska skriva ned vår sista dag på SM 2012!

Dagen började med gruppmomenten!

Jag hade nummer 4. Skulle sitta mitt i!

Viska kändes oerhört låg redan vid uppställningen. Fick henne inte att sätta sig som jag ville utan jag fick hjälpa henne.

När vi står i tältet. Då dundrar det från typ containrar bakom skogen! Och jag vet ju vad Viska tycker om det!

Så hör jag efter en stund en domare: Det är är 0!

Nästa domare som står ett par meter i från. Jaha, det är 0.

Mina tankar blir direkt: Jaha hon la sig! Men drog ett djupt andetag och tog fram min målbild igen!

Tiden är ute. Jag håller andan. Hon sitter! Min älskade lilla Viska vad hon var duktig! Trots ljudet!

Vi fick 8,5-9.

Platsen Hon var orolig som bara den. M;en hon låg fint.Vi fick typ 8-9 på det. Men hon låg.

Efter platsen var det så skönt att få peppa upp henne då hon var låg. Svårt med henne att köra två dagar i rad utan att få träna upp motivationen på detta. Men hon gör vad hon förmår och det är jag glad för!

Jag värmde henne rejält. Massor med fart, mnassor med koncentration och massa fjärr!

Sedan in. Hon var på och lite galen. Lite ljud. Långt ff vilket passar oss! Men ljudet tar ju ner en del...

Resten av programmet tycker jag hon gör bra. Nervöst är ju alltid rutan, för även om hon är bra på det ska JAG hinna stanna henne i rätt ögonblick! 

Fjärren går bättre än i går. Ett dåligt uppsitt, men jag gjorde inget dk, snabba beslut måste tas! Och denna gång blev det rätt. Dåliga poäng där.

Vi fick mycket avdrag på gruppmomenten annars låg vi nog som lördagen ungefär.

Väntan är alltid spännande.

Jag skickade rapporter hemåt via FB och sms. 

Jag kände sådant stöd av så många där hemma. Jag har sådan otrolig tur att ha sådan vänner runt om mig som gläds med mig, som gjorde den här resan med mig, trots att de inte var på plats!

Att följa på FB att de inte kan lämna datorn för med risk för att missa ngt, de kan inte ens gå på toa för att det är så spännande! Det gav mig goda skratt och mycket leenden!

Alla ni därhemma har stöttat mig och hjälpt mig att nå hit! Att ha en sådan hejarklack, det är stort!

Lelle var med mig på plats och hon gör ett stort jobb för mig. Hon servar mig med träning, ställa ut rutor, bollar hit och dit, vittringar hela tiden, springa med apporter, stå bredvid och gasta sitt och ligg i olika tonlägen. Det är guld värt! Ser nog kul ut!

Eftersom man har med sig poängen med sig från dagen innan så trodde jag inte vi skulle kunna klättra ngt. Dessutom hade vi riktigt duktiga ekipage bakom oss! De gamla rutinerade! De sätter lite skräck i en. Haha

Men när sista ekipaget gått så visade det sig att vi slutade på en 9e plats!

Herregud förstår ni hur chockad jag var! 

Vi är med på tio i topplistan! Jag är i chock verkligen! Är Viska så bra eller hade vi bara tur?

Hur det än må bara, så slutade det så! 

Och jag har nog inte riktigt tagit in det. I mitt huvud så är det i efterhand om en tävling, vanlig tävling, inte ett Svenskt Mästerskap, som det faktiskt är! Varför tar jag inte det i kolat!!!!

VI fick vara med på prisutdelningen där framme i år. De tio första placeringarna.

Och där fick vi stå och uppleva det hela! En stor känsla måste jag säga. Fånigt kanske för de som är vana, men det var mäktigt där. Där står vi med alla superkändisar! Haha känns knäppt faktiskt! Att vara där bland de som är de man ser upp till i lydnaden! Vi, Viska och jag.

Efter prisutdelningen gick vi en runda med Viska, lekte lite och tog kort på oss tillsammans. Trötta men lyckliga och med vår fina pokal! Den ska stå centralt i vårt prisskåp.  Det är vår största framgång tillsammans!

Herregud, hur gick det här till!!!

Min bästaste finaste Viska! En hund som verkligen tar i när det gäller!

Sedan skulle vi åka. Men då hittades inte bilnycklarna..... jag hade varit i bilen enligt Lelle.... undrar det ja..... men hade dem inte. Som TUR var så hade jag inte slängt igen luckan! För där inne i bagaen låg de under prisutdelningen... Ja vad säger man. Kan Lelle ha lagt dem där?

Sedan bar det av hemåt. Med smusslande och messande för Lelle! Haha!

Det var ett varmt välkomande att komma hem och det gör mig varm i kroppen att det faktiskt finns många där ute som uppskattar mig därute för den jag är, inte för den jag förväntas vara!

Tack alla underbara vänner för denna helg, den kommer jag aldrig glömma. Ni gör livet roligare, det är helt klart!