I kväll ska vi på 40 års kalas. 

Lelle, min äldsta vän fyller 40.

Vi har varit vänner sedan 1974, jag var då ngt år, hon 2år. Där startade vår vänskap som har bestått. Vi är väldigt olika men vi håller fast i varandra.

Vi bor med ett par km mellan oss, men vi ses sällan. Tiden, den ständiga tiden.

Men vänskap är inte att alltid ses varje dag eller varje vecka.

Vänskap är att man kanske bor i en varsin ände av världen, men man vet att den alltid finns och alltid ställer upp, vad som än händer!

Med åren har jag haft så många vänner man inte kan räkna dem ens en gång . Men ju äldra man bli, ja nu är jag ju ung fortfarande, men men.... så har man inte tid att ha vänner som man hade som yngre.

I dag är vänantalet mindre, så verkar det vara generellt när man bli äldre, eller mindre ung....

Jag har även rensat bort kan man säga genom åren. De som bara tog energi, utnyttjade mig, men hade inget att ge tillbaka när jag behövde det. 

Syrran har lärt mig att rensa och säga nej i vissa lägen. Bra med en klok stora syster.

Men mina vänner betyder så mycket för mig, jag är glad för varenda en av dem.

Jag vet ett flertal jag kan ringa vilken tid som helst och personen skulle ställa upp dirket. Och dessa vet att det är ömsesidigt.

Jag känner glädje över mina vänner!

Min familj, mina djur och mina vänner! Det är livet det!