Så i dag var det då dags för att kastrerar vår älskade Viska!

Sov dåligt i natt med, uppe och tankarna snurrar konstant.

Jag ahde ingen dålig känsla för operationen, för då hade jag backat direkt! Inte en gång till ekar det i huvudet.

For in till Krister. Vi pratade och drack lite kaffe och Viska fick lugnande. Hade med mig Skoja för att ha ngt att fokusera på. Nike brukar alltid vara med annars. Men vill inte att Viska ska ha den stora hunden där bak sedan.

Medans Viska slumrade in så kände han på Skoja som lätt som en fjäder hoppar upp på bordet. Hon uppskattar inte undersökningen. Accepterar det men gillar det inte... Surtant!

Efteråt hoppar hon lika lätt ned. Hon är den enda hunden som får hoppa ned själv, det ser så löjligt elegant ut! NIke kastar sig rakt ut och man ser hur hon bara Yippie!!!! Skoja hoppar ned med en tanke...

Jag var med tills de bytte till op bordet. Vi pratade om det här med blödning och det. Men han använder ngn typ elkniv. Så är blödningen nästan obefintlig. Märkliga saker det finns.

Jag lämnade henne med tungt hjärta och gråten i halsen.

Åkte direkt till apoteteket och tog ut medicinen.

Sedan tillbaka.

Det gick snabbt och lätt! Inget blodigt. Allt friskt och fint. Inga systor eller ngt märkligt! Underbart att höra.

Det blev ett par timmasr lång väntan. Lite lugnare var jag allt, men man är rädd det ska hända ngt efteråt. Lakritz levde ett par timmar och en va mna bästa vänners tikar dog efter en vecka.

Men sedan tog det två timmar innan hon vaknade så hon ställde sig upp! Hon viftade lite på svansen och såg så där eländig som bara älskade Viska kan ni vet!

Hon vankade ut till bilen och jag lyfte in henne.

Väl hemma fick husse backa intill bilen på isgatan för där vågade jag inte låta henne gå. Sedan bar jag in henne. Husse var livrädd jag skulle ramla med dyrgripen så han gick bakom och höll i mig! Vilken syn! Han är rädd om henne.

Hon åt mat. Sedan lyfte jag upp hennei soffan och hjälpte henne lägga sig på sidan. Sedan sov hon ett par timmar. Sedan var hon lite piggare!

Kvällen var lugn.

Stor skillnad på att ha henne sjuk mot Nike. Nike fick man bevaka varje sekund. Ovh vad hjälpte det när hon fick ett psykryck så såret brast och tarmarna hängde ut. Fick ju åka in och söva henne en söndagkväll hos Krister och stopp in det hela igen!

Nike gick i koppel ett bra tag. Viska äringen fara i kväll. I morgon är det nog värre för då brukar de vara som vanligt!

Nu är jag glad och lättad. Faran är inte över men den minskar!

Tack alla fina ni som hållt tummar för oss!!!

Nästa gång är det Skojas tur....