Guldhund

Alla inlägg den 3 maj 2013

Av Ingela Karlsson - 3 maj 2013 21:45

I dag var jag i väg på bruksa först och tränade med hundarna. Eve var med och skulle köra agility med båda och Adelia och jag skulle köra. Syrran och Micca var också med och körde med sina hundar!


Viska körde agility ngn timma. Jag kommenderade igenom Bianca enligt nya tänket vilket gick fantastiskt bra!


Viska gick ganska bra. Är nöjd helhetsmässigt även om hon inte är toppad på ngt sätt. Men agilityn gjorde att hon var mer sansad i skallen men också då tappar lite fart i hennes redan svaga moment, apporteringarna. Men hon var tystare och mer fokuserad. Fria följet var jag riktigt riktigt nöjd med. Gud vad roligt det momentet är!!!!


Hade alla hundar med. De rastades innan och sedan får de ströva runt oss när vi kör. Witch älskar att vara med!! Molle med men han är jumer van att vara med överallt.


Skoja fick också köra agility ngn timma. Hon har snappat slalomens grundtanke i alla fall! Sedan vill hon ju gå fot hur nära Eve än går hindret. Störningstränad....


Sedan hemåt!


For bort till gården där vi skulle klippa klövar på de sex sista tackorna. Och sedan få ut dem i den första parastifria lammhagen.

Conny och Andreas höll redan på med dessa sex som gått med vallgruppen. Så de är i en byggnad bredvid. Medans vi höll på där säger jag: Haha hör ni vad Daggan gapar på sitt lamm. Nu är det nog en hel meter från henne!

Daggan blir alltid hysterisk om hennes lamm är längre än en meter från henne, även i stor ålder!

Vi skrattade åt henne. Hennes bäande är så speciellt så det hör vi skillnad på bland 150 tackor! Vi hade  ju det som mest.

Vi skrattade åt henne och skojade om henne. Vi är otroligt förtjust i denna tacka!!!


Sedan skulle vi ta in lammen och tackorna. De skulle sedan vidare till hagen. Jag går ut och skickar Skoja höger där Daggan står i buskarna. Och Daggan blir vansinnig och attackerar Skoja med full kraft flertalet gånger på ett par sekunder bara! Skoja är ju kvick och parerar alla gånger, och ska flytta på henne tycker hon. Daggan attackerar igen och jag hinner tänka men vart är hennes lamm. Sitter det fast hon är så arg? Ser inte lammet direkt på sekunden. Men så ligger hon där. Död!


Skoja hade hamnat mellan Daggan och hennes döda lamm därav ilskan!


Jag bara skriker Nej nej inte hennes lamm!!! Hon har ju bara henne!!!

Men det spelar ju ingen roll vad jag vill. Där ligger hon vår underbart fina lilla Linnea som vi skulle spara. Ett av de två lammen vi skulle spara. Död.Jag skriker på Andreas där ligger hon, hon är ju död! Andreas kommer och ser samma sak som jag.


Daggan skriker och skriker. Går undan för oss, kommer igen och skriker. Jag känner maktlösheten och sorgen komma. Tårarna rinner och jag sjunker i hop på marken.


Jag avskyr att förlora lamm. Och värr för den som bara har ett. Att se dem stå över sitt döda lamm, skrika och vilja få upp det, det är hårt, det är hjärtskärnade jag jag tala om. Och jag far så fruktansvärt illa av det.

Stackars stackars mamma Daggan!

Vi har inte en aning om varför hon låg död. Inget fel på henne! Inget svullen, inget att ta på.


Här är hon med sina två lamm. Nu har hon inget.


 


Det jag funderar på är att hennes bror var det lamm Andreas fick avliva med hjärtfelet.Kan det var ngt liknande?

Jag skiter i vilket faktiskt, för att förlora just Linnea var så extremt hårt. Vi var inställda på att låta Daggan gå i pension. Men kanske får hon gå ett år till, så vi får ett tacklamm efter just henne. Hennes gener är så jäkla bra! En fantastisk tacka som ger så himla bra avkommor.

Hon lämnade sitt lamm självt innan vi tog det i alla fall. Det är så sorgligt att följa proceduren. Så sorgligt.


Bilden är fasansfull när hon står hos sitt lamm, sin flicka. Hon var beredd att försvara henne mot Skoja med sitt liv. Daggan är vår största tacka på runt 100 kg. Hon är stor och var inte glad.


Andreas tog bort lammet. Jag stod kvar och lyssnade på Daggan som bäade och grät efter sitt lamm. Tårarna bara rann. Av sorg för hennes skull, mest. Usch.


Vi fick i alla fall ta in dem och sedan flytta dem till deras nya hage! Det gick jättebra. Men Daggan skrek igen, om och om igen. Hoppas det går över snart! Jag blir galen inom mig att höra henne. Lider med henne och det gör ont. Tack och lov i morgon behöver jag inte åka bort. Jag jobbar hela dagen så Andreas får ta det.



Men i alla fall när vi flyttade dem så glömde vi att flytta på valltackorna  bredvid. Så de sprängde staketet och hoppade in....yippie eller inte....

Få ut 6 yra hönor som inte är tama för fem öre. Går inte att komma nära dem bland 60 tackor och 100 lamm!

den historien får ni höra om en annan dag!


Kan bara säga en sak till Anna Hall: Hon är fantastisk!!!! Helt bara fantastisk!


Det nästan syns hur bra hon är på sitt arbete bara genom att titta på henne. Sedan är hon ju söt med, söt som socker!



     



ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se