Guldhund

Alla inlägg den 6 mars 2014

Av Ingela Karlsson - 6 mars 2014 18:02

Ibland önskar jag att jag inte var djurägare!


Jag har oerhört svårt att se när de lider, och har svårt att acceptera saker och ting har sin gång, vare sig jag vill eller inte!


I dag började dagen så bra med solen! Solen ser man inte ofta så när jag ser den stora gula letar jag fram kameran! Så och i dag!. Skulle hämta Eve vid gården. Skulle spåra och njuta....


Men när jag kommer dit får jag för mig att kolla djuren, även fast Evelin var där en halvtimme tidigare.

I efterhand så är det så att mycket hinner hända på en halvtimma. Det vet man ju sedan innan.


Intuitionen säger mig ngt. Går in i flocken och lägger direkt ögonen på vår underbart fina Linnea! Daggans tacklamm, eller hon är ju ngr år.


Hon har sele pga att slidframfall. Ser att hon är på g att lamma. Linnea är en skygg tacka precis som sin mor, men av de bättre mödrarna, precis som sin mor.


Jag känner bara direkt att detta är ngt som är fel. Ringer Conny som är hos mig på 2 min, ringer Andreas som inte svarar och inte vaknar av telefonen. Jag blir vansinnig och åker hem och gapr och skriker på honom.

Åker tillbaka.


Jag säger att jag tror inte lammen lever och hon ser tagen ut, utan värkar.

Sedan åker jag och Eve lovar mig rapport vartefter han ska plocka ut lammen. Jag har svårt att vara med då jag lider så med tackan när du ska in och vända och dra inuti henne! Inte min grej. Andreas och jag har olika styrkor kan man säga.


Eve rapporterar ett lamm ute, dött. Tårarna rinner sakta i Lornas kök.

Eve rapporterat andra lammet ute, dött. Tårarna rinner sakta utför mina kinder.

Finns ett tredje säger hon med....


Ring veterinären säger Andreas. Det går inte.

Andreas har dragit ut många lamm, svåra fellägen med många lamm inblandat. Han är duktg på det där. Tur han och Conny kan. De är bäst.Tack


Tiden går.........


Kort sagt om denna jävla dagjävel är att den är skit.


Jag tog beslutet att låta henne somna in. 3 döda lamm och en död tacka. Vilken jävla start på den här förbannade lamningen! Ursäkta språket men jag är så oerhört ledsen. Så ledsen.

3 fina fullgångna lamm. Döda. Varför undrar man, varför är livet så grymt.


Linnea var en så underbar tacka, och jag ville så gärna att hon skulle få tacklamm för jag skulle spara dem efter henne, för den linjen, med Daggan i täten,  har aldrig haft framfall, varit friska och de har varit de bästa mödrarna. De har varit bra på alla sätt, ngt skygga men oerhört måna och rädda som sina lamm. Skulle vilja se den räv som kollat på deras lamm.


Nu finns inte vår Linnea mer. När jag la på luren till Andreas med orden låt henne somna, grät jag. Stod i fönstret hos Lorna och tårarna bara rann,  och tittade ut över den vackra sjön, solen sken och jag förbannade den. Den hade inte behövt skina denna dag, den hade inget att skina för.  Och sjön hade inte behövt vara så jävla vacker.


Det kunde varit grått och mulet som alla andra dagar och Linnea kunde fått tre fina lamm i livet och även själv fått vara i livet. Jag hade gladeligen bytt hennes liv mot det.


Stod en bra stund och grät över vår fina Linnea, som gett oss så fina lamm, förra året tre stora lamm, detta år även 3 lamm, stora men tyvärr döda.


Gick ut i köket där vi satt tysta en stund.


Att äga djur är allldeles underbart, för det mesta. Dagens beslut var ett av mina svåraste. Men för Linneas skull fick hon somna in.


Maktlösheten rår man inte på, inte heller livet.


Jag vänjer mig aldrig. Aldrig någonsin. Efter alla år med fåren blir jag fortfarande så ledsen, så tagen och så arg.


Jag är blödig men jag tycker så mycket om våra djur. Visst vi har 70 talet tackor men vad hjälper det. Jag tycker ju om var och en. Kan ju allt i huvudet om alla. De är ju mer än produktiva varelser för oss.


R.I.P älskade Linnea!!!


Linnea förra året med sina tre telningar.


 



Skapa flashcards