I dag började dagen helt ok. Regn för visso, men vad gör det? 

Skulle träffa Heléne för att valla kl 9:30. Jag var där tidigt för att göra allt med djuren. Hade många lamningar i natt som gjorde att det var en tuff natt då jag inte kan sova mellan passen.

För ett par dagar sedan lammade en tacka, Gullan var då med och styrde och skulle stjäla. Sedan lammade nästa. Gullan var med då med och skulle stjäla. Jag fick en dålig känsla när jag var hos henne. Sa det redan då till Andreas.

Sedan sa jag igen för 2-3 dagar sedan. Det är ngt som inte stämmer med Gullan. Kan inte säga vad det är men det är ngt. Denna förbannade intuition! Hon betedde sig som om lamningen närmade sig. Med facit i hand så dog hennes lamm troligen då.

Vi tar ut vet. Jag och Heléne tog ut djuren och började valla medans vi väntade. Då kom Karin och åkt förbi.

Det tog inte lång tid innan vet bilen åkte förbi oss på gärdet igen.

Jag säger till Heléne, det där är inte positivt. Det har gått för fort för att det ska vara bra nyheter.

Och mycket riktigt. Sorgligt samtal. 

Gullan somnade in med 3 ofödda döda lamm i magen. Brusten livmoder trodde Karin. Hon kände att alla lamm var döda, de var stora och välväxta lamm. Ett fick de ut. 

Tårarna rann på mig, precis som nu. Ett liv har slocknat, nej 4 liv. Och det är mitt fel.

Lammen hade varit döda ett par dagar säger hon. Det var ungefär i den vevan jag sa det är ngt som inte stämmer. Jag hade rätt, igen. Jag brukar tyvärr ha rätt med det jag känner bland djuren. Men jag visste inte vad jag skulle ta på, det var ju bara en känsla!! Jävla skit.

Vi satt efter vallningen i ladugården och diskuterade.

Vet hade sagt det var ganska vanligt. Andreas berättade vi aldrig förut förlorat en tacka i samband med lamning. Vi började med får 2004. Det tyckte hon var väldigt konstigt. Inte för oss. För oss är det så konstigt att ha råkat ut för detta! Vi har tydligen varit förskonade.

Vi diskuterar vad vi kunde gjort annorlunda för att kunna rädda henne. Andreas sa att Karin menad att vi inte kunde gjort ngt.  Det bara blir så. Har de inga värkar så märker man det inte.

Men det sattes ord på det jag tänkte:

Om du hade ringt den dagen kanske det hade gått att rädda henne.

Det sades inte på ngt sätt av elakhet. Men det träffade rakt in i hjärtat. Rakt in.

För det är precis det jag känner. Om jag hade ringt då hade vi kunnat rädda henne? Troligen.

Alltså är det mitt fel att hon somnade in med sina tre lamm i magen. Om jag hade agerat annorlunda, tagit fasta på min känsla, analyserat den hade det kanske gått att rädda henne! Ni kan bara gissa hur det känns att ha den känslan. Förintande.

Ett liv, nej 4 liv har slocknat på grund av mig. Det känns inte så där bra just nu.

Det är jättetrist att förlora lammen. Men vår tacka, det är hemskt. Känslomässigt hemskt! Jag kan i värsta fall leva med döda lamm, men inte våra fina tackor.

Men nu ska man leva med att man är den skyldiga. Det sliter i mig. Känns som man ska gå sönder när jag tillåter mig tänka de orden.

2009 förlorade Gullan sitt lamm efter ett par veckor. Hon hade bara ett. Hon sörjde detta lamm så hårt. Jag grät när jag såg henne. Hon stod över sitt lamm i ladugården och pratade med det. Men det vaknade inte. Jag kände en sådan stor enorm sorg för hennes skull. Jag klarade inte att ta bort det. Utan Conny fick ta bort det när hon lämnat det, och det tog lång tid. Hjärtskärande att se. Hon kämpade så, till ingen nytta.

2010 fick Gullan 2 lamm. Då förlorade LillKicki sitt enda lamm. Men Gullan adopterade bort ett till henne. 

Gullan var en fantastisk tacka som bara ska finnas där, trots sin skygghet. Men nu gör hon inte det.

Det är en sådan här dag jag funderar på om man ska hålla på med det här. Eller om man ska lägga ned?

Om ett par dagar känner jag nog annolrunda igen, men i dag känns det som jag ska sluta nu!

Vi tycker att vi gör allt för dem, har koll dygnet runt varannan timma under den här hektiska lamningen. Men det räcker ju inte uppenbarligen.  

För många av er som läser kanske det låter banalt, vaddå det är ju en tacka, ett får! Är väl inget att bryta i hop för, sådant händer!

Men det är så mycket mer för mig, för oss. Jag har följt dem sedan de föddes. Jag känner igen deras ansikten och deras personligheter, vi har namn på alla, jag kan alla deras nummer. För mig är det inte bara ett avelsdjur, utan för mig är det en alldeles egen individ som jag verligen tycker om. Jag kan deras stam, vem som är hennes lamm, vem hon är betäckt med år för år. Det har jag i huvudet. Trot eller ej...

Fåren för oss är inte bara får, det är vår livsstil, våra djur som vi är stolta över! 

Stackars underbara fina Gullan vilka plågor du ska ha haft!

Tack för de fina lamm vi fått av dig. Och förlåt. Det räcker inte men det är det enda jag kan säga!

Förlåt att jag inte såg.

Mina tårar rinner för henne. Känner mig tom och maktlös.

R.I.P Gullan och dina ofödda lamm

Stort grattis till min finaste Guldhund, min Nike som i dag fyller 8 år!

Denna hund kom in som en frisk fläkt, eller kanske man skriva mer som en storm i mitt liv!

Jag hade förlorat min finaste Lakritz efter en vet miss på Smådjurskliniken. Hon dog på grund av det. Det var hårt och det var svårt. Det sitter i än i dag. Jag pratar aldrig om henne eller om hennes öde. Det går inte.

Jag började i alla fall titta efter en valp, schäfer. Efter 4 år sedan min förra, Mia. Henne sörjde jag så hårt att det tog 4 år innan jag ens kunde tänka rasen schäfer, innan jag ens kunde titta på en och säga den var fin. Innan var det fel på alla.

Men nu var det dags. Jag letade Tabo blod. Visste prcis vad jag ville ha och inte ville ha. Trodde jag. Jag hittade alla tikar han parat runt då. Men det slutade med att jag kolla de efter en Frasse dotter. Redan där borde jag förtstått! Haha

De sa att han gav inte så stora tikar trots Tabos storlek.

Jag ville ha en lite mindre tik, förig, enkel och arbetsvillig. Jag fick i alla fall en arbetsvillig!

Jag fick en enormt stor tik, förig ja till viss del, enkel? NEJ! Arbetsvillig. Ja där fick jag så jag teg.

Uppf var väl inte den bästa de bodde tajt, fick inte komma utanför rummet, var inte hanterade, inget sociala. De tittade inte ens på oss när vi kom utan sprang förbi oss!

Men jag kände jag klarar den biten. Jag kommer kunna knyta henne till mig. Och det gick bra, hon hra ju varit mattes hund hela tiden. Min ständiga skugga och trogna följeslagare.

Hem åkte jag med den värsta. Syrran tyckte jag skulle ta den andra tiken. Hon bet inte som en skyddshund. Hon var lugnare. Vad nu det betydde kan jag tänka nu efteråt med facit i hand! hihi

Vi satt i valprummet och Nike flög på syrrans arm som en stolle och högg och släppte inte! Haha fullbett på den där lilla...

Men jag ville ha henne. Kan ni klandra mig med facit i hand?

Hon glänste i mina ögon, hon hade ngt mer som den andra inte hade. Hon gav sig inte, hur vi än gjorde så var hon tillbaka och var helt galen. Den ska jag ha! Men sen velade jag.

1 v senare hämtade jag henne. Jag hade inte fullt bestämt mig. Jag hade första tjing att välja då jag skulle arbeta med henne. Det skulle inte den andra..... hjälp.

Jag bestämde mig när jag kom upp till Täby. Henne skulle jag ha!

Hon följde med hem. Levde apa i bilen, slukade ett halvt grisöra på 15 min sedan fick jag ta bort det.... levde apa i bilen igen tills syrran sa åt mig att ge henne mat. Mat fick hon och hon somnade! phu... jag borde redan där ha anat. Mina valpar brukar knapra på ett öra på hemgång, men de brukar inte ha gnagat lite mer än i en kant.

Men det här var Nike! Här gick allt undan.

Åren som gått med henne har varit så härliga. Hon har drivit mig till vansinne så många ggr, så galen att jag undrat hur jag kunde välja henne den där galningen. Hon har verkligen drivit mig till avgrundens kant måååånga ggr.

Men som jag älskar henne, hur kan man älska en hund så mycket? Fast tittar man på bilderna förstår jag nog.

Hon har ådragit sig mycket skador genom sitt temperament. Fört dundrade hon in i ett träd, sedan skar hon sig på en tomte så tån och allt som nu kan finnas där inne gick av, blod i hela rummet, golv som tak!

Hon är op i lederna efter div smällar i träd, vallgravar. Hon fick strul med hormonerna och kastrerades. Ja vad hände då då? Jo hon fick ett Nikeutbrott och tarmarna ramlade ut hemma. In en söndag kväll 2 dgr efter kastrering på Kristers födesledag och op igen. In med allt igen! Herregud!

Hon har nu på ålderns höst tagit bort lite knölar, som visade sig vara ofarliga! Hon har knappt inga tänder kvar. Tror det kan vara en kombo av dåliga tandkvalité och hennes galna liv med tuggande på bollar, pinnar, det finns ju liksom ingen måtta på allt det där. Skurit sig ngr ggr i tarmpdynorna.

Om jag bortser från alla skador som hon fått från yttre världen, så har hon varit en väldigt frisk hund. Haha det där lät kul! Inga urinvgsinfektioner, inga fel med öronen, inte med ögonen. Vi har aldrig sökt för vanlig åkomma, utan när vi sökte vård är det rejäla saker med fröken. Skrivet med ironi!

Vi har tävlat lydnaden med blandade framgångar. Klass 1 och 2 gick i rasande fart med höga poäng. Och dessutom vara en schäfer. Fick många fina ord när vi var ute. Men hon blev värr och värr gasad, svårare att hålla i och herregud ja ni vet hur hon är.

Trean trodde jag vi aldrig skulle komman ur! Men vi gjorde det.

Vi gjorde en del riktig fina elit program, men oftast en 0 ngn stans. Och så ljuden.

Sista starten gjorde vi i okt eller nov 2009, jag hade på känn det var hennes sista tävlingar. Ryggen hade ju krånglat lite under hösten. Men vi stod för championatet den gången.

Vi startade i Västervik, för Ulf. Vi gjorde en runda som känslomässigt var så underbar att jag grät när jag gick av plan. Jag var säker på att vi inte klarat vårt sista förstapris. Men hon var bara så där fin och underbar som bara hon kan vara, vi är ett hon och jag, det finns inget annat!

Jag belönade henne med tårarna rinnandes och kramade henne, mot hennes vilja förstås!

Carro ropar det gick Ingela! Vi fick dryga 274 p om jag inte minns fel, och vi fick vårt Lydnadschampionat!

Oh vad glad jag blev. Vår tävlingsresa slutade där. Vi slutade på topp! Jag avanmälde de sista två tävlingarna.

Hon blev pensionerad!

Det finns säkert personer som har starka åsikter om att hon inte haft ett värdig liv med sina operationer, och sitt nuvarande liv. De tror att en hund som arbetat måste arbeta för att må bra, att den inte klarar pensionärslivet.

Ska man då avliva alla hundar om de inte klarar det? Då är det många som inte får uppleva sin hunds ålderdom!

Men kunskapen skiljer sig där tror jag. En hund lever i nuet, det är människans hjärta som styr. En pensionerad hund kan jobba med, fast det inte sliter på kroppen så hårt. Jag anser att dessa bara vill ta en lätt väg, ha en ursäkt för att det är okej att avliva eller sälja elle ge bort. Man får anpassa sig efter hunden, och jag tror det är där folket sviker sin hund. 

Det har krävts mycket planering, tid, rehab, att lägga om sitt liv lite, anpassa sig för henne. Men för mig är det ingen uppoffring, det är ej självklarhet att få ge henne det. Med tanke på allt jag fått av henne.

Hade jag inte gjort det jag gjort för henne skulle hon avlivats 2007, 3 år gammal. I dag är hon 8!

Jag skulle aldrig kunna göra mig av med henne av egoistiska skäl. Medans andra tycker det är just det. Men jag vänder på det, det är av egoistiska skäl som de gör tvärtom.

Visst har hon problem som gjorde jag var tvungen pensionera henne alldeles för tidigt. Men att placera om, avliva eller sälja? Nej det finns inte på kartan. Jag älskar henne för mycket för att hon ska bli en slit och släng vara. Jag har inga tankar om att göra det lätt för mig. Jag har fått så mycket kärlek och lojalitet av denna hund. Att jag är skyldig att göra allt jag kan för henne, och jag gör det med hjärta och glädje.

Och här är vi nu! 8 år gammal. Förra året i maj trodde jag att det var dags. Jag trodde aldrig hon skulle klara vintern. Men hon klarade det.

L7S1 är ingen kul åkomma. Hon har ganska gravt av det hela. Men hon kan gå sina promenader, jobba med mig med problemhundarna, spåra lite, uppletande lite lydnad m.m

Men vi kan inte gå 1,5 timma i skogen längre, vi kan inte träna hopp eller lydnad 1 timma. Inte 45 uppletanden.

Men då får jag anpassa mig så det fungerar för henne.

Och det gör det! De andra hundarna får sitt och Nike får sitt. 

Hon är flockens Matriark. 

Och väääldigt många hundar älskar henne!! Med skräckblandad förtjusning! 

Hon är deras idol! Haha de tycker nog hon är häftig med sina strån, och barr och bollar!

Och jag tror de har rätt, hon är häftig!

Men så snäll så snäll. Hon har alldeles för mycket tålamod med ungundar! Men det är just det hon är. Vänligheten själv!

Bilderna i dagens blogg det är verkligen talande bilder, det här är Nike! Eller vad säger ni?

Denna hund har berikat mitt liv så mycket mer än jag kan sätta ord på. Jag tror hon har berört väldigt många människor med sitt sätt, sina spel, sina strå lekar, barrlekar, bolllekar, sin ihärdighet, sin blick, sin livsglädje, ja det finns så mycket att säga om henne.

För är det ngt denna hund står för så är det livsglädje! 

Hon är den som alltid är med mig, alltid står bakom mig. Vaktar mig om jag blir rädd, följer mig då jag är rädd. Hon ligger alltid vid mina fötter, precis som i skrivande stund. Hon finns alltid inom ett par meter runt om mig, jag vet det, jag behöver inte ens titta. Jag litar på henne fullt. Hon sviker mig aldrig.

Men det finns en rädsla hon inte kan lindra, det är rädslan att förlora henne. Med tanke på hur jag blev i somras när hon blev dålig, törs jag inte tänka på hur det ska bli, på allvar menar jag det. Bara vid tanken så får jag ångest, riktig ångest. Men dagen kommer det vet man ju. Men jag är faktiskt totalt livrädd för den dagen och dagen efter. Överlever jag? Jag hoppas den dagen att jag har ett nät att falla i. Usch tårarna rinner när jag skriver det. Men jag tänker ofta på det, varje dag. Och det gör mig stressad att hon blir 8. 

Jag har alltid sagt att hon blir inte en gammal hund, jag får bli glad om hon fyller 8. Och det har hon nu gjort.

Grattis min älskade hund! Jag hoppas vi får mycket mer tid tillsammans!

Du har nu förgyllt mitt liv, vår familj, med 8 år av galenskap! 

Du vet vad du betyder för mig! DU är den bästa, helt outstanding!

I dag började dagen med kursande.

Två bra och kanonroliga kurser! De är så duktiga och ambitiösa! 

Rätt som det var står NT, Norrköpings tidningar, där! Då är de ute och åker i kommuen  för att se vad som händer en måndag!

De kom och pratade lite med mig och kursarna. Tog lite kort på Challe och Eva. En gråhund som går tävllingslydnad!

Ska bli spännande att läsa i morgon!

Efter kursen var det som vanligt mat och de andra hundarna och djuren.

Tackorna är helt bedårande nu! De är tjocka och stånkar och stönar när de lägger sig eller vankar omkring! Udnerbara djur är det. De blir så annorlunda vid dräktigheten! Mer keliga än vanligt.

Nu får Skoja inte jobba med dem förstås när de är högdräktiga. Bara om vi absolut behöver ha med henne vid flytt eller utsortering. Annars har de det lugnt nu. Bidar sin tid.

Fantastiska djur. Fast jag lider med dem att de inte kan få smärtlinding som vi kvinnor kan välja om vi vill. De har inget val än att bara föda fram dem trots smärtan.

Jag har svårt att se dem ta i och krysta. Jag lider med dem och lider av det efteråt. Men så fort lammet är ute så ser man bara det lilla livet som mamman tar hand om med en gång. I alla fall de flesta.

Sedan var det sim. Jag handlade på vägen in och var tidig på simmet!

Före Adelia!!! haha

Nike simmade 30 min, Viska 51 min och Skoja en hel del med. Bianca simmade med förstås!

Lina var där med sina vovvar. Och jag har blivit erbjuden att låna hennes blås till Moltas. Men jag ahr inte gort det. Förräns i dag. Det är som en liten dammsugare. Och jag ställde Molle på bänken och startade! 

Herregud han höll ju på att flyga i väg. Vilken kraft, på den lägsta! Han kunde ju inte stå rakt! haha

Jag blåste honom kanske 10 min och han var näsan torr. Man kände lite fukt i pälsen men väldigt lite! Vilken apparat!

Väl hemma var jag trött! Jag är dessutom oroad över en vän! Jag hoppas på ett SMS!

Borstade honom i kväll när vi kom hem och han hade nästan inga tovor! Mirakelsak det där!

I dag har det varit kursande för fulla muggar. Tre kurser har jag kört i ett underbart väder!.

Det har varit allmän, valp och tävlingslydnad! Det är nu tio grupper i gång, varav 7 är tävlingslydnad med genomsnitt  6 i varje grupp. Det är roligt att arbeta med alla dessa människor!

Man lära känna så mycket fina männsikor, och man får mycket raskunskap med alla varianter! Det som är lite extra kul är att det är inte mycket brukshundar utan ganska mycket raser som man kanske inte tänker som lydnadshundar. Berner, cocker, gråhund, broholmer, olika blandraser, spetsar... ja en salig blandning.

En del vill tävla och de siktar olika högt och en del vill absolut inte tävla utan gör det för att träna och göra ngt med sin hund. Alla är välkomna att göra vad de själva vill. Det är absolut inget tävlingstvång, tvärtom!

Tar en sväng med egna hundar sedan. Har en extrahund denna vecka. En 1 årig labbetik som ska bo en vecka drygt!

Första promenaden sprang hon in i Witch. Ingen bra idé. Hon blev skitförbannad med 25 kg tung hund som rammade henne i sidan! Hon jagade i fatt henne och gav henne en omgång stryk på hundiska. Tror inte att hon springer på Witch igen. 

Sedan springer hon på Skoja på samma sätt, i fem hundra knyck och så in i sidan. Men oj då. Ni som känner Skoja kan ju bara gissa om det var en bra idé eller inte. Om Witch blev vansinnig så blev Skoja hundra resor värr! Hon jagade i fatt tiken och gav henne en rejäl omgång på hundiska. Mycket värr än den Witch gav! 

Tror inte hon springer på Skoj en enda gång till i sitt liv. 

Jag lägger mig inte i sådana där situationer. Jag låter helst hundarna sköta sin rang själv så länge de klarar det. Då fungerar flocken som bäst. Att inte vara med och peta och bestämma för mycket. 

För hur jag än gör så kan jag inte påverka rangen under mig, dem emellan. Jag kan styra upp dem, men om jag inte är med och gör det så är det deras rang som gäller i alla fall. 

Det festliga i hundvärlden är att studera dem. Inte en enda gång har hon varit i närheten av att ens toucha Nike eller Viska! Inte ens nära. Fascinerande! Luzzan lekte med henne en stund. Det gillade hon. Då var det varsamt. Men då hade hon gått på både Witch och Skoj innan!

Hundspråk och att studera en flock, är en av de saker jag verkligen tycker om att göra. Sitta på en stubbe och studera hundarna i deras lek, hur det fungerar, signaler och så! Intressant.

Nog om det! Hej hopp!

I dag var det årsdebut för Viska och mig i lydnaden.

Vi hade samling i eliten halv 9. Jag var där halv 8 eftersom vi skulle hålla i det hela med. Första tävlingen med nya gruppen.

Vi fick nummer..... kan ni gissa??? Ja ETT! Som vanligt. Det är itne så att nummer ett gör mig stressad eller så, inget dåligt MEN jag har har en hund som behöver värmas en bra stund först. Och varför ska då jag få nummer ett varje gång!

Förra året tor jag att vi startade 5 ggr och hade nummer ett på 4 eller om det var alla 5 ggr! Helt osannolikt måste jag säga! 

Men det är väl ngn ande som tycker jag ska träna på att hålla i min tokfia! Haha

Gruppmomenten gick okej. Två tass flytt i sitt och även i plats. Hon har ju sin oro! Men det har inte blivit värre sedan skottet i höstas i Västervik!! Pust!

Sedan fick jag värma en kort stund. Det kommer då ett par smällar! Ja just det. Viska reagerar men släpper ganska bra ändå!

Snabba beslut ska tas i det läget! För ett år sedan hade jag sagt jag bryter innan jag ens kommit in.

Men denna gång släppte hon skapligt och jobbade med mig.

In på plan. Och under vårt program tror jag hon får 4 smällar, dova och långt bort. MEN hon jobbar på bra! Jag ser det på vissa ställern, som i vittring och fjärr. Där är hon påverkad rejält. MEN hon jobbade på trots det även i dessa moment!

Ff kändes rikigt bra. Fick kritiken att hon var svajig i steg ff och bra pos! Är nöjd med ff!!

Z gick riktigt okej det med! tror vi fick en 9. Ngt segt sitt tror jag det stod.

Ink. Uselt! Dåligt stopp, ett par steg och inte ngn nit och för stor tempovxl från ligg och in!  Tror vi fick 8,5

Rutan. Kändes fin!!! Tror vi fick typ 9.

Dirr app. Mycket bra. 9 för ss.

Metall bra men lite påverkad av skott. Kanske 9 med ss.

Vittring 10. Mycket bra av henne, trots påverkan jobbade hon bra. Inte ett omtag eller tugg!

Fjärr. Där kom det. Blockeringen. Fast en liten. DK ned. DK sitt-stå! Annars bra! Rörde sig inte en mm framåt!

Vi gick av planen och jag får tårar i ögonen när jag går bort och belönar henne. Känslan av att hon trots sin skotträdsla, så försöker hon prestera bredvid mig, med mig. Hon visar så mycket av sin styrka där. Att vilja men inte våga men göra det i alla fall! Full av självförtroende trots allt!

Vi har haft en kampanj på det där med ljud! Och det har nog gett lite resultat tror jag! Hon är helt annorlunda på dessa smällar än förra året!.

Min lilla krigare!

Slutpoängen var 284,5 p och dessutom blev vi dagens lydnadshund!! Det var roligt att få, det är inte alltid så lätt att få det priset i eliten! 

Tävlingen flöt på bra och vi fick myckt beröm för vår tidsplanering och vårt prisbord!

Prisbordet är Yvonnes förtjänst. Hon har slitit med det! Och hela tävlingen i övrigt får vi nog ta till oss alla inblandade! Domarna var nöjda med upplägg och så!

Tack till alla inblandade! Utan er blir det ingen tävling!

Sedan hem och svida om för att fara på dop. Jag hann inte till kyrkan, men det hade jag förvarnat om! Men till kaffet kom jag.

LIlla Hilde är en otroligt söt liten varelse! Jag är ju inte så där galen i småbebisar att jag dyker i alla barnvagnar och så. Men de är så otroligt fina och det är underbart med barnen. Det är ju det som är meningen med livet!

Utan vår son Sam skulle jag vara halv!

Kvällen var lugn.

...kurs har det varit i dag. Det var valp och allmänlydnad och så startade jag upp tävlingslydnanden igen för unghundarna.

Det var tre jättebra kurser även om det blev lite kallt för mg i slutet!

Lilla Rassla var med ett tag för att få stimulans och lite socialt. Vilket gulligt troll!!!

Efter kurserna körde jag Viska ett kort kort pass. Mest ff och lite z. Jag älskar att pula med ff!!!! Och Viska kan hålla på hur länge som helst med det.

Z går okej men det ligger nog mmycket på mig att vi ska få mer rutin på det.

Sedan har jag planerat lite nya kurser. Det finns lite platser kvar dagtid måndagar och ngn tid onsdagar. Sedan finns det platser kvar i ett par nystartande kvällsgrupper.

Även allmänlydnad och en valpkurs dras i gång i början av mars.

Det ser ut som en full härlig vår med! Skönt att komma i gåg med lite jobb efter vintervilan.'Samtidigt är det bra med vilan men visst blir det lite långtråkigt!

Dagen började med att rasta alla 9 hundar.Skoja i snöre. lite diskussioner med liten rackare om det är med att lyda och komma trots de andra står kvar...Sedan efter en stund fodra alla. Många skålar blir det!Sedan kolla djuren. Mysa med dem. Sussis klövar växer helt galet. Så vi fick fixa dem. Sedan promenad med hundarna i det vackra vädret!Strålande sol!!!I morgon kurs, eller rättare sagt 3 kurser! Jättekul. Hoppas det inte är så råkallt som det kändes på em när solen försvann.

Ska det vara här i helgen. Det är lätta hundar att ham fungerar väl i vår flock. 3 tikar 8, 3 år och 6 månader.

Synd inte Skoja får leka för hon älskar lilla tjejen. Och Skoja är ju gansla försiktig! Men så är det, inget spring. De får ligga och tugga på varandra inomhus!

Annars det vanliga, ut med hundarna, kolla till djuren. Mysnissar är de allt! Man fastnar med dem.

Sedan har jag varit hos en fin vän och hjälpt henne lite med hennes hund. Gick jättefint. Det kommer hon att fixa galant. Det tar tid och krävs lite jobb.

Kolla den länk. Den är faktiskt lite kul! Men den är ju inte påriktigt för det hade inte varit lika kul!

http://www.youtube.com/watch?v=mcncoGh-etI&sns=fb