Guldhund

Alla inlägg under juli 2014

Av Ingela Karlsson - 30 juli 2014 20:15

Ja nu är det länge sedan igen!

Önskar jag hade mer tid att blogga. För jag gillar att kunna titta tillbaka.


Mycket har hänt sedan sist. Eller inte. 

SM gik av stapeln och det var en lång resa. 70 mil enkel. Men Andreas var med upp och farmor och det var kanon!


Vi bodde toppen och det var ett jättebra SM!


Viska och jag gjorde ngr större tabbar så vi kom långt ner i listan. Typ 27 plats. Men hon gjorde det hon skulle men som jag sagt tidigare så är hon liksom lite tung.

Det har hon varit ett tag och det märks på tempot.

Hon är ingen full rulle hund utan vi har jobbat på temport i hela hennes liv. Det märktes tydligt.


     


Hon skötte sig bra. Hon gjorde vad hon skulle. Men som sagt lite missar som var dyra. 

Det var troligen vårt sista SM tillsammans för Viska och mig. Hon ska nog pensioneras nu. Vi får se.



Jag har funderat lite på hennes tempo vart det tog vägen. Men jag tror att hon sörjer Nike. Hon är som sagt lite tung i kroppen och lite tung i sinnet överlag. OCh det är klart de stod varandra så nära!


Själv har det varit en tung tid. Det är 3 månader och 2 dagar sedan hon fick somna in i mina armar.



Mitt allt, min skugga, min själsfrände... kan inte finna ord nog för henne!


Saknaden är enorm. Och smärtsam. Jag stänger av mig när jag tänker på henne. Det fungerar liksom inte.



På brukslägret fick jag en superfin present av gulliga Ulrika, en ljusstake med en text om Nike:

Älskade Nike

För världen var du bara någon,

För mig var du hela världen


stod det på den.


Då sköljde det över mig. Fck anstränga mig att bara låta tårarna rinna och inte bryta i hop just då.

Det kom när jag kom hem. Jag grät och grät och grät. Kände jag inte ville leva utan henne. Hon var en sådan enorm hund.

Jag kan inte nog beskriva henne, man måste ha fått uppleva henne, Och det fick jag i tio år! 10 fantastiska år.



Tiden har varit svår sedan dess. Då kom det upp till ytan igen. Jag har liksom spikat igen det locket en period. För att överleva.



Nu låter det som jag inte ville ha presenten, men det ville jag. Jag är så glad över den, så glad för det var min Nike. Hon var min värld. Men för välrden bara någon.

Tack Ulrika för den, du är en underbar människa. Som på den lilla tid vi känt varandra ändå förstå mig så fullt i det här.

Du ser mig inte men du känner när jag är nere. 


Hur ska jag orka utan Nike? 


Hur kan man inte älska henne? Den vackraste jag vet.

Jag ser på kortet nedan medans mina tårar rinner. Jag går itu, jag går sönder. Laga mig någon tack.


               




ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se