Guldhund

Alla inlägg under april 2011

Av Ingela Karlsson - 30 april 2011 11:00

I dag har vi hållit på i huset. Med goda vänner som kom för att hjälpa oss har vi skruvat i hop alla köksskåp. det är inte uppe ännu då väggarna inte är helt klara och mattan inte lagd.

Men mycket blev gjort. Jag målade skafferiet en gång, och for till djuren. Skruva är inte min sak, mitt tålamod räcker inte till det,....


Fick en akut simtid i går av P L. Nike är inte bra. Jag undrar hur det ska gå. Så här dålig har hon itne varit, Så sa jag vid förra skovet men detta är 10 gånger värr.


Hon fick i alla fall simma 3*5 min vilket var kanon. Fin rörlighet. Det sitter i ryggen, inte i benen. Vikt 42.


Skoja fick simma 2*10, vikt 16,2!!!! Muskler...


Viska fick simma 1*20 vikt 19,6.


Hade bara 60 min, och Nike var absolut viktigast. De andra fick dela på tiden för att få lite sim i benen.


Mina tre undebara hundar, som jag älskar så! Måtte hon gå ett tag till!!!


 


Grattis till mina tjejer som i går tävlade iKkatrineholm! Storslam! 1:a, 2:a, 4:a och 5:a i klass 1! Hanna, Carro, Ewa och Evelina!

I klass 2 gjorde Anna sin andra start och jag är så glad för henne. Hon har äntligen fått hjälp nu så hon kan arbeta med sin nervositet inför start! Jag är så imponerad. En duktig matte med en riktigt bra hund!


Kvällen blev sen. Vi avslutade med att grilla och skratta lite mer!


Tack kära vänner! Vad gjorde vi utan er!!!! Ni är oerhört värdefulla för oss på många sätt!

Av Ingela Karlsson - 29 april 2011 23:00

I går hämtade Andreas och C köket. Äntligen är det hemma! Ska bli så kul att få upp det!

De ringde även från Mattkap i går fm och sa att mattan redan kommit. De som inte trodde det skulle gå till fredagen! Snacka om service! Hoppas det blir bra nu!


En annan fundering är när folk ska inse sina begränsningar. Man får innerligt hoppas att hjärnan sätter fart!


Haft kurs med ett stadsgäng. Många gda skratt. Ann kände på min knöl i handen. Undrar vad det är.... Hon hade ett par gissningar. För övrigt en skitbra träning!


Moltas fästmö med bebisar!

     


Det som lyft denna dag är att jag fått det bekräftande mailet från SBK om att vi är med till SM! Det ska bli superkul att vara med igen.

Fast jag gillar bättre att kvala in på 60:e plats som jag gjorde förra året, men i år blev slutplatsen 15 och en medelpoäng på 302 p. Det var bättre förr....


Det ska bli spännande. Nu ska jag bara hitta träningsbegäret med. Förra året hade vi tre veckor att plocka upp henne efter ett avlslitet korsband. Så jag måste snart ta mig i kragen....




Av Ingela Karlsson - 28 april 2011 22:45

I dag har I låtit sin fina Heidi somna in. Nu har hon kämpat klart.


En oerhört stark och personlig hund. en hund man inte glömmer så lätt.

Som jag skrev i går så känner jag starkt för henne, eller nu får jag säga kände. Hon och Nike var valpar tillsammans. De har följts åt under dessa nästan 7 år.


Hon hade den bästa matte man kunde ha. I gjorde allt för henne, verkligen allt. Men nu var det dags för henne att lämna.

Hon har bara varit till låns, men nu ville änglarna ha henne tillbaka.


En stjärna har släckts på jorden men en stark stjärna har tänts på himlen.


R.I.P Heidi, jag har gömt en bit av dig i min själ.


   Varma kramar till dig I! jag finns här bakom dig.


 



Av Ingela Karlsson - 27 april 2011 18:30

Grattis till alla mina valpar som i dag fyller 8 år!


I år har jag inte hunnit skicka ett paket åt dem som jag brukar! Jag skäms för det men jag har inte hunnit. Fallit ur mitt huvud!


Det är 8 år sedan det tittade ut 11 små valpar. Herregud vad många de blev. Laktiz klarade alla helt själv, jag stödmatade inte en endaste av dem. Vilket jag kanske borde gjort då hon gav sina valpar allt hon hade på kroppen.


I dag fick jag ett underbart besked av en vän. Och strax efter ett som inte var lika bra.

En av mina finaste vänner ska ta farväl av sin hund i morgon.


Denna hund, har rört vid mitt hjärta. Jag är inte den som faller för hundar till höger och vänster. Jag tycker de är fina och så men det där lilla extra, det känner jag inte för så många. Jag rår inte för det.


Men denna underbara tik har jag följt sedan hon var cirka 12 veckor. Sedan började hon tävlingslydnad av en slump, hon arbetade sig upp med fina poäng genom klasserna. Till klass 3, Sedan sade hennes kropp i från. Med en D höft som hon var märkbart påverkad av gick det inte riktigt att få henne klara den träning som krävdes för att hålla henne i trim.


Med världens bästa matte vid sin sida fick hon fortfarande komma och träna vad hon orkade, köra en ruta, springa efter apporterna. Oh vad kul hon tyckte det var.

När träningen tog slut och vi gick från plane, vem stod kvar mitt på plan och vägrade komma? Vems matte fick vackert gå och hämta henne i halsbandet för att få med henne från en lydnadsplan?


Heidi. Det är namnet på denna underbara berner sennen, som blev en total träningsnarkoman. Macis Haiti. Vilken fantastisk hund.


Hur kan jag älskar en hund så gränslöst mycket, när den inte är min? För det gör jag med denna dam. Jag har råkat ut för det en gång innan, att känna så starkt för någon annans hund. Det är smärtsamt.


Snäll som I var ringde hon och undrade om de fick komma ut. Hon visste jag ville säga adjö till henne. Det hade jag frågat om jag fick om I orkade det den dagen. Vi pratade om det för några veckor sedan. Det gick fortare än vi anat.


I dag var det den dagen. Och I orkade. Vilket jag är henne evigt tacksam för!

Så generöst av dig I att komma med henne så jag fick säga adjö till DIN underbara hund.


 


Sista månaderna har hon varit lite deppad till och från. Legat, varit ledsen. Hatar att åka bil. Men I berättade att om hon säger att: Ska vi åka till Ingela?

Då skuttar hon in i bilen. Ömesidig kärlek mellan oss tror jag. Det värmer i mitt hjärta att höra I berätta det. Det tar jag med mig i sorgen efter henne. För den sorgen är stor. Hon tar en bit av sitt hjärta med sig på sin vandring till änglarna.


När hon kom hade jag kurs och hade inte tid så de gick en sväng. Sedan blir hon som galen när jag ropar på henne. Skäller som en stolle en meter från mig, fordrande och bestämt! Jag faller i hop på gräset och tårarna strömmar. Sista gången hon gör så mot mig. Jag kramar henne men hon vill bara skälla och busa med mig. Få godis. Jag sitter en lång stund med henne. Pratar lite om det som vi haft i hop, vilket är mycket. Hon skulle fylla 7 i sommar.


Jag kommer sakna henne så oerhört, hon kommer fattas mig trots att hon inte är min, precis som M gör. Jag ska vårda våra minnen.


Hon är en fantastisk hund, som hat en fantastisk matte. I har gjort allt för att hjälpa henne så länge som möjligt. En sådan matte borde alla få uppleva.


Tagit lite kort på henne. Ni får ett i dag. Hon fick massa godsaker av mig.


Tack I för att du gv mig denna stund. Den betydde så mycket för mig. Mer än du kan ana.


Jag finns här i morgon, i tankarna, bakom dig om du faller. Nu vill änglarna ha henne tillbaka.

Av Ingela Karlsson - 26 april 2011 18:15

Fighter har piggat på sig ytterligare.


Sam är till skolan efter ett skönt lov.

Carro och jag skulle till stan. Titta efter köksmatta... Hon hämtade en säng och sedan började mattjakten. För er som känner mig väl, så kan ni förstå hur den här dagen blev.

Stan. Jag gillar inte att gå på stan, vara i stan eller något med stan!

Luktar avgaser, köer, stress och hysteri.


Vi har varit inne i säkert tio butiker! Men ingen mattjävel på ren svenska.


Den var ful, den hade för lite utbud, den hade öppet efter övenskommelse... Så där höll det på! Till slut åkte vi till Mattkap i Söderköping!


Där var den. Så nu är den beställd, kommer kanske på fredag. Bra service, trevlig kvinna. Bättre att handla i de mindr städerna.

Sedan förbi Jysk, Outlet, Willys.... Herregud...


Sedan hem. Till gården och lasta av det vi köpte på kvarn till djuren. Mineraler, salt och välling till bäbisarna.


Efter denna dag är jag helt väck! Trött i huvudet och i kroppen.


Jag är van att ha kurs en hel dag, det gör mig inet, har inte svårt att vara koncentrerad i massor med timmar. Men tre timmar på stan knäcker mig helt.


Bara att inse, jag är en lantloppa! Och jag trivs med det.


 


I kväll kom Sara med W lite kvickt, då det var lite kris i går på träningen.

Jag tror inte det är så svårt att lösa det. Vi hittade vart problemet låg, så det löser sig på ett par pass tror jag, borta helt om en vecka eller två. En kvick liten pigg dam! Det gillar jag!


Sedan har jag hunnit med att handla mat till vårt fadderbarn i Lettland med. Vi köper mat och sådant till familjen och så massa saker till Janis som han heter. Allt går genom INTUS!


Är ni intresserade av att hjälpa ett barn i behov av oss, titta in på deras hemsida!

Av Ingela Karlsson - 25 april 2011 00:30

I natt var det lammak igen. Vi kör varannan natt nu Andreas och jag. Jag längtar efter att få krypa ned i sängen tillsammans. Så trist att inte ha någon att tjattra med vid sovdags.


Fighter som jag kallar honom har piggat på sig liiite under natten. Han har fått mat varannan timma ävn om han inte alltid ville ha. Mamman Baby är en helt genomsnäll tacka som tålmodigt låter mig ta hennes mjölk för att ge hennes svaga bebis.


        


Vi bytte medicin på honom i dag och jag tror det har gjort underverk. Förut fick vi hjälpa honom att kissa genom att massera magen och trycka på blåsan. Nu fixar han det själv. Oj vad pyssel det varit med detta bedårnade lilla liv! Vilken kämpe, och vilken mamma som stått ut med oss springandes hos dem hela tiden. Det är en obeskrivlig lycka när man ser de pigga på sig efter att trott han skulle dö ifrån oss.



Vi har även varit på påskmiddag hos mamma. Det var jättegott förstås.

Annars har det varit en vanlig arbetsdag. Fullt upp hela tiden. Hundarna fått sitt.


Och som vanligt är min skugga med mig överallt.... Fast hon är risig i ryggen nu...

Av Ingela Karlsson - 24 april 2011 11:45

I dag har Bianca åkt hem. Alltid lika trist varje gång! Jag gillar henne skarpt! Det är skönt nu när man kan ha henne lös i huset fritt med de andra. Hon bryr sig inte om katterna. Hon ger dem inte ens en blick i stort sett.


Annars har vi varit på gården. Sam och Linus har varit med nästan hela dagen och åkt på sina hjul. Oj vad roligt de haft, men vad trötta de är! Haha


        


Vi fick äta god mat hos syrran och Janne. Påskmat. Smakade jättebra. För är det något som blir lidande under denna period så är det maten. Jag ser till att Sam får mat med matlådor och snabblagad mat och så, Andreas äter ofta hos mamma till hennes stora lycka. Men jag gillar inte pasta och så har jag inte tiden att gå in till mamma för det går i ett med får och hemmet. And smiter in fast han inte har tiden vilket är bra att han gör! Borde jag också göra.

Önskar man kunde ha en kock denna period som lagade middag åt en! Vore perfekt! Haha tänk om inte om fanns! Men mamma är en klippa denna period. Hon bjuder alltid på kaffe och en smörgås.

Vi har fått mat hos Lorna och Conny med ibland det är guld värt!



Jag har fått mail om att man vill besöka våra djur. Vi har besöksförbud för tillfället i stallarna då tre tackor stött vid tre besök. De är så känsliga en del så under de intensiva lamningen kommer det inte vara öppet för besök. Och jag vill att ni frågar innan. Så ni inte bara står där.


Det är inte för att vara tjurskallig utan för våra djurs skull. För att de ska få knyta an till sina lamm i lugn och ro. Då räcker det med en grupp av människor de är vana vid att se. För det är en sorglig historia för lammen när mamman inte vill ha dem. De är också i behov av kärlek och omvårdnad. Vilket vi får ge dem då i stället. Vi bär omkring på dem när vi styr med annat, de ska kelas och gnuggas som mammor gör. Men vi kan inte vara deras mamma, men vi gör vad vi kan.



Lilla rut och Maggan har lammat med. Det är Wilmas flickor. Wilma finns tyvärr inte med oss längre. Hon fick avlivas då tänderna var nedslitna. Så dessa tackor betyder mycket för mig. Jag älskade verkligen Wilma, en helt knäpp tacka att fånga och hantera men vilken mamma. Jag tror det är den coolaste mamman vi haft! Men ack så tjurskallig. Jag var nog ensam om att gilla henne och jag tror nog jag räddat hennes liv många gånger.... Hihi


Lilla Babys lamm är sjukt. Vi provar nu med medicin och matar honom varje timma. Håll tummarna!!! Hon har bara ett lamm, så jag hoppas så innerligt att han ska klara sig!


Mycket får nu....



Av Ingela Karlsson - 23 april 2011 11:00

I natt har det varit nattjobb. Dela har vi ett lamm som inte är riktigt kry som jag har hållit koll på, och matat.

Sedan kom jag ut efter två timmar i morse till ett dött lamm. Monica har legat ihjäl sitt fina tacklamm. Vilken sorg. Usch jag vänjer mig inte vid det hela, det händer jag vet, men det är lika ledsamt varje gång.

Monica själv är helt galen av sorgen. Hon skriker och skriker så jag blir knäpp. Stackars tacka. Hon har sin pojke kvar som hon vakar över som en hök, samtidigt som hon skriker efter sin flicka.

Monica är en fantastisk mamma, hon är en sådan mamma som man vill ha. Hon är den enda med horn vi har sparat. För gutefåren är inga får som tilltalar mig. Nervösa, dålig tillväxt på lammen, tråkiga at hantera. Men Monica är inte så. Hon är som en vakande texcel mamma. Lugn, vaktande, suverän helt enkelt!


Annars har dagen varit bestående av jobb. Det minskar på antalet tackor som ska lamma.


        


Skoja har fått sig ett par vallpass på vallflickorna. Vi jobbar med höger och vänster och så detta med att göra hämt och hålla ut runt flocken. Går bättre. Varje gång vi kommer får hon skickas in utan att vta vart de är i skogen. Jag vet ju inte själv så jag skickar höger eller vänster. Kommer hon tom så skickar jag åt andra hållet och då kommer hon med flickorna!


Vi kör en del med 4 hjulinge nu med dem. Så Luzzan får röra på sig. Hon bara nosar på promenaderna så hon rör sig för lite. Kör vi med den så springer hon i alla fall! Latfia!



Nike och Witch får inte följa med med den. De är med på de vanliga promenaderna! Men de andra fyra och så mammas Laura! Viska vänjer sig sakta vid den..... De andra springer som skrutt, helst Skoja då.... hon far som dåre fram och tillbaka, hon springer säkert tre gånger så mycket som den andra! Vilken ork hon har! Men hon får inte springa för mycket, allt med måtta då hon är så ung.


Vi värmer upp med att åka ut till Väldenäs. Där får de dricka och doppa tassarna, sedan vallar vi en stund då de andra får vila. Sedan kör vi till vattnet igen, och sedan en motionsrunda så de får springa lite till, för att sedan varva ned hemåt. De gillar det verkligen!


Skapa flashcards