Guldhund

Alla inlägg under juni 2012

Av Ingela Karlsson - 22 juni 2012 22:00

Jaha nu kanske jag ska skriva ned vår sista dag på SM 2012!


Dagen började med gruppmomenten!

Jag hade nummer 4. Skulle sitta mitt i!


 


Viska kändes oerhört låg redan vid uppställningen. Fick henne inte att sätta sig som jag ville utan jag fick hjälpa henne.

När vi står i tältet. Då dundrar det från typ containrar bakom skogen! Och jag vet ju vad Viska tycker om det!

Så hör jag efter en stund en domare: Det är är 0!

Nästa domare som står ett par meter i från. Jaha, det är 0.


 


Mina tankar blir direkt: Jaha hon la sig! Men drog ett djupt andetag och tog fram min målbild igen!

Tiden är ute. Jag håller andan. Hon sitter! Min älskade lilla Viska vad hon var duktig! Trots ljudet!

Vi fick 8,5-9.


Platsen Hon var orolig som bara den. M;en hon låg fint.Vi fick typ 8-9 på det. Men hon låg.


Efter platsen var det så skönt att få peppa upp henne då hon var låg. Svårt med henne att köra två dagar i rad utan att få träna upp motivationen på detta. Men hon gör vad hon förmår och det är jag glad för!


 


Jag värmde henne rejält. Massor med fart, mnassor med koncentration och massa fjärr!


Sedan in. Hon var på och lite galen. Lite ljud. Långt ff vilket passar oss! Men ljudet tar ju ner en del...

Resten av programmet tycker jag hon gör bra. Nervöst är ju alltid rutan, för även om hon är bra på det ska JAG hinna stanna henne i rätt ögonblick! 

Fjärren går bättre än i går. Ett dåligt uppsitt, men jag gjorde inget dk, snabba beslut måste tas! Och denna gång blev det rätt. Dåliga poäng där.


Vi fick mycket avdrag på gruppmomenten annars låg vi nog som lördagen ungefär.


Väntan är alltid spännande.


Jag skickade rapporter hemåt via FB och sms. 

Jag kände sådant stöd av så många där hemma. Jag har sådan otrolig tur att ha sådan vänner runt om mig som gläds med mig, som gjorde den här resan med mig, trots att de inte var på plats!


 


Att följa på FB att de inte kan lämna datorn för med risk för att missa ngt, de kan inte ens gå på toa för att det är så spännande! Det gav mig goda skratt och mycket leenden!



Alla ni därhemma har stöttat mig och hjälpt mig att nå hit! Att ha en sådan hejarklack, det är stort!





            

Lelle var med mig på plats och hon gör ett stort jobb för mig. Hon servar mig med träning, ställa ut rutor, bollar hit och dit, vittringar hela tiden, springa med apporter, stå bredvid och gasta sitt och ligg i olika tonlägen. Det är guld värt! Ser nog kul ut!





Eftersom man har med sig poängen med sig från dagen innan så trodde jag inte vi skulle kunna klättra ngt. Dessutom hade vi riktigt duktiga ekipage bakom oss! De gamla rutinerade! De sätter lite skräck i en. Haha


Men när sista ekipaget gått så visade det sig att vi slutade på en 9e plats!

Herregud förstår ni hur chockad jag var! 

Vi är med på tio i topplistan! Jag är i chock verkligen! Är Viska så bra eller hade vi bara tur?


Hur det än må bara, så slutade det så! 

Och jag har nog inte riktigt tagit in det. I mitt huvud så är det i efterhand om en tävling, vanlig tävling, inte ett Svenskt Mästerskap, som det faktiskt är! Varför tar jag inte det i kolat!!!!


VI fick vara med på prisutdelningen där framme i år. De tio första placeringarna.


 


Och där fick vi stå och uppleva det hela! En stor känsla måste jag säga. Fånigt kanske för de som är vana, men det var mäktigt där. Där står vi med alla superkändisar! Haha känns knäppt faktiskt! Att vara där bland de som är de man ser upp till i lydnaden! Vi, Viska och jag.


Efter prisutdelningen gick vi en runda med Viska, lekte lite och tog kort på oss tillsammans. Trötta men lyckliga och med vår fina pokal! Den ska stå centralt i vårt prisskåp.  Det är vår största framgång tillsammans!

Herregud, hur gick det här till!!!


Min bästaste finaste Viska! En hund som verkligen tar i när det gäller!


 


Sedan skulle vi åka. Men då hittades inte bilnycklarna..... jag hade varit i bilen enligt Lelle.... undrar det ja..... men hade dem inte. Som TUR var så hade jag inte slängt igen luckan! För där inne i bagaen låg de under prisutdelningen... Ja vad säger man. Kan Lelle ha lagt dem där?


Sedan bar det av hemåt. Med smusslande och messande för Lelle! Haha!


Det var ett varmt välkomande att komma hem och det gör mig varm i kroppen att det faktiskt finns många där ute som uppskattar mig därute för den jag är, inte för den jag förväntas vara!


Tack alla underbara vänner för denna helg, den kommer jag aldrig glömma. Ni gör livet roligare, det är helt klart!


   





ANNONS
Av Ingela Karlsson - 17 juni 2012 22:24

Dagen har varit lång. Så det blir en kort blogg!


Svenska Mästerskapet 2012.

Det är ngt som jag kommer att minnas. Länge.


För det första för att den bästaste Viska placerade oss på 9:e plats av dryga 60 hundar.

9:e bäst i Sverige! Herregud det är nog stort! Det måste få smälta först!


Jag ska berätta om själva SM en annan dag, orkar inte i kväll.


Men när vi åkte hem så satt Lelle och blippade med telefonen extremt mycket. Inte likt henne direkt. Det var hennes mamma sa hon.... det märkliga var att mamman ringde strax efter SMS.Märkligt tyckte jag men inte en tanke. Gomidda....


Kommer hemåt. Släpper av Lelle. Pratar en stund. Far hemåt!

Ser björkar och ballonger! Var de där när jag nyss åkte förbi tänkte jag.

När jag parkerar så står Andreas och Conny och ser dumma ut....

Björkar och ballonger sitter det på garaget med en skylt Grattis Ingela och Viska!


Vad har ni styrt med säger jag??? Då kommer en skock av mina vänner springandes från tomten.... Och skriker Grattis!

Jag blir helt förstummad. Jädra Lelle.....


Men vad glad jag blir! Där var det ett stort gäng vänner som har kommit sent en söndag kväll för min och Viskas skull. Jag fick tårar i ögonen! Det var stort. Att känna den där genuina värmen från dem. Att de tagit sig den tiden för att dela vår glädje. Underbara ni!!


Jag fick blommor, Viska fick ett paket och en nalle som hon bar på och grävde ned i en buske mellan varven... bänghund.

Det blev fika och skratt och babbel!

Tack alla ni, har inte ord för er!


Under detta SM har jag haft sådant stöd att det är helt osannolikt. Jag har känt den genuina glädjen för vår skull. 30 mil från er!

Jag har verkligen känt stödet. Och vad det har stärkt mig!!! Fått mig att orka samla i hop oss igen!


Alla som grattat, peppat, hälsat via SMS:at, FB och gud vet allt. Ni har verkligen betytt mycket. Mer än ni kan ana.

Att ni kände samma som vi under lördags em, innan det blev klart att vi var med.

Jag var nervös och helt bara nervös. Skulle det gå vägen?

När det var klart ramlade det in grattisar överallt i från.


Jag är så glad att få dela denna glädje med er, att ni vill dela den med oss!


Ett extra stort tack till Lelle som funnits på plats och servat mig med träningar, material och hållt ordning på mig!


Hon höll på att få ett par sammanbrott på mig, tex när jag sa att jag tror jag kastade nummerlappen när vi var hemma på rummet under lördagen vid lunch. Var säker på att det inte skulle räcka!

Då var hon lite stressad. Nu hade vi tur, den var inte kastad.... Haha herregud.


Eller som när jag la bort bilnycklarna i dag när vi skulle åka hem,,,,, säg som så, tur ja inte stängde bagage luckan, då hade det blivit svårt!


Måste ju hålla i gång henne!


Nu ska vi ta kväll. Sova och sedan smälta detta. Sedan ska jag samla mina tankar och skriva om vår upplevelse för er som vill läsa!


Ett fantastiskt arrangemang, nästan i klass med Karlstad 2010. Nästan.


En eloge till vår egen östgötske domare Anders som jag tycket dömde jämnt och för det mesta strängt.


Sov gott alla där ute. Det kommer nog vi att göra!

ANNONS
Av Ingela Karlsson - 16 juni 2012 22:32

Vill börja med att gratta ewa och Viktor som i dag tog LP II med klassvinst!

och fortsätter medatt gratta adelia med Bianca som kom 2:a i rasmästerskapet i Stockholm på 281 p!!!

Ni är bäst!!!


I dag gick vi upp 06:00. Klädde oss och ner för att ta med en macka. Sedan till tävlingsplatsen!


Vi var ju då Number One som han skrek! Vi började med plats.

Gick bra. Låg still ingen vridning eller tassflytt!

Sitt i grupp. Pirrigt. Vi står inne i tältet. Det låter och dundrar från containrar. Jag hör domaren som står precis vid tältet, det är 0! Oh shit hon la sig hann jag tänka! Hör nästa domare det är 0. Oh shit...

Tänkte sedan om och vände tankarna åt rätt håll!


Tiden är ute. Vi går fram och hon sitter! Lycka min finaste tjej!


Sedan var det lång väntan innan vi skulle in.


Värmde henne läääänge. Med allt möjlligt!


SM 2010


Sedan in för ff. Gud så fin hon kändes. Så med, så bra i pos. Men. Ljudet! Dåre! Vid ena domaren så ljudade hon hela tiden. Alla halter rörde sig runt om honom och det är ju ljusblått med den där hunden!

det är just därför jag inte vill ha Numer One! Bra känsla.


Z Kändes bra. Tog alla skiften. Bra upptag.

Sedan byte av ring.


Rutan. Bra till kon, fint in till rutan. Bra inkallning och ingång!

Vittringen Så glad. Hon gjorde den så fint efter där vi är, efter strulet vi har lite kvar av!!!!

Fjärren. Där gick det åt fanders! Första skiftet fint. Andra gjorde hon fel Jag rättade. Sedan tappde jag fokus när jag såg skylten. en dalahäst som stor, satt och låg. Var svårt att se vad den gjorde om jag säger så.

Jag strular. Illa. alla skiften gjordes.


Vittringen. Mycket nöjd med tanke på våra bekymmer där. Mycket nöjd!


Byte av ring.

Dirr app. Bra!

Ink med stå och ligg. Bra, steg i står och tempo enligt mig.

Metallen. Super!


Vi kliver av med en fin känsla, och jag känner att Viska ännu en gång går in och gör ett riktigt bra program!


Finalen var borta i mitt huvud. Men vad gjorde det vi hade genomfört ett riktigt bra program.


Vi åkte hem till hotellet och sov 1,5 timma. Sedan tillbaka!


På em började det bli spännande. Vi låg kvar länge på top 10 listan. Men inte skulle vi väl komma med på våra låga p, som blev 264,5 p, på ett SM!!!


Det började bli riktigt nervöst!

Med 16 hundar kvar låg vi på typ 9 plast. Så där höll det på.

Telefonen plingade, FB gick varmt. Jag var så spänd. Det var verkligen olidligt!

Sofia och jag dividerade lite och sa vi kommer nog 16 och 17 plats. Hon hade 266 p.


Nu började jag känna att det faktiskt fanns en chans, mot alla odds.


Med 5 hundar kvar var vi 11. En var tvungen att göra ngt mindre bra än oss!

Jag kunde inte sitta ned, jag stod, gick, kollade uppdateringen i telefonen varannan minut!

Lelle sa hela em, det är inte klart än, du har en chans ännu.....


Rätt som det var var det klart!


Vi är i FINAL!!! på 264,5 p, Placering nummer 12 av 61 hundar!


SM 2010




Lorna ringde och grattade, hon grät och tårarna rann faktiskt på mig med. Av stolthet över Viska, som fixat allt så bra! Av glädje och av spänning.


Sista hund in var på ca 260 p.


Jag vill tacka er alla som stöttat mig på min väg hit! Med hjälp av träning, pepping, stöd på alla sätt!


Det raraste jag sett i dag var Carros kort lilla Saga som hade en tröja på sig med: Heja fröken och Viska! Pudelpojkarna var också med förstås!

Man kan ju inte annat än bli glad!


Utan er alla, varenda en av er där ute, hade vi inte kommit hit. För gemenskap och stöd, äkta glädje, det är viktigt för att kunna prestera!


Alla sms, allt via FB, samtal, kort: TACK alla ni som hejat mig och stötta mig hit!


Stort tack till Lelle som är med mig och servar mig med träning, stöttning på plats!


SM 2010


Våra poäng:


Sitt i grupp 10/9

Plats 10/10

FF 6,5/8,5

Z 9/8

Ink 7,5/9

Rutan 9/9

Dirr app8,5/8,5

Metall hopp 10/8,5

Vittring 8/8,5

Fjärr 5/5,5


Totalt 262/267 = 264,5 och en 12:e placering


Jag ärsom sagt NÖJD!


Nu har jag nattkissat Viska, köt lite fjärr ute på parkeringen Nu ska vi sova lite innan vi kör igen!


Läsa lite med!


Men hur gick det här till??? Skit samma. Det bara blev!


        

Av Ingela Karlsson - 15 juni 2012 20:31

I morse så gick jag upp för att packa det sista för att sedan hämta Lelle. Vi åkte mot Borlänge....


Vi startade inte GPS då hon var säker på vägen. I bland i alla fall visade det sig... Haha


Till slut fick vi starta den där GPS manicken.


Vi stannade och rastade en gång. Drack lite kaffe, eller jag i alla fall. Busade med Viska och lät henne leta lite bollar för att få göra ngt kul med kolat!


Väl framme i Borläge hittade Lelle till Sportfältet! Vilket vackert område! Stooooora gröna ytor! En underbar plats!


Vi tog med oss Viska och gick ett varv. Mot vet besiktningen dessutom. Och ja jag hade tävlingsboken med mig....

Hon gick igenom utan bekymmer. UA! Duktig tjej!

Lite smattrande moppar, annars tycker jag det går bra med henne. Lite containerljud men det gick också bra!


Det som var värst är nog agilityhundarna. De är ju gapiga, jag vet, inte alla... men de kastar sig, alla dessa småhundar i kopplet och gapar och gör utfall. Och ägarna står i andra änden och bara glor och säger inget...jag vet inte alla... Så respektlöst mot hundarna degör det mot. En del blir illa berörda, som Viska.

Men helt klart så är de värre. Lydadshundarna vi har mött sköter sig oftast men de kan bli sura om ngn är för nära och visa lite tänder. Ja men det är ok, det är ju upp till mig att se till min hund inte går fram.


Undrar varför det är sådan skillnad på framför allt små hundar mot de stora? Har egen teori som jag inte ska dra här.

Men irriterande är det med dessa hundar och ägare som skiter i att hundarna missköter sig!

Och för Viska är det förödande med dessa hundar som helt plötsligt bara kommer flygande, hon blir så låg när inte Nike är med och är tryggheten för henne.

Det gör ju inte våra gruppmoment starkare om jag säger så!


Ja i alla fall satte vi upp tältet vi fått låna av Viskas Gudmor Nancy! och vilket underbart tält. Tog inte 2 min så var det uppe och fast! Helt otroligt! Mycket uppskattat att vi fick låna det! TACK!!


Sedan var det inviging. Vi gick i trupp. Lite prat och sång, nationalsången.

Härlig, stämningen, sången! Underbart att få vara med om det. Igen. Tredje gången.

Tänk att vi kvalat in 3 ggr. En härlig känsla. Man blir lite eftertänksam när man är i det hela och de pratar om prestationen att ta sig dit!! Och det är bra att bli påmind! Jag är stolt över Viska. Hon kämpar trots alla hennes rädslor, hon gör alltid vad hon förmår!


Sedan var det en stund till lottningen. Lottningen. Som blev till en mardröm!

Jag har katalognummer 27. Får gå fram och ta den fina lottpresenten.... en ask med fin choklad med dalahästen. På baksidan står siffran man får. Vis av erfarenheten tar jag inte den jag tänkte utan den bredvid. För den jag tänker ta först, det är alltid nummer 1, så då tarjag den bredvid.

1. Det står en 1:a på min choklad! 1. Hur kan man dra 1?? På ett Svenskt Mästerskap!!!!


Näe utbrister jag högt! Jag blir precis stel!

Nummer 1 säger jag!

Han skriker Number One!!!!! Och alla tjoar och applåderar.....

Troligen avglädje att de själva inte fick det.... hihi


Jag tappar helt allt. Luften går ut mig. En vill byta med mig på vägen ut, Lena säger ngt snällt som jag inte ens kommer i håg.

Jag går ut till Lelle och bara säger, nummer 1 hur i helvete kan man ta nummer 1, på ett SM!!! Helt otorligt!


Jag börjar skaka och känner nej, det här går inte bara!

Jag säger om och om igen, hur kan man ta nummer 1, på ett SM!!!! Knäckt.


Lelle försöker peppa mig med lite fördelar hon kommer på. Och jag tyckte inte ngn var bra men sedan kommer hon på att du fårju ha henne på kanten i gruppmomenten i alla fall! Och det kan jag hålla med om.


När vi ska gå till tältet säger Lelle lite käckt, ja men du var den enda som fick applåder och visslingar. Hahaha! Det har hon ju rätt i!


Skulle träna Viska då men det var ingen bra idé jag var helt klubbad av nummer 1! Number One! Låten bara rullar i huvudet.

Vi satte oss att invänta provhunden i stället! Medans vi letade med fördelar.

Då kommer jag på en till. För Viskas del är det ju väldigt bra att vara i början för då hinner hon inte bli så belastad av utfallshundarna, stoj, ljud. Så det är ju toppen faktiskt!

Och är det regn, så säger Maggan, att då är det ju inte geggigt när du kommer in. Och det har hon rätt i!


Vi såg provhundarna. Ring 1 var ff. Hattigt ff, mycket korta sträckor, många halter.


Efter det så började jag komma till sans. Laddade lite igen.


Vi tog ett pass då. Rutan. Bra men gick fort in jag hann ej stanna henne innan. Dåligt av mig!

Dirr app. Bra om det inte står ngt hon kan tro är en ruta, typ en påse medvittingspinnar....

Vittringen fint!


Sedan letade vi hotellet. Slutade med att vi fick in det på GPS som styrde oss rätt.

Sedan till Kupolen för att leta efter ett bolag till Lelle. Mat med oss och så till hotellet för att äta!


Väl på rummet åt vi och slumrade en stund! Skönt.


Nu glor vi på fotboll. Heja Zlatan!


Det jag saknar är ett stöd från min klubb. Det tror jag agilitygänget också gör. Det uppmärksammas inte över huvudtaget att vi har både lydads och agilityekipage från Söderköpings BK. Ganska synd!

Man hör en del i dag prata om stödet från sin klubb. Det hade ju varit trevligt kan jag tycka.


I morgon så är det gruppmomenten kl 07. Vi går in som nummer 1. Number One! Och vi ska göra vårt bästa! Vårt allra bästa. Allt kan hända men vi ska försöka hålla i hop!


Nummer 1 brukar betyda ljud men i morgon ska jag trycka på nappen off till ljudet! hahaha


Tack för all stöttning runt om mig! Det betyder mycket med er alla runt om mig. Det gör saken roligare, att inte göra det ensam, utan ni är med oss, Viska och mig.


Viska är en fantastisk hund. Och det är samma hund med hem, hur det än går!


Håll tummarna för oss! Vi uppskattar er alla!



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se