Dagen började så bra med djuren, och så vallniung med Heléne och Mick. De kommer en gång i veckan och de utvecklas så hela tiden! Så kul att se!

Skoja körde jag hämt med och lyssna på kommandon innan balans tex. Glöm det!

Jag va rinte i form för att ta det så jag konstaterade mest att jag inte var nöjd och jobbade på cirkeln i stället. Ur balans, ta kommandon direkt och rätt och sånt. Det gjorde hon fiiint.

Sedan kom besvikelsen!

Att låta ngn lida för att den gjort en dumhet, är det rättvist i djurvärlden?

Kan vi människor straffa en hund för att den gjort fel pga en person? I vardagen...

Ex Om Viska kissade på mattan, ska jag strunta i att klippa klorna då som straff?

Om mitt barn målade på väggen, ska jag inte byta blöja då på 8 timmar som straff?

Fy vad lågt att kasta ur sig sådan kommentarer jag fått i dag! Så dumma kommentarer att jag blir vansinnig på det.

Att ge sig på den som alltid stöttat och puschat det går bra, men att ge sig på dem som sänker dem och kör över en det finns inte. Märkligt måste jag säga. Det ska daltas och styras med.

Att jamsa med de som trycker ned, bestämmer dess liv det är helt ok.

Men att jag försvarar min hund det är inte ok tydligen. 

Men jag kommer nu inte stötta och hjälpa mer! Då kan man sitta i skiten. Nu är det bra, detta var ett kliv äver gränsen! 

Det som gör mig mest riktigt jäkla förbannad är just det, att resten av familjen kör med personen, styr dess liv, lever och röjer, men där minsann bryter man inte eller sätter ned foten! Där jamsar man med och går på samma sak om och om igen.

Men mot oss, som alltid stöttat och funnits i alla lägen! Där bär man sig åt och skyller i från sig i stället för att säga Oj förlåt att jag inte skötte detta denna gång. 

Varken jag eller Andreas trodde detta om denna person, trodde aldrig den skulle svika oss så. Men ack så fel vi hade.

Men vi är starka och klarar oss, frågan är hur det är med den andra!

Besviken är en stark känsla nu!