I dag har lyckan varit total!

Fick ett meddelande på FB att de sett en liknande katt som vår Gulleben på rakan vid grinden. För oss lokalt boende visste exakt var det var. Jag drog på mig Andreas foppisar, blp, strl 44 och så åkte vi båda två. Jag for ut ur bilen och ropade. Ett jur svarade konstant och ihärdigt.

Jag ryter i att Andreas ska vara tyst... tilläggas ska att han stod vid bilen och inte sa ett ord...

Är det Gulleben frågar jag? Nej s´blir svaret... och det lät konstigt.

Fortsatte att ropa och vi pratade om vad det kunde vara för något. Då säger Andreas: Titta där på andra sidan gärdet är han!!!

Jag stirrar. Och mycket riktigt där är en katt. Fast det ser ut som den har mer vitt i trynet än vår Gulleben,

Jag ropar och ropar. Katten går sakta mot mig. Jag lyckas halka ned med Andreas hjälp för en liten slänt och ut på gärdet i strl 44....

Efter ett tag vänder katten och går upp mot skogen, fast vänder sig och vill gå mot mig men vågar inte riktigt, mjauande..

Jag får tårar i ögonen och inser att han kanske inte kommer fram så vi får se om det är han.

Jag ropar och gal efter han. Då ser jag hur han sätter sig, sträcker på sig, tittar mot oss med lång hals. Nae säger jag till Andreas, det är inte han väl, har han inte för mycket vitt? Vi blir så tveksamma.

Men jag fortsätter att ropa på honom och då händer det! Han kommer i trav mot mig, jamandes.

Jag förstår det är han, ropar det till Andreas som står kvar vid lilla grusvägen.

Jag känner hur tårarna bärjar rinna på mig av glädje och rädsla. När jag ropar får jag anstränga mig att inte gråta så jag låter som vanligt.

När han kommer fram till mig sträcker jag ned handen och bara han ser handen ställer han sig på bakbenen upp mot handen och stryker sig.

Oh vad jag grät av lättnad och glädje. 

Jag tog upp honom och han började direkt spinna och trampa som han gör. Jag höll honom hårt intill mig så han inte skulle sticka om han blev rädd.

Andreas får dra upp mig medans jag håller me båda händerna om honom. In i bilen. 

Ni kan inte ana vad jag kände den stunden.

Jag tror Andreas var lika lycklig som jag. Han är ju vår lilla bebis. Bara för att han inte hade någon mamma som liten så har man ju styr lite extra med honom.

Så nu är han hemma. Han är fin, tappat litelite i vikt, vilket är klädsamt för honom. Fin i pälsen. Så han har haft det bra med mat. Vilken lättnad!

TACK alla ni som stöttat oss och hjälpt oss att leta efter denna katt.

Ett extra tack till Tina Willén och Heléne Andersson, våra grannar som samarbetade så vi fick tillbaka honom!

Efter denna gläjdechock var det kurs. Det gick bra och jag var på ett extra gott humör!

Nu får Gulleben inte gå ut på ett bra tag!

 

Edit

21 september 2011 15:17

Underbart att ni hittade honom!

Ingela Karlsson

22 september 2011 08:45

Ja det var underbart!!! Ska vi boka in en träningsdag? Kram

 

Louise

21 september 2011 18:39

Oh fyfaro vad härlig att han har kommit hem. Aldrig kul när ett djur försvinner. Så glad för eran skull ! Kram

http://louisek.webblogg.se

Ingela Karlsson

22 september 2011 08:44

Tack Louice för dina alltid så värmande ord! Ja lyckan var stor kan jag lova! Kram

 

Lisbeth .Zack och Willel

21 september 2011 23:01

Vad skönt att allt löste sig så bra.Förstår att du var lycklig, Lika stor som sorgen är når någon i flocken saknas och man inte vet vad som hänt .Lika stor är glädjen när de kommer åter. förstår att du var på ett strålande humör

http://sheltizack.se

Ingela Karlsson

22 september 2011 08:44

Ja min vän det var verkligen glädjande. Oh vad vi har saknat honom! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För er som missat det har jag en ny hemsida och en ny blogg!   Ni hittar mig på: www.ostanvindens.wordpress.com   Välkomna dit! ...

I går var det Kanalettans första tillfälle!   Det gick riktigt bra i alla fall och duktia ekipage!   Tack alla inblandade som hjälpte till!   Segra tar en fluga!     I måndags när jag tränade Segra gick det inte bra! Dessa geting...

Nu är helgens läger avslutat!   Vi har haft Frida Wallén här i tre dagar som drillat oss i lydnad. Både lydnad, brukslydnad och BSL lydnad!     Hon har dessutom brutit foten så det var osäkert om hon skulle komma då det var så tätt inpå!...

Ja nu är det länge sedan igen! Önskar jag hade mer tid att blogga. För jag gillar att kunna titta tillbaka.   Mycket har hänt sedan sist. Eller inte.  SM gik av stapeln och det var en lång resa. 70 mil enkel. Men Andreas var med upp och farmo...

Har under våren gjort fyra starter med Viska! Hon har skött sig riktigt bra! Hon är inte i toppform. Hon är tung i kroppen. Det märks i fartmomenten. I april kändes det inte utan sedan.   Undrar om det är så det visar sig saknaden efter Nike? F...