God fortsättning!

Nu är det ett nytt år.

2013  har för mig varit ett bra år och även ett oerhört jobbigt år.

Jag kommer inte ta månad för månad, utan lite olika händelser jag minns.

Framför allt är min familj frisk. Jag älskar dem högt. Sam är 15 år nu och han är ju mitt allt. Vårt allt. Först och främst är det han!

Sedan är ju Andreas en underbar man. Han nekar mig aldrig att träna hund, åka på hundsaker eller så. Han backar upp mig jämt, till 100 %. Utan honom skulle jag inte vara där jag är i dag, det är helt klart! Han reder allt hemma när jag är borta och jobbar, borta och tränar osv!

6 januari somnade Flätan in, Evelins älskade lilla cocker! Det gick hastigt. Så fruktansvärt att uppleva Evelins sorg.

Vi tränade en del vallning men inte som vi borde då vi fick en flock som bara rymde om de gick i annat än en liten hage, Det blev inte de där spontana 10 min passen på hela sommaren. Det krävde planering hela tiden. Och jag gillar det där med att passera och få ett infall och ta ett pass med Skoja! Nu är de borta och 10 nya finns!

Viska startades i eliten. En hund som presterar när hon ska tydligen. Jag skäms med den lilla träning jag ger henne Så dåliga förutsättningar. Men hon räddade oss även detta år. På tre starter var hon kvalad till SM 2014. Sitt femte! På raken. Är väldigt stolt över henne. Att kvala till fem SM och dessutom varit i final 2 ggr är mer än vad jag någonsin kunde drömma om med henne. Inte för att jag inte tror på henne utan för att hon är en känslig individ på flera plan. det är inte bara att tuta och köra! Älskade fina Viska!

Vi har även gjort två andra tävlingar.

Ett KM och en start i Viken! Skit var det med det. Fick skott båda tävlingarna.

I Viken hörde jag kedjan rassla när hon reste sig från rutan. Skott. Hon fick ett par skott och skadan var skedd!

Hon gick upp och gick sakta till mig. Snabba beslut! Då valde jag att stötta henne genom de andra momenten och jobba upp henne Hon gjorde det inte som hon brukar men vi jobbade upp oss. Efter att ha jobbat upp oss så pass att hon fick till en 10 på vittringen så bröt jag! Vill inte lägga mer på hennes fjärr då vi faktiskt fått den att fungera nu efter alla dessa år efter slagsmålet bakom henne. Höll huvudet kallt och tog beslut att gå av och tokbelöna henne. Trots allt så nöjd med henne!

KM på vittringen. Skott. Hon gjorde klart det momentet trots hon var livrädd och jag hejade och tjoade. Bröt efter det men hon var positiv! Ångrar jag startade då jag var tveksam till det då hon fick skott i Viken ett par veckor innan!

Sedan blev det inte fler starter. Har inte vågat belasta henne då efter Viken även var med i Värnamo och där var vi vid en typ skjutbana. Och där fick vi ännu mer skott på oss.

Jag hoppas innerligt hon inte är förstörd! Vi ska väl göra ngr starter 2014 om det fungerar med ljuden.

Vi har ialla fall kvalat in på typ 306 p och i dag ligger vi på 4:e plats! Helt osannolikt! Första året kvalade vi in på sista plats, sedan har hon legat 15 i topp tror jag! Hur gick det till? Det frågar jag mig då och då!!

Vi får se om det blir ngt SM i år. Långt att åka. Viska gillar inte att bila. Är det värt det för 15 min tävlande? Tveksamt som jag känner i dag!

Skoja då. Hennes år har varit ett mellan år. Skadade sig i vallningen i maj. Full fart i en sluttning uppför en asfaltskant är hon skulle stoppa en tacka som bröt sig ur!

Det slutade med en bogoperation. 2-3 mån föll bort.

Skulle startat i eliten med henne men har inte tränat henne ngt knappt. så hon blev inte klar. Så jag strök oss! 

Fast vi startade KM i klass 3 och vann! Det var ju lite kul måste jag säga då det blev lite panikträning dagarna innan då jag bestämde mig för att starta för det var kul! Och det mesta satt kvar! Lite missar förstås, men superduktig!

Skulle startat IK 1 men inga tävlingar inom rimligt avstånd. Sista Karin kursen fick hon beröm att hon aldrig sett henne så bra! Då gick hon kalas! Tog allt jag sa tror jag!

Nike har året varit bra med. Kroppen är si och så med. Men hon har fått simma, promenader, skogen, uppletande och lite spår. Lite lydnad och apportering. Bara att inse att hon är galen i huvudet, typ 1 år medans kroppen är mer än10 år i alla fall. Jag älskar henne så mycket.Varje dag hon är kvar är en gåva. Några tårar fälls dagligen numer,  för jag vet att tiden med henne minska. Hon har alltid funnits ett steg bakom mig. Alltid. Enastående hund.

Witch och Molle är ju bara med och går och har det loppigt! Molle får träna lite lydnad i bland det tycker han är så skoj. Witch har hållt sig frisk i sina lungor.Hon blir 11 i feb. Vem trodde hon skulle bli så gammal? Sviterna efter en linginflammation har gjort att vi är så rädda om henne! Henne klickar jag lite med på skoj. Bara hon ser mig ta godis och klicker tränar hon ligg! De snabba lägganden kan man döda för!

Sedan kom ju Segra in i familjen hastigt och lustigt! Min Rapports valp dog endast fem dagar gammal. En tecknad. Blev erbjuden en grå, men tackade nej. Vill inte på ngr villkor har grått. Jag kan tycka de är snygga och fina men jag vill inte ha grått. Jag väntar tills en teckand bra hund föds.

Den var redan född. Av en slump återkom jag till Qbaz hemsida, jag var där och valde mellan dem och Rapports i januari där ngn stans.

Hur söt är hon är? Mopsig hon ser ut!

Det stod de hade en tik kvar. Och efter ett samtal står det klart de har den enda tecknade valpen i kullen kvar! ÖDET jag älskar dig!

Efter lite styr och prat var hon tingad! Och herregud så bra det blev! Jag älskar henne från dag 1! Hon blir en värdig efterträdare i Nikes roll. Finner inte ord att beskriva henne. Hon bara är en Ingela hund som andra brukar säga.

Galen stollig knäpp tokig rubbad, men helt bara underbar! Vilken hund! Vi klickar!

Rival, min häst som numer inte är min. Jag överlät honom till syrrans familj i maj.

Vi har våra får som vi njuter av. De behövs för att vi ska andas och tvinga oss leva ännu mer i nuet! Vi har runt

70 tackor som vi tycker så mycket om! Och våra baggar Arne och Evert förstås!

Daggan med sitt lamm som hon sedan förlorade. Jag grät i flera dagar när hon gick och skrek efter sitt lamm.

Nu är 2013 slut. Jag hoppas för egen del det ska bli ett mindre tungt år 2014. Kraften har sinat. Har inte haft mycket ork till att umgås eller så. Men jag vet att mina vänner finns kvar. Och jag är på benen igen!

Tack alla fina där ute! Tack för all hjälp med min träning!

Ett extra tack till min alldeles egna SM stab! Ni är fantastiska! Utan er vore det inte hälften så kul!

Tack till er alla som stöttat mig hemifrån, alla hejarop, sms, fb, telefonsamtal och för er överraskning när jag kom hem.

Jag tror faktiskt inte ni förstår hur mycket jag uppskattar er! Ni är de bästa att ha runt sig! Varenda en av er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För er som missat det har jag en ny hemsida och en ny blogg!   Ni hittar mig på: www.ostanvindens.wordpress.com   Välkomna dit! ...

I går var det Kanalettans första tillfälle!   Det gick riktigt bra i alla fall och duktia ekipage!   Tack alla inblandade som hjälpte till!   Segra tar en fluga!     I måndags när jag tränade Segra gick det inte bra! Dessa geting...

Nu är helgens läger avslutat!   Vi har haft Frida Wallén här i tre dagar som drillat oss i lydnad. Både lydnad, brukslydnad och BSL lydnad!     Hon har dessutom brutit foten så det var osäkert om hon skulle komma då det var så tätt inpå!...

Ja nu är det länge sedan igen! Önskar jag hade mer tid att blogga. För jag gillar att kunna titta tillbaka.   Mycket har hänt sedan sist. Eller inte.  SM gik av stapeln och det var en lång resa. 70 mil enkel. Men Andreas var med upp och farmo...

Har under våren gjort fyra starter med Viska! Hon har skött sig riktigt bra! Hon är inte i toppform. Hon är tung i kroppen. Det märks i fartmomenten. I april kändes det inte utan sedan.   Undrar om det är så det visar sig saknaden efter Nike? F...