I söndags var det sista gången för aktivitetskursen. Den har varit otroligt bra och blev bättre utslag än jag trodde!

Förarna har verkligen arbetat bra med sina hundar! Vi har haft många uppgifter med fokus på hur det är att vara hundägare i dagens samhälle. Hundmöten, promenera i hop, oförutsedda möten, planerade möten, mod, lydnad, vara med matte trots allt annat typ hundar och människor!

Oj vad bra det gick. En extremt rolig kurs blev det verkligen!!!

Och 6 av 8 vill gå ännu en omgång, den tredje eller fjärde tror jag det är! Och 2 nya! Så nu laddarvi på med nya övningar!

I tisdags hade vi lydnadsmöte på klubben. Vi som sitteri gruppen är Carro, Barbro, Yvonne och jag. Vi planerade inför vårt DM som vi hari maj!

Så ni som läser, anmäl! Vi kommer ha ett fiiint prisbord!!!!

Vi planerade ett par tävlingsträningar med på klubben som ska vara för alla, även icke medlemmar hos oss. Planerat en pysselkväll där vi i gruppen ska ordna lite saker. Tycker gruppen är härlig och en positiv anda. Det känns bra!

Tävlingen sist fixade Carro och Barbro lysande med funktionärer!!

Jag tror jag blir tokig!

På allvar!

Vi har två raser i vår besättning. Pälsfår och texcel och lite blandning dem emellan, då 75 % texcel.

Texcel är känd som sämre mammor, päls som bra mammor. Päls kan få tre lamm, inte vanligt så men så är det, men inte så vanligt på texcel. Då kommer den spännande frågan!

Varförfår våra texcel trillingar i större mängd????? Jag tror vi har ca 25 % trillingfödslar! Då har vi nästan bara texceltackor som har trillingar och ngr blandade. Inte en ren pälstacka med trillingar!

Jag älskar djuren, därför vill jag inte att de ska ha trillingar. Det tar på dem väldigt. De brukar kunna vara smala till hösten trots fint bete!

Vi har vår första texcel genom åren som stöter sitt lamm! Har aldrig haft det förut! Bara varit pälstackorna! Så i våra ögon är texcel den västa mamman!

Hur gulliga är de? De sover ofta på sina mammor! Som rätt som det är reser sig och lammen dråsar ned! Ingen pardon där inte!

Här ligger de inne i stallet. I solen och myser!

Här är Marias lamm.  En av våra nappisar. Mamma Maria hade dåligt med mjölk första dagarna och sedan blir de ju vana att få en slurk!

Daggan till vänster! Vår största tacka med den grövsta rösten. Till höger om henne står Siri!

Här är Marias lamm som snuttar. Varför stå när man kan ligga

Här är vår Wilma avkomma Rut som fått lamm! Hur guliga är de???

I natt var Katta hos djuren. allt hade gått bra och det blev en lamning. Krydda födde två fina lamm!

Jag åkte bort tidigt och styrde. Gick en rejäl sväng med hundarna. Vi gick i skogen och så mysigt!!!!! Hundarna fick göra lite uppletande och sprang som stollar!! Så skönt i den strålande solen dessutom!

Sedan var jag inne hos mamma och fick lite kaffe! Babblade en stund och sedan ut till djuren igen! Sedan hemåt!

Andreas var efter Sonny vid bussen och farmor i Gusum. Hämtade ut lite kläder till mig på posten. Skönt att ha ngt att ha när jag jobbar. Nu är alla t shirts för stora. Angenämnt problem! Bara arbetskläder men det var kul det med!!

Och när Andreas kollade djuren var det lamm igen. En trilling...... och en med två.Silvia fick tre små fina lamm, och Freja fick 2 stora fina lamm. Vi möblerade om lite där inne, gjorde större fållor, sorterade runt dem lite. Nappade dem som skulle ha, och de som inte ska ha med..... Kan inte motstå Vickan.... Hon får en slurk!

Vi fodrade med. Kollade de som var kvar i den grupp som ska lamma. Vi tog bort dem som inte var dräktiga. Vi har ju valt en kortare tid med baggen. Så vi hade några som inte var dräktiga! Blir tufft med 8 veckors lamning!

De som inte var dräktiga fick Skoja ta hand om och valla in till vallflocken.

Åh så kul tyckte hon! Vi gick in och körde i den liiiillllla fålla och körde lite korta kommandon och höger och vänster!

Hon var mycket lycklig. Hon brukar få vara med och hålla i gruppen med tackor och lamm när de ska vattnas för då vill alla ut!

Snart till djuren igen. Nu är det bara 5 damer kvar att lamma!! Sedan är det över för detta år. Tråkigt men ändå inte.... Det är en underbar tid, med både sorg och glädje! Vi har låg dödlighet på våra djur och det är vi glada för. Fast vi förlorar också lamm, men det orkar jag inte alltid skriva, för jag far illa av det. Blir så ledsen.

Vi ligger hittils en bra bit över 2 lamm per tacka, vilket är riktigt bra! 1,79 lamm per tacka så anses det bra!! Men det är ju inte konstigt med alla trillingmammor! 

Jaja Baggarna kan man ju konstatera är duktiga och kan sitt jobb!

Nedan är det Peppar som fått ett litet lamm. Hon hade ett dött också som var så litet och inte utvecklat. Det fick Andreas plocka ut... usch! Tur hon fick ett kvar!!

Nu är det fredag kväll! Tv och får står på agendan. En vecka till drygt sedan kanske man kan vara social igen? Är jag kort i SMS eller så, är det bara för att jag inte har tiden eller står illa till! Förlåt utifall att!

Jag har svårt att sätta orden på det.

I dag fyller hon år. 9 år. Min älskadehund är gammal i kroppen men ung i sinnet!

Grattis Nike, Miridocs Cora.

Jag trodde inte att jag skulle få 9 fina år med henne, men det fick jag mot alla odds!

Hon är mitt allt, hon finns där för mig dag som natt. Ligger aldrig längre än fem meter från mig. Vi är som ett.

Utan henne vore jag halv. Hon  betyder mer än jag lan sätta ord på. Ni får lite text och mmycket bilder till hennes ära.

Njut och titta in i hennes ögon och se om ni ser det jag ser!

I dag fyller min älskade hund 9 år! Jag trodde aldrig hon skulle få uppleva den dagen! I dag blir det mest bilder för att hylla min Guldfärgade Guldhund!

Hon ramlade in i vårt liv som en orkan. Och orkanen är bestående uppenbarligen. Hon är fortfarande vildast av våra fem hundar. Mest lekfulla. Leker mest själv om hon har tråkigt. Hon är den som blir gladast över nya leksaker!

Hon älskar fortfarande sina strån av varierande mått!

Hon har varit den jobbigaste hund jag haft! Men den roligaste! Den galnaste. Den som gett mig mest skratt!

Hon är den som haft mest livslust. Hon har livslust för hur många som helst! Man kan inte vara deppad med henne i huset. Det räcker att titta på henne hur hon leker med en tygbit, ett kramdjur. Hon ligger på rygg och far. Man bara måste le åt henne!

När hon blev så förskräckligt dålig 2011 trodde jag det var kört, 7 år gammal! Men med Krister och Maries pepp, så gick det. Då trodde jag inte hon skulle bli 8 år. Förra pret när hon fyllde trodde jag intehon skulle bli 9 år!

Men här är hon, 9 år fyllda. Min guldfärgade galning!

Så här ligger hon gärna ute. I vattenpölar, som snö, som gräs. hon räds inget väder. Hon är den största skitgrisen jag haft.Lägger sig i lera, vattdenhål, dy... vad som helst bara det är blött!

Springa. Hon älskar att springa, bara lisom springa. Man behöver inte ha en anledning! Men att sträcka ut är underbart. Man blir varm av att stå och titta på hennes glädje. Hon ger mig så mycket den hunden.

Rysta. Allt ska rystas. Och helst ska det piska henne på sidorna. Herregud vad det måste göra ont. Hon rystar liksom inte lite sådär, utan hon piskar! Galen pannan!!

Hon måste få nackskador tänker jag när hon rystar som en besatt! Men det har inte varit problemet. Problemet har varit ryggen, L7S1. Hon har en ganska märlig sammanväxning. Inte riktigt som en vanlig. Och ganska mycket. Då. Nu vet jag ju inte hur det ser ut, men då 2011.

Nackdelen är att hon aldrig känner efter. När hon skar av böjsenan bak och vi hade blod på tak, väggar och golv, blodet sprutade.... då fick hon ett spel halv 6 på morgonen för att det var så kl att matte vaknade när husse kom hem! Herregud. Det var ju bara att åka med henneoch sy... och op....

Jag får tänka åt henne med hennes rygg. Jag måste allid vara steget före innan ngt händer. Och lustigt nog fungerar det. Jag förutser allt med henne. Skogen är det som hon klarar sämst. Så där blir det koppelpromenader och lös en stund. Då fungerar det. Och jag kan inte gå där det är bergigt för då flyger hon fram upp och ned som en galning!

Men hon klarar det! Och det är viktigt då hon älskar skogen.

Hon klarar 1 timmes promenader i full fart. hon är då lös och springer fritt som bara hon kan! Fram och tillbaka, fram ochtillbaka.... så kul att bara springa.... Hur kul kan det vara liksom? Men hon som sagt, jag har ju inte tråkigt... det är bara att lyfta blicken och titta på henne!

Att ha ngt i munnen när man springer är livet. I daghar hon det alltid på promenader för att då rör hon sig på ett annat sätt än utan. Och det sättet passar hennes kropp bättre.

Bada. Hon är helt galen i vatten. Älskar att simma. att åka till Norsholm under vintern är det bästa vi gjort. Jag är övertygad det ärdet som räddar henne. Hon simmar faktiskt ganska mycketmed tanke på henne och hennes kropp oh skador. Hon simmar 30-32 min. Varav 10min i streamern sista passen.

När hon ska i så vrålas det och gapas det! Jag harinte lagt ngn energi på att få henne städad. Hon får ha roligt och vara duktig. Det lugnar sig ju vartefter.

Och skulle jag lägga tid på det, att gå i fint. Då skulle vi ha halva badsäsongen borta....... Hon får bete sig och vara badgalen, där behöver hon inte vara duktig, där är hon sig själv!

Hur kan man annat än älska henne? Kolla hennes blick?

Hon ger mig så mycket glädje. Hon har gett migmest skratt av alla mina hundar. Men också varit den som retat gallfeber på mig mest av alla. Hon kan göra mig totalt galen! Jag kan vara nära till att bryta i hop på henne. För träningsmässigt har det inte varit en enkel hund. Samarbetsvillig till tusen. Det får jag nog aldrig ngt liknande igen, men oerhört svårtstyrd.

Bilden ovan. Den gör mig varm. Älskade hund!

Vi fick slita för vårt SE LCH: Herregud. Denna hund. Men vi fick det. Och där togs beslutet att pensionera henne. Annars var tanken att hon skulle få köra ett par månader till. Men jag ville sluta att tävla när vi hade vår livs tävling. att vi fick SE LCH var enbonus den tävlingen. Men hon gick så bra, så bra!

Nu blir det bilder på den mest enastående hunden jag ägt. Jag älskar alla mina hundar. Men jag måste säga att Nike är.... Nike. Det säger allt. Hon är lite mer än de andra. Hon har stulit en ganska stor bit av mitt hjärta.

Springa är det bästa som finns!!!

Hon har alltid fungerat bra med barn. Visst har hon viftt på svansen så de stått på skallen, eller fått ett spel och råkat springa över ngn unge..... men aldrig för att vara elak. Tvärtom så gillar hon barnen.

Här leker hon med Jills barn.

Bada och få ha en boll, det är livet på en pinne enligt Nike!

Hon äter heller inte katter. Vilket är skönt.... Här är det Safira som funnit tryggheten hos henne.

Alla små vill sova hos henne. För ett tag sedan var lilla Vittra här, och vem lägger hon sig hos och somnar då... Nike...

Nike och Tilde. Så gulligt!!

Dagen till ära fick hon en hel kastrull med ärtsoppa av sin gudmor, syrran! Gissa om hon var glad. Hon älskar ju ärtsoppa!!!!!

Stort Grattis min älskade hund!