I dag så var jag så glad med tanke på beskedet att Molta ska bli pappa!! Nu håller vi alla tummar!

Sedan var det kurs. Två kurser men de var bra våda två. De jobbar så bra tjejerna!

Nike dundrade in i ett hinder, nu menar jag dundrar in i det. Hindret sitter fast i backen i snön! Så det går inte att rubba. Inte ens en hund på 43 kilo i fem hundra blås, dundrandes in i det så plankorna flyger all världens väg, och hindret viker sig.... men sitter fortfarande fast....

Nike bryr sig inte, reser sig upp och börjar springa igen.... Det är ju Nike liksom...

Efter 20 min så beter hon sig väldigt konstigt! Jag orkar inte dra det här men jag blev väldigt väldigt orolig. Trodde det var ryggen,... men det var det nog inte. Tyvärr.

Pratade lite med en person och berättade om det som hände efter hindret. Hon gissar på en sak. Och jag som trodde det var kanske av ryggen. Ack så fel. Fast jag tror det hade varit bättre än detta.

Jag vet inte om smällen är ngn orsak eller inte. Troligen inte.

Nu avvaktar vi. Men jag jag blir påmind om att livet kan ryckas ifrån dig när helst. I går var jag väldigt rädd det skulle ske med min älskade hund. Jag hade inte kontroll över det hela och det gillar jag inte. Hältor och sådant där är min grej. Inte detta.

Om det händer henne något kan jag inte förstå hur jag skulle överleva det? Jag kan verkligen inte förstå det. Hon är min själsfrände, min skugga. Jag älskar givetvis min familj högst men med henne är det något annat. Hon bara är Nike, min älskade Guldhund. Hon som alltid ligger bakom mig om jag är nere, som ligger utanför toadörren när jag duschar, som alltid bevakar mig, som alltid finns där, 24 timmar om dygnet... år ut och år in.... Lojalitet.

Svårt att förklara hur mycket hon betyder för mig, det bara är så. Hon och jag....

Jag blir tårögd när jag skriver det här, för jag har en rädsla i kroppen jag inte kan bemästra.

Men nu ska vi inte måla faan självpå väggen. Nu håller vi tummarna att det aldrig blir något mer! Nu har jag i alla fall skrivit av mig lite tankar.

På kvällen var det i alla fall sim med Bianca och Adelia. Viska fick simma 2*20 och Skoja 2*10. Nike fick ju inte simma.... så ni kan ju gissa hur det lät på Norsholm...

Sedan hem. Vi har ätit. Jag har funderat lite över husets planering. Snart ska vi lägga ut det vi bor i i dag till försäljning. Undrar om vi blir av med det? Och hur lång tid det tar att bli av med det.... Och blir vi inte av med det så får vi hyra ut det. Men jag vill flytta nu. Kommer älska det stället!!

I morgon är det privat träning och efter det träning med Adelia och Pia. Ska bli jättekul att se hur Viska är.

Skicka all god energi ni kan och har till övers till min Guldhund!

Oh vad jag älskar denna hund!!!