Varning för tung blogg

Hon får mig att le i alla mina tankar. Bara att se henne på ett kort gör att smilbanden rör sig! Hur kan man annat, med den uppnosiga blicken?

Hon ser så jädra uppkäftig ut! Och det är hon med ..... 

I dag var det lite privat träning med en kvinna och två hundar. Jobba i två timmar. Ser bra ut!

Sedan tränade jag och Lorna lite. Skoja har fått sig lite mer seriös träning nu när hon var i vila på grund av låret.

Det som hon absolut inte kan är platsen, apporten, ställandet och linförigheten. Så hoppet och läggande under gång är i stort sett klart. Platsen ligger hon kvar men vi har inte kört så länge och hon kan rulla en gång.

Så här ligger hon gärna och myser men även för att jag ska hålla i benet lite...

Viska gick ganska bra. På som en stolle. Bra ruta, vittring tog hon fel men sedan rätt två gånger. Fjärren jobbar vi med. Nöjd med dagens pass.

Mycket känslor nu, men det är lite tufft just nu och det kommer till ytan, blir mer påtagligt vad Nike är för mig! Har så svårt att prata om det, och har så lätt att sätta ord på det. Därför orkar jag inte prata med er om det. Men jag är oerhört glad och tacksam för ert stöd.

Jag älskar alla mina hundar, men jag fungerar som så att jag alltid har en närmast. Vilket alltid varit en schäfer. Det är något speciellt, svårt att förklara och man kanske inte ska känna så? Men jag gör det

Nike och jag, det går inte att förklara, man måste nog se det.

Hon är den som leker mest, fyller 7 år men fortfarande helt galen i leksaker. Hon är den som blir gladast om jag ger dem något nytt.

Ulla, husets stora skräck...

Hon har sin krämpor, men hon älskar livet. Så varför gnälla och bry sig om att de gör ont? Varför stanna upp, när man kan leva livet?

Det gör mig så glad att se henne, så sprallig varje morgon, varje hela dag trots allt. Men det kommer också göra det extra svårt.

Jag är så rädd att förlora henne. Så oerhört rädd att jag måste ta ett beslut när hon är så här glad och sprallig. För om ryggen kraschar helt är det inte säkert att hon bryr sig, och då är det upp till mig att ta beslutet. En så älskade hund med så friskt huvud (eller ja friskt och friskt.... skriver jag med kärlek) och en sjuk kropp. Usch det förföljer mig just nu.

Pratade med Marie i måndags. Det gav mig lite mer hopp. Tack Marie för att du finns.

Jag hoppas innerligt att skovet vänder och att hon är med mig ett år till.

 

Yvonne & Ziggy

25 mars 2011 11:56

Hej min vän!
Jag kan förstå hur du känner.Jag känner inte Nike så väl men det lilla jag sett henne så verkar hon vara en härlig o glad hund.
Det är det som är tufft med en hundkamrat att vi människor ibland måste ta de här tuffa besluten.Ibland kommer de alldeles för tidigt o det är svårt.Speciellt när hunden verkar ha gnistan kvar.
Jag vet hur svårt det var när jag skulle bestämma hur vi skulle göra med Leo vår tollare.Även att han var 11½ år.Han hade så ont o svårt att ta sig fram i trappor.Han var så stel och hade ont men protesterade aldrig när vi skulle göra något.Men jag hade lovat honom att han inte skulle behöva ha ont bara för att jag ville ha kvar honom.
När vi satt hos veterinären och han tittade på mig med sina underbara ögon då funderade jag på ansvaret vi har att bestämma när ett liv ska släckas.Fy fabian vad jobbigt men ändå vårt ansvar.
Jag fick så många fina friska år med honom.
Jag är helt säker på att du kommer att göra det rätta.
Jag tänker på dig.
Kram från oss

http://ziggy.bloggplatsen.se

Ingela Karlsson

29 mars 2011 08:06

Tack för omtanken. Ja det är tufft. När jag tog bort min gamla hund var det mer en normal sorg, för det är liksom livets gång. Men att en hund på 7 år redan är påverkad. Det går liksom inte rätt till.
Kram

 

Sara & Lusse& Lusse

25 mars 2011 12:13

Hej vännen! Vill börja med att skicka över massor med kramar till dej & underbara Nike..jag vet att de inte spelar nån roll men jag kan inte låta bli att tycka att de e orättvist..inte för att nån annan hund heller förtjänar att ha ont men Nike är verkligen så himla levnadsglad, ALLTID :)Hon är en vääääldigt speciell hund & lämnar nog ingen oberörd! Minns fortfarande att jag var så himla förundrad & imponerad av henne första gången jag såg henne! Hon är verkligen en GULDHUND ända ut i svanstippen... Tänker på er & HOPPAS att de vänder & att de finns en lösning på hennes krämpor! (hihi kom att tänka på nu när hon lekte med Lusse & blev sååå larvig & helt till sej så man knappt kände igen henne) Hoppas innerligt att du får flera år med henne!!!

http://sarabroms.blogspot.com

Ingela Karlsson

29 mars 2011 08:02

Tack Sara för din omtanke. Jag håller med dig, det vore mer rättvist om en hund som inte har sådan energi får dessa skador, men å andra sidan får hon skadorna på grund av sin energi, en del av dem.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För er som missat det har jag en ny hemsida och en ny blogg!   Ni hittar mig på: www.ostanvindens.wordpress.com   Välkomna dit! ...

I går var det Kanalettans första tillfälle!   Det gick riktigt bra i alla fall och duktia ekipage!   Tack alla inblandade som hjälpte till!   Segra tar en fluga!     I måndags när jag tränade Segra gick det inte bra! Dessa geting...

Nu är helgens läger avslutat!   Vi har haft Frida Wallén här i tre dagar som drillat oss i lydnad. Både lydnad, brukslydnad och BSL lydnad!     Hon har dessutom brutit foten så det var osäkert om hon skulle komma då det var så tätt inpå!...

Ja nu är det länge sedan igen! Önskar jag hade mer tid att blogga. För jag gillar att kunna titta tillbaka.   Mycket har hänt sedan sist. Eller inte.  SM gik av stapeln och det var en lång resa. 70 mil enkel. Men Andreas var med upp och farmo...

Har under våren gjort fyra starter med Viska! Hon har skött sig riktigt bra! Hon är inte i toppform. Hon är tung i kroppen. Det märks i fartmomenten. I april kändes det inte utan sedan.   Undrar om det är så det visar sig saknaden efter Nike? F...