Jag åkte till Söderköping för lite privat träning. Sedan for jag till Norrköping för att handla lite, handfat och så till lilla toaletten!! Hopppas den blir klar till jul!

Får ett samtal i Norrköping. En av våra allra äldsta och absolut bästa tackor, en favorit som jag bara tycker så förskräckligt mycket om var så sjuk.

Jag ringde veterinären och berättade och rådfrågade.

Pratade med Adreas och så vet hit och dit.

Vi blev rekommenderade avlivning det snaraste vi kunde. Akut tarmvred löd det! Det är som jag vet sedan tidigare väldigt smärtsamt.

Jag fick köra in på en parkering och jag storgrät. Inte vår älskade FulBollis! Men det var sanningen. Hon skulle inte komma och möta mig i hagen flera gånger med sina stora utåtstående ögon, tiggandes.

Hon kom till oss från Bolltorp hösten 2005, hon och 9 andra underbara tackor. De hetter FulBollis, Maria, Daggan, Edna, Vivan, Gunsan, MiaPia, Hunddräparen, Sussi och Beata. 

Vi har hälften kvar av den gruppen. Det var dessa tio individer som fick mig att älska rasen. Helt fantastiska individer! För många låter det säkert larvigt men för oss är de individer, vi tycker verkligen om våra djur, varneda individ! De är inte en grupp för oss, utan alla har sitt sätt och sitt utseende och sin personlighet. 

Och jag försöker ta mig tiden att lära mig det.

Ful Bollis har alltid varit speciell. Hon är kort och tvärtjock. Hon är lika bred som lång, året runt. Aldrig ngn hullskillnad på henne nästan! Eller var...

När hon fick lamm såg det ut som hon skulle få 5 minst! Och man trodde hon skulle lamma en månad innan hon verkligen gjordet det. Men hon lammade alltid när man kunde ställa en kaffekopp på varsin sida om ryggraden. Då brukade de komma ut.

Hon har haft två lamm och ett år tre lamm. Hon har gett oss fantastiska lamm. Hon var en fantasktisk mamma till sina barn. De som hon är matskadade!

Detta år gav hon oss två underbara tacklamm. Vi ska givetvis spara båda då vi har en sådan fin linje i dessa. De ser ut precis som sin mor. Lika långa som breda.... De heter Bollis och Kubiken.

Jag hoppas innerligt de blir lika underbara som sin mor.

Vår fina FulBollis kommer fattas oss, vi kommer sakna henne varje dag.

Som tur har jag en man som är stark trots att han också känner så mycket för dem. Han förkortade snabbt hennes lidande på plats. Hon fick somna in på gården.

Tack du underbara tacka för allt du gav oss!

 

Lorna

2 januari 2012 09:46

Ja fy så sorgligt!! MEN ni ska vara stolta över själva!! Ni är unika med er omsorg och omvårdnad av era djur. Dom får det bästa liv som kan tänkas.

http://www.lornahanell.se

Ingela Karlsson

2 januari 2012 09:56

Tack det värmer att höra. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För er som missat det har jag en ny hemsida och en ny blogg!   Ni hittar mig på: www.ostanvindens.wordpress.com   Välkomna dit! ...

I går var det Kanalettans första tillfälle!   Det gick riktigt bra i alla fall och duktia ekipage!   Tack alla inblandade som hjälpte till!   Segra tar en fluga!     I måndags när jag tränade Segra gick det inte bra! Dessa geting...

Nu är helgens läger avslutat!   Vi har haft Frida Wallén här i tre dagar som drillat oss i lydnad. Både lydnad, brukslydnad och BSL lydnad!     Hon har dessutom brutit foten så det var osäkert om hon skulle komma då det var så tätt inpå!...

Ja nu är det länge sedan igen! Önskar jag hade mer tid att blogga. För jag gillar att kunna titta tillbaka.   Mycket har hänt sedan sist. Eller inte.  SM gik av stapeln och det var en lång resa. 70 mil enkel. Men Andreas var med upp och farmo...

Har under våren gjort fyra starter med Viska! Hon har skött sig riktigt bra! Hon är inte i toppform. Hon är tung i kroppen. Det märks i fartmomenten. I april kändes det inte utan sedan.   Undrar om det är så det visar sig saknaden efter Nike? F...