Guldhund

Alla inlägg den 25 november 2012

Av Ingela Karlsson - 25 november 2012 17:15

Summering av veckan som varit.


Måndag kursade jag hela dagen som vanligt! Avslutade med simmet. Är så glad att jag har denna tid varje måndag kväll att simma med mina tjejer. Dessutom med Adelia och finaste B som sällskap!Vi nyttjar varandra så vi får ut maximalt med tid och sim! Och lite själavård blir det med då vi pratar om mycket. Både roligt och mindre roligt.


I torsdags var jag på rehab med Nike. Hon simmade först 15 min. sedan in till Marie för att få massage och el i kroppen.


Där har vi ju en procedur som innebär att man sätter på henne elplattorna i sim rummet. In med henne på salen...


Hon far upp på madrassen, kastar sig  och vrålar och gapar och rullar med alla saker på sig. Marie räddar maskinen genom att lyfta den uppåt!

Jag försöker brotta ned Nike snabbt och lugnt... det kan ni ju gissa hur det går. Samtidigt som vi skrattar och ler åt henne. För bara jag väl fått stopp på henne, vilket i och för sig tar sin lilla stund, så slår hon i hop när elenkommer på. Snark och gonatt! Herregud jag behöver en sådan maskin hemma! haha

Samma sak, varje gång, år efter år. Varför inte lära sig ngn gång hur man ska göra och uppföra sig? Haha nej inte den där stollan. En unik hund på många sätt, som Marie säger då och då!



Men ojoj vad jag tycker om denna galning! Bara att se på henne gör mig glad. Leendet smyger sig på mig utan att egentligen veta om det. Hennes livsglädje är verkligen unik.

Som Marie säger: Det är henneslivsglädje som gjort hon är så trasig som hon är, men det är också den som gör atthon klarar sig så brasom hon gör med dessa skador.

Och det har hon helt rätt i!

Alla skador förutom ryggen har uppkommit genom att hon brakat in i saker i hööög fart med stor kropp. Inte en enda gång har hon visat ngt utan bara sprungit på som vanligt sekunden efter. Noteringar i boken har klargjort när skadan uppkommit.....


Men med rehab och sunt förnuft har hon levt många år.

Jag vet ju att en del anser hon skulle avlivats för länge sedan. Att hon inte har ngt bra livmeddet liv hon lever.

Till dem kan jag bara skriva: Okunskap, slöa förare, egoister!


Att jag skriver så är att det är okunskap om man tror en hund måste jobba som innan en skada för att må bra. det är kunskap att göra det meningsfullt, villket många INTE besitter. Nike får göra saker som hennes kropp klarar och hon mår bra av. Att anpassa livet efter hunden, kräver tanke. Många kör på och förstår inte att det förstör, eller också förstår man?


Slöa förare. De orkar inte göra om sitt liv, orkar inte leva med en hund som kräver sin sak sin förare, de vill köra på i sitt tempo! Inte anpassa sig efter bara en hund! Lojala hundar kontra olojala förare?


Egoister: De tänker på sig själv, men skyller på att hunden inte har ett gott liv, den skulle aldrig kunna leva på det sättet. Skitsnack! Nike har anpassat sig bra. Hon har ett medingsfullt aktivt liv, väl anpassat efter henne och hennes behov. Och Nike har inte varit ngn lätt hund. De vill ha hundar som kan köra fullt! Inte ngn som kräver livstid tanke och anpassning och rehab!



Jag säger inte att det är lagligt fel, men själv skulle jag aldrig kunna ha hund på det sättet. att tävla och träna är mitt val, inte hundens. Att ta hand om den den dagen den inte kan det mer är för mig en självklarhet. att placeraom den bara för att den inte kan vara mig till lags längre finns inte. Jag kan faktiskt anpassa mig, måste allt ligga på individen?

Som hunduppf kan jag förr förstå. Därför är jag inte det.


För mig är inte hunden ett rent arbetsredskap. För mig är den en familjemedlem, som jag älskar så högt. Att kunna tävla och träna är en bonus.


Man är olika vilket är tur och bra tycker jag. Men hundar blir lätt en vara, för mig är det en individ.


Hur tänker ni på det här med skadade hundar? Avliva eller ta hand om?


Jag och en del av min fina flock!




Skapa flashcards