Inte sovit på topp i natt. Varit vaken många ggr. Tänkt på Evelin. Vad hon går igenom.

I dag började tävlingsträningskursen!

Vi var i ett ridhus och de fick i dag lägga upp sin tävling helt själva! Jag stöttar och skriver protokoll. Efteråt går vi genom varje hund och tipsar och pratar lite om hur man kan tänka och vända på saker och ting.

Alla hundar var enormt taggade och så duktiga. Förarna skötte sig jättebra och det var så himla kul att vara i gång igen.

En del hundar är inte klara i sin klass men man kan faktiskt tävlingsträna ändå! Med goda resultat ur olika synvinklar!

Trots allt var det roligt att vara i gång igen!

Viska fick vara hemma med sitt sår. Och Nike och Skoja var med. Nike fick lite metall, hennes favvo. Det är kipp i dessa upptag kan jag lova!

Skoja fick träna fart i appoteringarna och lite rutskick med tanke på placeringen.

Ett par fjärr som var lite för mycket rörelse i idag! Hon var gasad och på. Ff var så där. Måste verkligen jobba med det mer med henne.

När en så nära person som Evelin är till mig, förlorar sin lojala följeslagare,  blir det så extremt tydligt vad djuren betyder för oss. För en del av oss.

Jag vet ju själv vad jag har att vänta mig, inte inom alltför lång tid bort. Jag vet man inte ska se det så, men jag vet ju att det faktiskt är så. Insikt som jag inte vill ha ibland....

Jag har två hundar, en äldre och en som inte är så gammal men inte frisk.

Det kommer över mig hur det ska gå den dagen. Tårarna rinner bara jag tänker det, tårarna rinner samtidigt som jag inte vill, men känner sorgen inom mig. Och den är inte att leka med den känslan.

Hur ska jag klara mig? De är ju mitt allt. Jag älskar alla mina hundar. Men Nike har ju det där extra. Och Witch. Våran Witch som är som vår bebis...

Det gör ont så fasansfullt ont att veta att det kommer ske. Och man vet det ju när man skaffar dem. Men vad hjälper det den dagen det är dags?

Nej usch det här blev sorgligt. Men det väcker massa känslor till liv jag inte vill känna.