I dag har lyckan varit total!

Fick ett meddelande på FB att de sett en liknande katt som vår Gulleben på rakan vid grinden. För oss lokalt boende visste exakt var det var. Jag drog på mig Andreas foppisar, blp, strl 44 och så åkte vi båda två. Jag for ut ur bilen och ropade. Ett jur svarade konstant och ihärdigt.

Jag ryter i att Andreas ska vara tyst... tilläggas ska att han stod vid bilen och inte sa ett ord...

Är det Gulleben frågar jag? Nej s´blir svaret... och det lät konstigt.

Fortsatte att ropa och vi pratade om vad det kunde vara för något. Då säger Andreas: Titta där på andra sidan gärdet är han!!!

Jag stirrar. Och mycket riktigt där är en katt. Fast det ser ut som den har mer vitt i trynet än vår Gulleben,

Jag ropar och ropar. Katten går sakta mot mig. Jag lyckas halka ned med Andreas hjälp för en liten slänt och ut på gärdet i strl 44....

Efter ett tag vänder katten och går upp mot skogen, fast vänder sig och vill gå mot mig men vågar inte riktigt, mjauande..

Jag får tårar i ögonen och inser att han kanske inte kommer fram så vi får se om det är han.

Jag ropar och gal efter han. Då ser jag hur han sätter sig, sträcker på sig, tittar mot oss med lång hals. Nae säger jag till Andreas, det är inte han väl, har han inte för mycket vitt? Vi blir så tveksamma.

Men jag fortsätter att ropa på honom och då händer det! Han kommer i trav mot mig, jamandes.

Jag förstår det är han, ropar det till Andreas som står kvar vid lilla grusvägen.

Jag känner hur tårarna bärjar rinna på mig av glädje och rädsla. När jag ropar får jag anstränga mig att inte gråta så jag låter som vanligt.

När han kommer fram till mig sträcker jag ned handen och bara han ser handen ställer han sig på bakbenen upp mot handen och stryker sig.

Oh vad jag grät av lättnad och glädje. 

Jag tog upp honom och han började direkt spinna och trampa som han gör. Jag höll honom hårt intill mig så han inte skulle sticka om han blev rädd.

Andreas får dra upp mig medans jag håller me båda händerna om honom. In i bilen. 

Ni kan inte ana vad jag kände den stunden.

Jag tror Andreas var lika lycklig som jag. Han är ju vår lilla bebis. Bara för att han inte hade någon mamma som liten så har man ju styr lite extra med honom.

Så nu är han hemma. Han är fin, tappat litelite i vikt, vilket är klädsamt för honom. Fin i pälsen. Så han har haft det bra med mat. Vilken lättnad!

TACK alla ni som stöttat oss och hjälpt oss att leta efter denna katt.

Ett extra tack till Tina Willén och Heléne Andersson, våra grannar som samarbetade så vi fick tillbaka honom!

Efter denna gläjdechock var det kurs. Det gick bra och jag var på ett extra gott humör!

Nu får Gulleben inte gå ut på ett bra tag!

I dag var det kurs med cockergänget som de kallas på fm.

Ett bra pass med mycket gjort. Efter det körde jag ett kort pass med Viska, och ett kort kort pass med Skoja.

Gick blandat. Gick bäst med Skoja för där hjälpte jag henne så det bara blev rätt.

Efter den kursen följde Nancy och Lorna med hem. Nancy skuell trimma Molle och även Alva. Lorna brukar trimma honom men denna gång fick hon hålla i huvudet.

Molle blev så fin och jag fick Nancy att plocka huvudet!!!! Yippiie! Det är så mycket finare än när de är så att säga klippta i kolat.

Han blev så fin! Jag hade badat honom i går och så i dag fick han borstas igen om så hon kunde bara köra på. Han bev superfin. Jag älskar när han är nytrimmad!!!

Sedan fick Ankis Alva sig också en omgång med sax och maskin. Hon blev också fin fast jag gillar ju inte när klipps ned. Men det blev bra på henne. Hon hade så mycket päls!!

Vi fikade från och till med.... och pratade lite med förstås!

Sedan blev det en kort paus hemma innan det var nästa kursomgång.

Ett bra pass där med. Lite genombrott och lite tankar fick vi med oss.

Ingen Gulleben i dag heller. Usch vad tomt det är utan honom.

I dag har det blivit kontorsjobb till stor del. Aptrist men nödvändingt i alla fall.

Laura är här så vi tog en rejäl motionsrunda med. I dag var det en sådan runda då man fick påminna vissa damer om vem som styrde promenaden.

7 hundar lösa kräver sitt kan jag säga. Laura och Nike hade inga tankar på att skärpa sig i dag. Så dessa två damer och jag har haft diskussioner i dag. Jag vann.

Sedan skärpte de sig bra och uppförde sig. Det var skönt för alla att komma ut de var så rastlösa. Det blev en del uppletande för nosen behövde det, eller hjärnan...

Nike är ju en klippa i det det är ju bara att konstatera...

Sedan åkte vi inte till klubben för ett möte. Det var inte tänkt som ett sådant möte, men det skapades ett sådant. Så jag är inte nöjd med det.

Mötet gav inget direkt. Bortkastad tid för mig känns det som då jag värdesätter min lediga tid. Jag jobbar flera kvällar i veckan och då är man rädd om sina kvällar. 

Innan mötet träffades vi för att träna. Viska fick gå myhcket fritt följ. Gick skapligt. Kärde dirr app gick jättefint. Bra rutor. Bra konskick. Fina vittringar efter ett par stycken..

Vi fick jobba med fjärren för där är det svårt att vara helt frusen om man är lite på.

Ett bra pass och det var faktiskt kul att träna! Kan det vara så att min träningsvilja bärjar smyga sig tillbaka efter ett års frånvaro?

Tack för idag tjejer!

I dag blev dn första kursen inställd på grund av spöregn.

Den andra blev av. Då had det slutat och klarnat upp lite.

Bra tillfälle i vanlig ordning. Det är såå roligt!

Klämt igenom hundarna lite. Skoja har tappat en del muskler. Har fuskat med motionen på henne och inte simmat så mycket.

Pratat i telefonen med en god vän. Alltid roligt!!!

Fick ett tips om vår Gulleben men det var inte han tyvärr. Usch vad tomt det är utan honom. Saknar den där stollen.

Fick till ett pass med VIska i dag med! jovisst hör och häpna!

Hon var galen och på men vad ska man förvänta sig med tanke på hur jag varit? Det är skönt grunderna sitter så pass bra så jag inte behöver grunda henne varje gång jag för tiden till träning. Utan man kan fokusera på annat.

Fina fina Viska!

I går kväll hade jag fått ett jättetråkigt mail.

En av våra valpar från vår fina Ottilia hade dött!

Hon hade hoppat ned från sin fotälj, skrikit till. De hade gått ut för att kolla henne och då låg hon ned och sedan somnade hon in.

Jag tog så illa vid mig av det. Vår lilla valp! Usch jag minns henne som den värsta valpen. En riktig terrorist med ett humör utan dess like! Men så rar!!

Tora var en fantastiskt jakthund. Inte den bästa exteriört men en underbar jakthund.

Och det är ju det viktigaste i mina ögon när man avlar på jakthundar, att de jagar! Och de sköt mååånga harar för den tiken.

Jag skickar mina varmaste tankar till Toras matte och husse med familj.

Hon har haft ett fint liv där. Hon var en 50 års present till hussen, och det tror jag aldrig att han ångrade!

R.I.P Östanvindens Tina Turner

Jag har styrt på kontoret, lagat mat och haft allmän och valpkurs! Det är så roligt!

I dag har vi gjort en hel del. Vi började med att flytta på baggarna. Det gick jättebra.

Skoja räddade en bagge. Vi har en brunn i hagen som förstås är skyddad. Skoja vallade baggarna, skickade henne att hämta en grupp runt detta rör. Ropar Get Up. Hon reser sig lägger sig, * flera!

Jag ser henne dåligt då det är en grop där de brukar ligga runt brunnen.

Jag blir lite sur och ryter i åt henne att Get Up. Hon reser sig och tittar på stora flocken och sedan bakåt och lägger sig.

Så snappar jag. Det är en bagge i brunnen!!!

Jag springer över fältet. Och där har röret till brunnen gått av??? Hur nu det kunnat hända??

Och där sitter det en pojke fastklämd. Skriker på Conny som en stolle. Han var redan på väg, han förstod det var någont när jag sprang.

Lägger Skoja och baggen är helt lugn. Jag lyckas lirka loss honom. Och han reser sig lite stelt men annars helt ok..

Phu vilken tur! Duktiga Skoja visste ju att matte ville ha ALLA baggar med! Så även denna.

Man inser hur lätt det är att missa ett djur i stora hagar, och då är ju hunden ett perfekt verktyg!

Det gick lätt att flytta dem.

Sedan flyttade vi stora flocken flickor. Lillan fick mat förstås. Det var bara att öppna grindarna så bytte de självt utan att varken Skoja eller jag gjorde något...

De är så svårflyttade våra får... haha

Sedan blev det kaffe, fixa vatten och el, slå ned några stolpar.

Tack Tommy och Conny för hjälpen. Det sparade lite åt Andreas! NI är guld värda!

Efter det gått en rejäl runda med hundarna, lite uppletande så de ska vara möra i kväll när vi är på fest! Frös så jag tände upp i kaminen med,,,alla blir livrädda! Hahaha.

Nu är det fest! 50 års fest!

Har jag varit större delen av dagen. Strulat med en leverens, och ett rekommenderat brev. 

Posten i Söderköping har fått en pratstund med mig i fler omgångar och längre stunder.

Jag gick segrande ur annars hade jag fått spader!!!!!!!!!!!!

I dag kom äntligen förskfodret. Oj vad struiligt det kan vara med dessa leverenser. Som tur är är kunderna förstående att jag inte kan på verka.

Packat och stryrt med det. Gått med hundarna.

Andreas åkte till stan emd fodret och det som de beställt.

I morgon blir en superdag!!

I dag for jag in till stan lite tidigt. Skjutsade Sam till skolan. Han hade sovmorgon.

Jag vari Maxihuset och väntade på att affärerna skulle öppna. Då slog det ned i huvudet vad som det var med Witch. Blev så otroligt jobbigt att vara själv. Fick ångest och ville bara hem. Lite panik i kroppen kan man säga.

Men jag bet i hop, lämnade vagnen rakt upp och ned, gick ur mataffären och tog mig en kopp kaffe. Det tog en stund så fick jag normal puls igen. Usch varför kan inte våra djur få vara friska?

Affärerna öppnade i alla fall och jag hämtade spelet Sam beställt. Sedan var jag och handlade skor till mig och Andreas. Bra för mina var helt trasig och Andreas ännu mer trasiga. Avskyr att byta skor. När man väl gått in dem vill man ha dem!

Sedan var jag och köpte färg och annat gott och blandat.

På hemvägen stannade jag till hos Maria med familj. Fick träffa Tilde en stund som fick en påse med saker av mig.... Lämnade kattmat till Bummis. Hon bor där fortfarande. Hon har bott hos dem i många år nu. Och vilket bra liv det blev för henne. Nu är hon 14 år och gammal. Men fortfarande pigg för den åldern. Hon sover mer men däremellan kan hon få sina ryck. Och fortfarande matskadad. hihi

På vägen hem skulle jag invänta Sam, så jag stannade till på bruksa utan hundar. Tjejerna var där så det blev lite prat. INGEN hade kaffe med sig. Men rara Adelia brassade i väg och handlade till oss alla!

Tack vännen!!

Sedan hem och styra med annat.