I dag började dagen med djuren i vanlig ordning. Grabbarna ser ut att ha dt ok ihop. Evert är snällare än Arne i dagsläget. Un drar hur det blir när de får gå på normal yta! Dvs i stor hage!

Sedan har det blivit trist pappersjobb. Förstår inte hur det kan vara så svårt att hålla efter det men jag avskyr verkligen papper!!!

Som tur är har jag bytt till den bästa revisorn. Jag hoppas hon kan hjälpa mig att fixa det här med papper och så.

Sedan elda i Falkman. Snart så är det inte vi som eldar där!!!!

Mot klubben. Vi skulle ha möte i lydnadgruppen men innan tränade jag typ 15 min med Viska. Hon var galen och detta korta pass var inte det bästa....

Nike fick styra med apporterna och Skoja lite hantering av alla 3 apporterna. Lite blandat resultat!

Mötet gick bra och det sdka bli skoj! Jag hoppas vi kan få ett bra samarbete och göra våra tävlinga ännu bättre än vad de är i dag. Vi har fina tävlingar redan i dag tycker jag!

Sedan till simmet med Adelia och tjejerna.

Så här snygg är Adelia på kvällarna!!

Nike fick simma lite mer. 30 min i dag. Får se hur hon reagerar i kroppen. Simmet är verkligen ett bra sätt för hennes kropp att bli stärkt. Jag är glad att jag kan lägga ned detta på henne och att jag ahr en karl som låte rmig göra det. För det är ju en stor kostnad med året runt rehab.... Men jag älskar henne så gränslöst så jag känner att jag skulle göra samma sak igen om jag fick välja om!

Utan detta, och utan Marie och Krister hade hon fått somna in i maj 2011. Vilken tur de kunde övertala mig att ge det en chans. 

Var första gången jag inte fixade att åka med henne själv utan att syrran fick åka med henne. Trodde aldrig det skulle kunna hända.

Viska simmade på bra men orkade inte riktigt sina 40 i dag. Efter typ 36-37 min var hon trött så hon fick gå upp. Inte likt henne för hon brukar vara lika stark i slutet av passet. Simmet ger snabbt resultat i muskler och kondis på henne. Lite fundersam. 

Lilla Söt Skoj fick simma 3*5 min. Och det går av bara farten. Hon skulle nog kunna simma myyycket mer om hon fick tycker hon....

Sedan babbel och skratt. Och ni, fikat för sjutton. Fikat! Att sitta efteråt och dricka en mugg kaffe och prata, det är härligt! Allt babblas det om! 

Lina simmar med sina grabbar efter oss och de är så duktiga grabbarna!! Men vad päls. Jag tycker Nike fäller...

En snutt film på Skoj!

I dag har har jag haft kurs och det har gått bra. Vi jobbade lite med självförtroende övningar i dag för hundarna. De och mattarna och husse skötte sig perfekt. Duktiga ekipage!

Sedan hem och och styra med annat, tina upp till att börja med.

På em var det lite träning med Skoja, hantering av vittringspinnen.

Satt på golvet med benen som ett V. Skja till höger om mig, och så kommer Nike framför mig. Skoja 16 kg kliver fram mellan oss och ska vakta mig. Nöt! VIsar tänderna och morrar till åt Nike 43 kg.

Nike höjer svansen lite och det rycker i läppen och pang. Skoja flyger på henne! Denna lilla skit. Nike blir inte superglad och trycker ned henne mellan mina ben mot mig... Jag lutar mig lugnt bakåt och tänker att jaha nu är det dags att ta ner henne på jorden. Där sitter jag med två hundar i knät...

Skoja, inte den smartaste, svarar. Nike blir riktigt arg och mosar ner henne mot mig. Varpå Skoja inser att det här var nog inget bra beslut.

Jag ålar mig bort och så var det klart. Nike är väldigt väldigt bra i dessa situationer. Hon slåss inte, hon bara fostrar tills Skoja visar att OK!

När man sitter i deras höjd och ser Nikes gap, inser man att hon är både stor och stark. Hualigen om hon skulle bli så arg på mig!

Efteråt så skulle Skoja gömma sig bakom mig, fortfarande är jag på golvet. Nike kommer fram och lägger huvudet på min axel med Skoj till höger. Det är knappt Skoj vill lämna mig. Men hon inser där att beslutet var inte ett av hennes bästa för dagen.

Då tänker säkert fler av er, att du låter dem! Du är ju ledaren!

Och där finns det föera sätt att styra en flock. 

Mitt sätt att styra flocken är att se till den fungerar, alla känner sig trygga och vet att jag tar smällarna utåt, det är ngr av sakerna som är mn uppgift som flockledare.

Men sedan, att rangordna dem under mig, det lägger jag mig inte i! För det kan jag inte styra så det är fungerande. Jag kan avleda och ta i sär, men då har de inte sina klara platser i flocken i mina ögon. Och då kan man få mer bråk i vardagen. För då har de inte gjort klart rangordningen.

Jag har alltid haft många hundar, bara tikar förutom Molle, och aldrig haft stora bekymmer. Ännu! Den dagen kommer säkert då det inte går att göra som jag vill. Då får jag lösa det på annat sätt. 

I min flock får de göra upp själva och jag har inte ngn gång ångrat det. De har däremot skött sig, kunnat läsa hund bra och fungerat väldigt bra med alla hundar som kan läsa hund. Och det har aldrig blivit stora slagsmål utan fostrande bråk.

När Mormor blev gammal och Belleza ville ta över var jag tvungen att gå in och styra upp dem. Då var jag tvungen att gå in och peta i rangen mellan dem. Men det var för annars hade Belleza tagit Mormor och det hade inte hon klarat fysiskt. Hon vägde 30 kg och rottisen 45.

Och direkt började problemen i flocken. De skötte sig när jag var med, men Belleza såg sin chans att trycka till Mormor annars. Det blev jobbigt att lämna bort dem, jag fick dela på dem om ngn annan hade dem.

Sedan är jag självklart med och styr upp OM det skulle behövas för ingen ska ju halvt bli ihjälbiten. Fast det har aldrig hänt, det har bara fungerat hur bra som helst.

Nike skulle sticka upp mot Belleza, Nike var drygt 1 år tror jag. Men jag vände ryggen till. Och så var det klart. Det låter ju inte kul och det är inte kul. Men det fungerar för mig.

Jag vill att min flock ska vara hundar, fungera som hundar och inte som en flock människor. De får prata hund med varandra, de får säga i från att de vill vara ifred. Men de får inte vakta mig, eller mat tex.

För det kan bli en fara för andra hundar som bara passerar ovetandes. Och det har jag sett för mycket av, hundar som får vakta ryggsäckar eller godisburkar. Och det är helt OK!

I min värld är det förbjudet. Det är min mat. Min godisburk. Mina leksaker.

Allt är mitt och hundarna får låna det av mig eller få en godis. Men tills dess är det mitt, bara mitt. 

Just nu har inte Skoja fattat det ännu. Hon tror hon får vakta mig eller märgben på bänken. Men det får hon lära sig att det inte är ok på ett vänligt men bestämt sätt. Vi är en god bit på väg och hon har varit värst hittills.

För oss fungerar detta sätt jättebra. Men jag har full respekt för att folk gör på andra sätt. Man måste hitta sin väg att vandra! Så man tror på det man gör och mår bra av det.

Vilken dag det har varit. Varit ute en hel del som vanligt och i dag packade vi ved!

Det är så skönt att på helgen packa och ställa på trappen så har man ved en hel vecka. Sam har det lite som sin sak att göra men vifår allt köra med.

Jag är lite krasch i en axel så jag packar men bär inte så mycket. Andreas är så himla snäll som låter mig slippa bära om det inte blir akut med något.

Sedan bär jag ju ändå men i stora helheten. 

Sedan var i Gusum och hämtade ett köpt staket i trä! Mycket bra fynd som jag är nöjd med!

Sedan hem och gå igenom alla flockarna. En del brjar se dräktiga ut nu... tjocka och så fina! De är så fina våra får. Och tillgivna. Man ska klia och klia och kela med dem. Sitta ned och så ska de lägga ansiktet mot mitt ansikte. Man kan bara njuta och inse vilket liv man lever. 

Vi brukar skoja i mina lydnadsgrupper om att jag är en lantloppa. Och jag är det verkligen. Detta ger mig ro och lugn. Att vara med djuren att ha förmånen att ha dessa underbara djur.

När man var liten avskydde jag att att min familj var lantbrukare. De i min klass var inte så snälla ang det om jag uttrycker det så. 

Men i dag är jag bara glad för det! Att få uppleva det här, att ha  det så här. Visst är man alltid skitig och aldrig ren trots man var det på morgonen! Ett varv bland djuren så luktar man får och har hö i skorna eller så.

Men det är en livsstil. En livvstil som passar mig. och min familj.

Sedan promenad och lekbus Laura var med och fick ha en diskussion med henne och Wicth huruvida man borde komma på första inkallningskommandot eller inte. Jag tror mitt budskap nådde fram!

Det går inte att gå emd 7 hundar om de inte lyssnar och jag vägrar skrika och gapa på promenaden. De får helt enkelt träna sig i att vara observanta och lyhörda och för det mesta fungerar de så bra mina tjejer och min pojk!

Fotade under promenaden och jag har inte ord för henne. 

Bilden får tala för sig själv!

Så har Arne och Evert blivit lite mer kompisar så de har nu fått större yta att vara på! Skönt för det är inte kul när de står på varandra! Men allt för de inte ska ha ihjäl varandra!!

Evert är mer sams med Arne än Arne med Evert. Arne ska bofsa och stöta på honom så han får sig en och annan smäll, men Evert är duktig han viker bara bort huvudet och parerar! Fina Evert!! Hoppas han ger oss många fina lamm! Ja Arne med förstås! Men det är alltd lite spännande att se vad en ny bagge tillför!

Sedan skogen med hundarna. Uppletande. Att de inte tröttnar. Skoja i koppel och det går inte bra. Hon gillar det inte riktigt. Men vi får ett bra stanna då hon ligger lös hela tiden när jag läger ut och skickar de andra en och en åt olika håll och kanter! Att kmma i håg saker mer än en minut är bra...

På kvällen har vi varit i Söderköping och ätit Thai mat. Vi har bjudit farmor på restaurang. Hon fyllde ju jämt i dec och detta är en av hennes presenter. Mamma var med också och vi bjöd även henne då hon alltid styr och lagar mat i tid och otid. Värdefullt när man jobbar med djuren en hel dag och få sätta sig vid dukat bord!

Och till slut, vi firar vår 16:e förlovningsdag!  Vi har varit i hop i 17 år i maj. Herregud vart tar tiden vägen? Vi är väl inte så gamla eller träffades vi väääldigt tidigt?

... på dagen blev det. 

Fick ställa in vallningen på fm för det är för halt för tjejerna! Det är glansis på en del ställenoch jag är så rädd de ska bryta sig!

Visst man kunde väl tränat fösning men hur kul är det att  bara göra det??

Jaja sånt är livet. Tjejerna går ju givetvis först! 

Nike får sin novafonbehandling ett par gånger om dagen. Tror det är bra. Har börjat med ett prparat till, naturligt för hennes kroppp. Och jag ser en förbättring faktiskt! Undrar om det kan vara det?

Sedan var det andra tillfället på tävlingsträningskursen! I dag var vi i ett litet tajt ridhus. Myhcket trång bana och mycket saker på planen!

Tycker alla skötte det bra. Det är så roligt att se framstegen från förra gången!!

Tack för hjälpen tjejer med skrivande och TL!! Ni är guld!

Ex och kex glor på Nike!

Kallad Luzille. Det är en jäkla bra jakthund!

Vi fick henne som en fin injagad 4 åring av de som köpte henne av oss. Lennart och Kerstin! Helt fantastiska människor.

Att lämna i från sig Luzzan till oss var nog det svåraste de har gjort tror jag.

Jag glömmer aldrig den dagen de kom med henne. Och när de åkte. Vad vi grät och vilken sorg de hade.

Jag sörjde deras sorg över Luzzan. Så ledsamt och tragiskt.

Där blev jag mer övertygad om att hundarna som kommer till oss stannar för alltid. Jag får ge dem stimulan sefter vad de klarar. För fy vad sorgligt det var.

Luzzan älskade dem och de tog så väl hand om henne!

Än i dag har vi kontakt med dem lite då och då. Det är härligt att höra från dem. Nu är det ett tag sedan. Hoppas de ringer snart annars får jag ringa dem!

I alla fall så har ju Luzzan jagat en del med Snören. Hon älskar verkligen Snören. Bara hon hör hans bil. Luzzan är tillvardags en väldigt långsam hund! Vääääldigt långsam. Förutom när det är jakt eller Snören kommer på kaffe då är hon som en raket.

Hon har gjort fina jakter detta år och förra året. Hennes stora brist är söket. Ett bekymmer i rasen. Snören och hon åker runt och jagar mycket. De blir inbjudna till höger och vänster. Och det är kul!!! Så kul, för Snören och Luzzan. Och för oss, så att Luzzan får jaga, för det är det hon är skapt för. Jag skulle aldrig skaffa en och sedan ha den som soffhund. Witch är det och hon saknar sin jakt. Men är man sjuk är man! Jaga är livet för dem!!!

Hon har RR som betyder Rådjursrenhet som jag tycker är en oerhört viktig merit. Sedan har hon även en 1:a i öppenklass. Hon skulle gått elitklass 2010 men snön gjorde att allt blev inställt. Hon hade varit ett gott avelsmaterial jag förstår rasklubben ville vi skulle ta en kull på henne. 

Hade jag haft mer kunskap när denna kull blev till hade det inte blivit ngr valpar. Ottilia hade lite för lite jakt i sig. Och de individerna ska ju inte användas. Men hon hade bra blod och så blev det så.

Vad jag vet så är flertalet valpar bra jakthundar men jag vet också att det finns lite för lite jakt. Så det slår igenom.

Nu ångrar jag mig inte, jag älskar våra Luzzar!!! En helt underbar hund. Och som valp finns det inget, absolut inget sötare än just luzern!

Tagit hand om 900 kg foder i dag med. Andreas levererar i Norrköoing och Söderköping. Folk har hämtat här hemma. Mycket jobb är det med det men det är värt det!

For in med Sam till skolan i dag och till Krsister med Skoja!

Han gav henne lugnande med en gång, Vi stod och pratade om saker och ting en bra stund medans hon somnade. Roligta diskussioner med honom de uppskattar jag verkligen. Man lär sig en hel del saker faktiskt. Och jag tycker ju detta är intressant. 

Skulle vilja kunna mer om det och gå ngn enklar utbildning för vanliga människan bara för att veta mer om det, hundens hälsa.

Men när vi pratar så går tiden, vi fastnar i diskussioner och bara rinner i väg! 

In med Skoj upp med henne på bordet. Vi pratar lite om vad som ska göras och varför och tusen frågor till.

Han kollar ledvätskan. Inte bra. Kände på den och såg den. Inte bra. Tom jag ve trhur den ska vara och kännas och det var inte ens i närheten!

Han åtgärdar det som ska och sedan får hon en uppvakningsspruta! Han ber mig gå in till henne så jag är där när hon vaknar helt. Det är ngt jag uppskattar. Att han låter mig vara med, han vet hur illa jag far av att lämna mina hundar så här. Gjorde det en gång och henne fick jag inte se i livet än. Inte vet. fel! Det sitter djupt i mig. Och det hyser han respekt för.

Sedan säger han att han tycker det är bra för hunden att ha sin matte vid sidan när de vaknar. God tanke!

Skoja tittar upp med en gång och följer med mig ut. Vi står och babblar igen..... Jag får recept och så går tiden igen.... Men så kommer vi i väg!

In på apoteket och hämtar ut medicin till henne och Witch. Sedan hemåt.

Vi drack kaffe hos Lorna och Skoja låg i mitt knä coh sov hela tiden. Conny stöttade bakdelen och jag framdelen. Vilken syn med våra ben ihopslingrade! Hahaha!

Åkte hem, och då hade hon ju sovit så sedan var det ju som vanligt! Vadå sövd???

Så nu håller vi alla tummar och tår, tassar och svansar för att det räcker med det här! Han vill inte göra mer än nödvändigt på henne och börjar med det här. Pust...

I dag ser chanserna ljusare ut. Han har mer kolla på felet och tror hon ska bli återställd och kunna arbeta som vår vallhund på gården! Men det kommer ta tid!

Lång tid. Vi börjar med 80 dagar! Yippi!!!! Eller inte...

Men som jag sagt tidigare. Jag har inga problem med rehaben. Den är bara att göra och styra med. Men att inte ha en vallhund!!!

Rehab är jag så van vid och hålla Skoja stilla är ju inte kul med den typ av hund hon är, men om man jämför med Nike är allt lätt! Jag behöver ju inte ha koppel inomhus på Skoja i 8 veckor..... För att hon ska få ett spel eller utbrott....

Skoja är mindre komplicerad. Hon är en ganska enkel hund till vardags och det är inte Nike...

Så nu har vi gott hopp om framtiden!

Hon ska röra sig med en gång, hon får valla lite om ngn vecka, träningsvalla där jag kan styra henne hela tiden. På ett annat sätt än när man jobbar med djuren då ligger så mycket ansvar på henne. Så blir bra att få fösa lite, driva lite och lära in pipan... hört det förut???

Jag längtar tills jag får se henne så här igen!

I dag skulle vi träffas i vallgruppen men jag avstod eftersom Skoja skulle till Krister.

Han kände på henne vaken. Det gör aj aj ngn stans i henne, inte mycket hon visar men lite. Jag säger det att är det ngn av våra 6 hundar som nype vid ajaj så är det hon sa jag. Sedan har hon ALDRIG visat det mot människan! Men min känsla är det.

Han böjde och gjorde det han skulle som hon var tvungen att vara vaken vid. Sedan en spruta i baken. Hon slocknar efter en bra stund.

In med henne på röntgen, tur hon är lätt 16 kg att kånka på.

Röntgar igenom hela hennes bakre del. Rygg, knän, höfter, haser jag kommer inte ens i håg alla bilder. Finns inget. Inte ett uns fel. Och det är ju skönt,,, eller? Fick b eröm för hennes rena knän. Kanterna där var tydligen extremt fina, eller rena är nog hans ord. Och det är ju bra. Han drar i henne och böjer och styr.

Han får en kraftig reaktion, och då menar jag kraftig reaktion i höften. Trots hon sov var det ajajaj. Det small i höftleden så jag slet bort händerna på honom, oh gör inte så där sa jag.... Men han var ju tvungen. Jag fick själv känna skillanden på vänster som vi inte fick fram en reaktion på och på höger som gjorde ONT och small så det kändes i bordet hon låg på. Otäckt måste jag säga.

Va vad vill du???? 

I alla fall far det diskussioner om vart det sitter. I vad och vad eller vart.... rörigt. Jag ställde tusen frågor och tålmodig som han är svarar han på alla.

Fick ny tid tills i morgon då vi ska kolla en annan sak på henne. Vet inte om det är bra eller dåligt., det kan inte sägas än.

Det som gjorde mig helt depp var att det finns en chans att hon inte kan arbeta som vallhund igen, praktisk vallhund. Hur ska det gå? Vad ska vi göra i stället? För det kan jag upplysa om med en gång för de som undrar, att OM hon aldrig mer kan valla, så varken kommer jag sälja henne, ge bort henne eller avliva henne. Hon blir kvar hos oss.

Jag anpassar mig efter henne. Det finna alltid alternativ.

Så dagen har varit trist som sjutton.

Ex och kex....

På kvällen for jag på möte på bruksa. Nu är jag med i tävlingsgruppen som jag sa jag INTE skulle vara. Men det ska bli kul!

Efter det så for jag till Norsholm för att simma med Adelia och Bianca. Det var så skönt att få ses och prata av mig efter dagen. Det är så bra när vi kör för vi kan vara tysta, även om det inte händer så ofta, men det är helt lugnt, ingen jobbig tystnad.

Simmet gick bra. Nike fick simma 30 min denna gång. Ska bli spännande att se henne i morgon!

Ibland är det tungt att vara hundägare! Och man kan fundera på om man ska ha hårt arbetande vallhund. Kanske bättre med en soffhund! Nej vars fast visst är det motigt!