I dag har det varit en ganska tung dag av olika anledningar. Hade ingen större lust att ladda för en träningsdag i morgn med Heléne. Trots roligt sällskap lamrade jag för att jag ev inte kom.

På promenaden i dag så gick vi på väg för en gångs skull. En sådan där trist promenad. Men eftersom Nike fått röja runt ett par dagar i lössnön ville jag låte hennes kropp få det lite lugnare. Lugnare vet jag inte om det blir men hon slipper ta i för att komma upp och ned i den lösa fina snön! Ni som känner Nike vetju hur det ser ut...

Jag hade innan bestämt att jag får tyvärr gå ngr ggr fram och åter denna väg för att de skulle få röja av sig.

Jag gick i -17 grader. B var lite enbent ibland. Helst hade hon nog velat vara inne!! Men när hon väl började rusa med de andra gick det bra.

Helt plötsligt ropar jag Witch medicin! Då brukar hon tvärnita och komma i femhundra, för ordet medicin innebär extra gott godis i form av kycklinghals eller kyckling hjärta!

Men då sätter hon sig ned 50 m från mig. Kommer inte trots att jag skärper till rösten. Sitter och är konstig! Jag får lite panik och rusar fram till henne. Då lutar hon huvudet kraftigt åt höger!

En stroke. Hon har fått en stroke tänker jag. Jag känner igenom henne, örat och huvudet osv. Inget.

Vi lufsar tillbaka till bilen och det blir lite bättre. När vi kommer hem är det som vanligt.

Fundersam är jag. Senare på kvällen kände jag att hon har som ett liiitet bälte med ett liiitet blodöra kan jag tro. Hon rystar ju på sina öron när hon gapar vilket hon gör en del..... Och det höll inte i kylan! Så då blev jag lite lugnare!

Vi får se hur det blir i morgon. Åker jag eller inte? Som det känns i dag åker jag inte!

I går skulle Andreas fodra tackorna. Och vid fodringen är det så enkelt så Skoja behöver inte vara med om vi inte ändå är där!

Lite decemberbilder blir det i dag!

De går in snällt och så är det inget mer med det.

Men i går vägrade de gå in. Andreas var inte så glad på dem när han ringde in förstärkning. Skoja!

Skoja fick in dem på typ 1 min så hon tycker husse är en usel vallare! Hihi

Underbara hund! Hur gjorde vi innan vi hae henne? Minnenna är förträngda men lite kan dyka upp, Man var galen när de bråkade och inte skulle in. För när vi hade runt 300 på sommaren och de rymde och man skulle få in dem... Grrrr Många fula ord sades och mycket motion fick vi, vilket i sig är bra. Men inte bra för hjärtat med att bli så upprörd!

När ngn ringde och sa de hade gått ut var man helt bara NEJ!!!! Samlade i hop tio talet man och så försöka få in dem, kunde ta timmar...

I dag när ngn ringer om de har gått ut så säger jag bara. Okej, Skoja och jag tar in dem! Jag öppnar staketen och hon fixar det andra! Praktiskt! Men man är väldigt sårbar med bara en BC. Det blev vi varse om när hon var skadad!

Efter det blev det en timmes pulsande i oplogad lössnö! Underbart.

På em blev jag sedan upphämtad av Evelina och Eva. Vi skulle till Ewa för att ha vår julavslutning.... lite sent... men det var snöoväder då!

Vi har haft en helt underbar kväll! Så mycket skratt och så god mat! Och jag fick med mig fiiiiina saker hem som jag verkligen slogs för! Hihi mycket nöjd med kvällen! Tack tjejer för en så trevlig kväll!

I dag har det varit tävlingsträningskurs igen! I dag var vi i VRF:s stora ridhus! Herregud så stort! Åh vad jag vill ha ett sådant. Man kan både valla och träna vanlig hund i det!!!! Och rida med för den delen!

Dagen var riktigt bra och rolig. Och spännande att höra deras tankar om det hela hur de lägger upp det från förra gången och så vidare! Inspirerande att arbeta med dem!

Efter det så var det lite handling och sedan hem för att fixa med mat och så och sedan fara mot simmet.

Lorna var med. Det är svårt att hinna allt själv. Viska simmar ju inte då.

Nike simmade 32 min i dag. Riktigt lugn och fin. Och det är klart hon hade varit med i ridhuset hela fm i fem timmar! Även om hon ligger ner halva tiden så är det jobbigt för hennes kola att ligga lös och inte få vara hos mej!

Större mattegris finns inte tror jag!

Skoja fick simma 72 min. Hur orkar hon???? Och hon simmar lika starkt hela tiden. 50 min i streamern! Hjälp säger jag vad trött jag skulle vara. Eller jag skulle nog ligga på botten helt utmattad med förhoppning om att ngn skulle fiska upp mig! Haha

Bianca simmade sina minuter med. Lite trött i dag men det beror nog på att det ä jobbigt att bo i flock och springa på promenaderna!

I dag har det varit lite pappersjobb och promenad påm tapeten. Promenaden i den fina snön var underbar. Nike älskar snön. De andra gillar också att springa i den men hon älskar just snön! Att stoppa ned huvudet, jaga flingor, rulla sig, göra dykningar, ploga.. Ja hon kan hitta på mycket i den! Hon är oerhört rolig att titta på när hon far runt som en stolle med sin boll om är oförstörbar! Den har hållt nu i 1 månad säkert. Inte en repa!

Helt magiskt otroligt! Guldhund!   

Djuren mår bra och tackorna blir bara keligare och keligare. Det är likadant varje år den här tiden i dräktigheten. De är ju alltid tillgivna men nu är de makalösa!

Avslutade med att fika med mamma med!

I dag fickjag ett roligt inlägg på FB!

Viska och jag har placerat oss som sjätte bästa elipage i Sverige på lydnadslistan!

Jag har glömt bort den listan!

Det är så att man räknar ut ett genomsnitt på fem tävlingar under året- Och så räknas det ut ett medelsnitt! Så vi är ju ganska jämna i våra prestationer tycker jag!

Vårt medel på fem starter är... det vet jag inte för jag kommer inte på sidan. Men för er som är nyfikna på listan så finns den på www.dogmatix.se så klickar man på Preliminära Årsbästalistor!

Vem trodde vi skulle ligga på sjätte plats på den när vi skaffade Viska!!!!

Hon gör mig glad och stolt! En sprallig hund med härlig inställning till jobb med matte! Galen och på!

Hoppas hon inte blir mer på efter kastreringen bara!!! Hon har ändå så jag klarar mig!

Nu kom jag in vi hade ett medel på 300,7 på fem starter!!

I morgon är det dags för tävlingsträning igen på dagen och sedan sim på kvällen med Lorna som är stand in för Adelia!

Inte sovit på topp i natt. Varit vaken många ggr. Tänkt på Evelin. Vad hon går igenom.

I dag började tävlingsträningskursen!

Vi var i ett ridhus och de fick i dag lägga upp sin tävling helt själva! Jag stöttar och skriver protokoll. Efteråt går vi genom varje hund och tipsar och pratar lite om hur man kan tänka och vända på saker och ting.

Alla hundar var enormt taggade och så duktiga. Förarna skötte sig jättebra och det var så himla kul att vara i gång igen.

En del hundar är inte klara i sin klass men man kan faktiskt tävlingsträna ändå! Med goda resultat ur olika synvinklar!

Trots allt var det roligt att vara i gång igen!

Viska fick vara hemma med sitt sår. Och Nike och Skoja var med. Nike fick lite metall, hennes favvo. Det är kipp i dessa upptag kan jag lova!

Skoja fick träna fart i appoteringarna och lite rutskick med tanke på placeringen.

Ett par fjärr som var lite för mycket rörelse i idag! Hon var gasad och på. Ff var så där. Måste verkligen jobba med det mer med henne.

När en så nära person som Evelin är till mig, förlorar sin lojala följeslagare,  blir det så extremt tydligt vad djuren betyder för oss. För en del av oss.

Jag vet ju själv vad jag har att vänta mig, inte inom alltför lång tid bort. Jag vet man inte ska se det så, men jag vet ju att det faktiskt är så. Insikt som jag inte vill ha ibland....

Jag har två hundar, en äldre och en som inte är så gammal men inte frisk.

Det kommer över mig hur det ska gå den dagen. Tårarna rinner bara jag tänker det, tårarna rinner samtidigt som jag inte vill, men känner sorgen inom mig. Och den är inte att leka med den känslan.

Hur ska jag klara mig? De är ju mitt allt. Jag älskar alla mina hundar. Men Nike har ju det där extra. Och Witch. Våran Witch som är som vår bebis...

Det gör ont så fasansfullt ont att veta att det kommer ske. Och man vet det ju när man skaffar dem. Men vad hjälper det den dagen det är dags?

Nej usch det här blev sorgligt. Men det väcker massa känslor till liv jag inte vill känna.

I dag har ännu en i vår familjs flock fått somna in.

Flätan blev akut sjuk och hennes liv gick inte att rädda.

Evelins fantastiska resa med denna lilla dam är nu slut. De fick nästan 11 år tillsammans.

En stjärna slockande hos oss här nere på jorden.

Och en klar stjärna tändes i kväll på himlen!

R.I.P Shakimas Divitza

Och en stor kram till familjen

I dag for jag och Lorna in till Norrköping för att vara på invigningen av ett hundföretag.

Var mest intresserad av att se hur träningshallen var.

Dagens bästa var när Åza och Pluto hade uppvidning i lite freestyle. Jätteroligt att se dem tillsammans i ett annat sammanhang än lydnad! Jag är ju väldigt förtjust i den hunden. Härligt Åza!

For sedan och handlade lite här och där.

             

Sedan for vi till Nancy och kollade valparna. Känner mig väldigt stolt över dessa valpar, Rakel, the one and only Princess är ju den stolta mamman. Kan det bli annat än bäst? Eller Viska anser ju att hon är mamman.... Knäppfia!

Men i dag var inte Viska med då jag valde att inte ha med ngn hund på invigningen.

Bedårande är de ju redan nu och jag har en favvo.

Rakels huvud tilltalar mig. Och hoppas valparna får samma huvud. Hon är kort och riktigt trubbig. Molle har likadan näsa, men de är ju kusiner så det kanske finns där...

Förra kullen träffar jag en hane då och då. Han har samma vackra ansikte som sin mor. Hoppas hon nedärver det till dessa små varelser med!!!

Det och så pappans motor! Sedan hemåt.

Jag har fått en idé efter denna dag. Ska nog ta tag i den i morgon. Undrar vad Andreas kommer tycka. Mina kursare kommer nog gilla det hoppas jag!

Viska mår fortsatt prima. Enkel att ha inomhus. Känner sig för innan hon går upp i en soffa eller säng. Ute får man passa henne för då känner hon inte av. Men hon är ändå inte på samma sätt. Nike tog ju i allt bara hon skulle resa sig för att gå ut! Viska är inte sådan som hund. Duktig tjej! Nu är det två dygn sedan. Ett dygn till så är det värsta över!

Alla hundar är understimulerade. Men eftersom det är jag som sköter motionen i det här huset och jag vill inte be Andreas om det inte krisar så får de slappa i dag med. I morgon blir de rejäl promenad! Sedan är det slut på vilan. Vilket de kommer vara mycket glada för!

Så i dag var det då dags för att kastrerar vår älskade Viska!

Sov dåligt i natt med, uppe och tankarna snurrar konstant.

Jag ahde ingen dålig känsla för operationen, för då hade jag backat direkt! Inte en gång till ekar det i huvudet.

For in till Krister. Vi pratade och drack lite kaffe och Viska fick lugnande. Hade med mig Skoja för att ha ngt att fokusera på. Nike brukar alltid vara med annars. Men vill inte att Viska ska ha den stora hunden där bak sedan.

Medans Viska slumrade in så kände han på Skoja som lätt som en fjäder hoppar upp på bordet. Hon uppskattar inte undersökningen. Accepterar det men gillar det inte... Surtant!

Efteråt hoppar hon lika lätt ned. Hon är den enda hunden som får hoppa ned själv, det ser så löjligt elegant ut! NIke kastar sig rakt ut och man ser hur hon bara Yippie!!!! Skoja hoppar ned med en tanke...

Jag var med tills de bytte till op bordet. Vi pratade om det här med blödning och det. Men han använder ngn typ elkniv. Så är blödningen nästan obefintlig. Märkliga saker det finns.

Jag lämnade henne med tungt hjärta och gråten i halsen.

Åkte direkt till apoteteket och tog ut medicinen.

Sedan tillbaka.

Det gick snabbt och lätt! Inget blodigt. Allt friskt och fint. Inga systor eller ngt märkligt! Underbart att höra.

Det blev ett par timmasr lång väntan. Lite lugnare var jag allt, men man är rädd det ska hända ngt efteråt. Lakritz levde ett par timmar och en va mna bästa vänners tikar dog efter en vecka.

Men sedan tog det två timmar innan hon vaknade så hon ställde sig upp! Hon viftade lite på svansen och såg så där eländig som bara älskade Viska kan ni vet!

Hon vankade ut till bilen och jag lyfte in henne.

Väl hemma fick husse backa intill bilen på isgatan för där vågade jag inte låta henne gå. Sedan bar jag in henne. Husse var livrädd jag skulle ramla med dyrgripen så han gick bakom och höll i mig! Vilken syn! Han är rädd om henne.

Hon åt mat. Sedan lyfte jag upp hennei soffan och hjälpte henne lägga sig på sidan. Sedan sov hon ett par timmar. Sedan var hon lite piggare!

Kvällen var lugn.

Stor skillnad på att ha henne sjuk mot Nike. Nike fick man bevaka varje sekund. Ovh vad hjälpte det när hon fick ett psykryck så såret brast och tarmarna hängde ut. Fick ju åka in och söva henne en söndagkväll hos Krister och stopp in det hela igen!

Nike gick i koppel ett bra tag. Viska äringen fara i kväll. I morgon är det nog värre för då brukar de vara som vanligt!

Nu är jag glad och lättad. Faran är inte över men den minskar!

Tack alla fina ni som hållt tummar för oss!!!

Nästa gång är det Skojas tur....