Guldhund

Alla inlägg den 2 november 2011

Av Ingela Karlsson - 2 november 2011 21:45

I dag var det en kurs på fm som gick bra.


Sedan for jag mot Norsholm för att göra en koll av Skoja som har börjat röra sig märkligt efter den oturliga olyckan när hon vallade på djuren.


Jag simmade samtidigt med hundarna. Och Adelia och Bianca var med! Var så roligt att simma i hop igen! Att simma hundarna ä inget kul egentligen. Inte när man ska simma så många, hinna duscha alla, städa och så passa tiden... Stress. Och jag försöker undvika stressen.

Men Adelia som är en otroiligt snäll människa hjälper mig. Och hon, som man skulle sagt om det varit en hund, belönas för det. 

Och Adelia är så snääll och vet att jag slarvar med att äta när det är brått så hon hade gjort en fruktsallad åt mig. Tack min fina vän! Du är så omtänksam! Det räddade en hel del!


Nike fick simma 3+4 min. Gapade som en idiot, blötte ned mig på 20 sekunder. Jag får spader på henne! Hela Norsholm ligger under vatten nmär hon fart i!


Skoja fick inte simma alls, men Viska fick simma ett rejält pass med. Skoja var mindre glad men kan i alla all uppföa sig bunden..... vilket inte är Nikes starka sida!


Sedan in till Marie! Hon klämde igenom henne och hittar en smärtpåverkan i knät, där hon fick smällen, på insidan. Smärtar också i två tår, och sesambenet. Kul.


Men hon var inte lika smärpåverkad som förra gången så Marie tror och hoppas på att det bara är en inflammation. Hon fick springa lite på bandet, då syntes det mer på knät. Då Marie belastat en hel del innan.


Nu ska hon vila 14 dagar. Inget rusande.... Kul.


Jaja inget kan värre än att ha Nike konvalecent så jag tror det här blir en enkel macth! Skoja väger 16 kg om hon får spader, Nike väger 43... Simpelt....


Baby badar tunna...




Fina Heidi som fick somna in tidig sommar. En underbar berner som sitter djupt i mitt hjärta!



 




Av Ingela Karlsson - 2 november 2011 00:00

Herregud så roligt!


I dag var jag med Nancy och ultrade lilla Prinsessan som är uppgraderad till Drottningmoder!


Och visst fanns det små Prinsar och Prinsessor där inne!! I dag är det 4 veckor sedan första parningen så det är bara 5 veckor kvar. Hon känns redan lite stinn om magen. Han såg 3, men han letade inte så noga och svårt att se med pälsen!

Oh så roligt!!!! Bara valpningen är över. Jag avskyr valpningen. Avskyr att vara med om det. Så det är skönt det inte är min egen, då måste man ju liksom! Här slipper man det men man är involverad i alla fall.


Sedan ut till Nancy och trimma Molle. Han blev så fin!!! Klippte lite kortare än vanligt men det syns knappt. Så det blev super.


Jag badade 3 perrosar under tiden Nancy trimmade. De var så duktiga.


Sedan hemåt.


Virra kom i dag. Carro och dom skulle på kryssning med barnen.


Har varit ute förut. Men helt plötsligt är hon borta. Hon har då hoppat över staketet 1,20. Ringer direkt till Carro som sitter i Stockholm på MC D och äter. Med tanke på Virras psyke så ringde jag direkt.


Sedan letar vi, åker och åker. Ser henne flertalet gånger, flera ser henne, men ingen kommer åt henne. Hon flyt i total panik bara hon ser en människa. Skräckslagen. Hon är så rädd för allt och alla denna stackars lilla tik. Hon är så rar, men så rädd när Carro inte är med.


Vi har en del kontakt med matte tills de kliver på båten sedan är det lite sämre med mottagningen.

Vi letar och letar.

Folk tror det är Nike som rymt. En ringde och frågade Har Nike rymt!!!! ?????


Nej då sa jag. Ler vid tanken. Hon lämnar inte sin matte den damen. Haha. Om jag är borta , eller om Nike är bortlämnad ligger hon och glor vid en dörr och väntar. Men hon är ju lite stabilare och tryggare. Virra har ju bara sin trygghet i Carro. Tur hon har sin matte. Söta Virra.


I alla fall har 3 stycken stannat och nästan kört på henne i mörkret. Men hon flyr varje gång vi kommer at se henne så flyr hon.

Nu håller vi tummarna går fort tills Carro kommer hem i morgon kväll vid 18 tiden. Ingen annan lär få tag i henne då hon är så rädd. Och jag hoppas innerligt att Carro får tag i henne själv då. Förvildningen går fort.


Tur det finns folk som ställer upp helt bara så där, släpper allt för att hjälpa till! Och dessutom sådan som inte har någon anknytning till hunden, utan är mina vänner! Ni är guld värda!!!!


Tack Lorna, Conny, Mariell och Pontus!! För alla timmarna i bil, alla mil, all tid utanför bil, gåendes osv.

Ovido - Quiz & Flashcards